torsdag, maj 23

Så trött

Barnen har haft/har höstblåsor. Det verkar ha blommat upp så hela förskolan har det. Det började med att Nils var hängig förra veckan så han fick vara hemma på onsdagen och i torsdags fick han 40-graders feber och var en liten varm och ynklig klump. Ungefär lagom tills att hans feber gick över och hans äckliga utslag (ja, supersynd om barnen men UÄCK) kom fick Ellen feber och ja, ni förstår följden. Nils blåsor satt mest inne i munnen så han åt ingenting på fem dagar. Vår runda lilla knubbis har numera magrutor och hans dubbelhakor är ett minne blott. Han verkar dock äta igen det nu för igår åt han tre pannkakor och fjorton köttbullar. Ellen däremot har åkt på nitlotten men utslag i ansiktet (några få, phew!) men hela händerna fulla. Hon har sovit med lindade händer och fått en dos antihistamin mot kliet de senaste nätterna, vilket innebär att jag också har fått sova ordentligt på typ en vecka. Varför blir man tröttare av det? Jag har sovit ostört 8 timmar per natt de senaste två nätterna och jag är ett VRAK. What the flying fuck?

Vi satte upp gardiner i sovrummet i helgen förresten. Jag gillar gardiner i tanken men har liksom aldrig praktiserat detta i verkligheten men Nils har börjat vakna HALV FEM (jävulsbarn) och tror att det är morgon pga ljust i sovrummet (trots rullgardin) så nu ba gjorde vi det och VARFÖR HAR VI INTE GJORT DET TIDIGARE? Plötsligt är det för det första mörkt när vi sover och för det andra är det ju som att kliva in i ett hotellrum fast med ens egna sköna täcken och kuddar (och tusen sängar). Går runt hemma och ba där kan vi ha gardiner och där kan vi ha gardiner och där... Frågade bästa Johanna om inte vi kan få beställa gardiner av henne och hon sa ja! Så nu kommer vi också få fina, skrynkliga, knasiga, prickiga gardiner i vardagsrummet. Det kommer bli precis hur fint som helst faktiskt.

Jag ska lansera en ny sajt på måndag. Hittills funkar typ ingenting och egentligen ska jag vara ledig imorgon för barnens förskola har stängt och Andreas har nåt möte inbokat sen länge (och jag vill inte jobba) men jag gissar att plikten kanske borde sätta in så jag får nåt gjort. Oj, nu kommer min kollega. Hejdå!


onsdag, maj 15

Jag var hos naprapaten imorse pga nackspärr. På vägen dit upptäckte jag att det visst var en miljard andra bilar i kö överallt och fick nästan panik av att inte kunna ta mig nånstans, men jag skulle också lämna Ellen på förskolan så jag fick sansa mig. Insåg på väg från naprapaten att köerna in till jobbet skulle ta så mycket längre tid än att bara åka hem och jobba så jag styrde om och åkte hem. Andreas vabbar en halvsjuk Nils och vad konstigt det är att vara hemma med bara en unge samt också att vara hemma två vuxna med bara ett barn. Aja, nu skulle dom på promenad och jag ska väl ta tag i mitt jobb. Jag älskar vårt hemmakontor fast konceptet är fruktansvärt underutvecklat och mest består av ett skrivbord, en stol och en printer. Vi hade storslagna planer om hyllor och gardiner och bokhörna till ungarna och fina tavlor och blabla men ork och pengar har lite sinat. Ok, nu lider inte vi ekonomiskt men HELVETE vad pengar vi har gjort av med i och med den här flytten och då räknar jag inte in själva husköpet. Det fullkomligt flödar ut från sparkontot och jag har sån där tevereklamsångest över att öppna bankappen just nu. Försöker ignorera situationen och har infört nån form av köpstopp men ja nä, vi är verkligen skitdåliga på att hålla i pengar. Vi är inte i närheten av lyxfällankonsumtion, men att ha varit föräldralediga i 3 år märks så att säga på sparkontot eftersom vi förutom faktiska saker till huset även lever en smula över vår faktiska inkomst varje månad. Jag längtar inte till att börja jobba heltid igen, men vår ekonomi längtar efter att vi har två fulla inkomster varje månad kan man säga. 

Jaha, annars då? Lever väl radhuslife. Fann mig i söndags ståendes i vår trädgård med hela längans samlade barnaskara runt fötterna, en granne bredvid och en tvärsöver staketet. En halvtimma tidigare tittade Julia förbi med barnen för dom var ute på en liten cykeltur. Det är faktiskt helt ljuvligt, det här livet. Det är lugnt och skönt och alla är trevliga och fan vilken livskvalitetshöjning det är att bo så här jämfört med lägenhet. Barnen är lyckliga. Ellen frågade efter maten häromdagen om vi inte kunde gå på en kvällspromenad så då satte vi på oss skor och traskade en minut bort till en liten skogsstig och gick en tur där och mellan kolonilotterna. Det luktade vår och solen värmde min nacke och barnen sprang sig alldeles svettiga. Åh, jobbiga fantastiska härliga knasiga ungar, fy fan vilken tur att allt blev som det blev. Nu börjar dom liksom leka med varandra på riktigt. Ger plats åt varandra, bjuder varandra på grejer, turas om att åka rutchkana eller hoppa i puffen eller gunga. Nils är så stor nu? Jag kommer inte ihåg att Ellen var så här stor, men det var hon väl gissningsvis. Det är väl nackdelen då kanske? Att jag inte riktigt har nåt minne av Ellen i samma ålder för då hade vi precis fått Nils. Han pratar nu iallafall. Det kommer nya ord och sammansatta grejer varje dag. Han kan berätta att han har dansat på förskolan och att han lekte med Henry. Han kan säga att han är hungrig och vad han vill ha för mat och vad han vill se på teve och att han är trött eller att han vill gå ut eller att han slog sig på benet eller ja men typ det mesta? Alltså ANDRA kanske inte förstår allt det där för gudarna ska veta att alla ord inte är helt tydliga, men vi som lever med honom vet ju att monam betyder smoothie och Badoo betyder Paw Patrol. Ellen kör fortfarande med sina rollekar och the flavour of the month verkar vara just Paw Patrol och där hon byter karaktär dagligen är Nils alltid Skye. Om vi frågar vem Ellen är och hon svarar så kan man ge sig på att Nils står precis bredvid och säger Nim ä KYYE. Nils är Skye. Sen springer han iväg och gormar KYYYYEEEE VROOM VROOM FLYGA! (Skye kör helikopter och älskar att flyga). 

Jag hoppas jag kan se tillbaka på den här tiden och komma ihåg alla små detaljer. Hur deras pussar känns. Hur dom kryper upp och vill kramas lite. Hur dom får mig att skratta från magen. 

tisdag, maj 7

Vad är väl ett bättre livstecken än en störig lista?

Så min blogapp på telefonen har tydligen blivit för gammal och slutat funka. Så om steget att faktiskt skriva något här var lite stort förut är det gigantiskt nu. För hur ofta sitter jag vid en dator när jag får feeling? Aja, hittade störiga listan hos Sandra Beijer och Hanna Rosell så det blir kul.

Vad är det absolut störigaste du vet?
Folk som spoilar serier. Avföljer DIRRRRREKT insta/fb/bloggar som en nuddar vid spoilerområdet, vare sig det är en gammal bästis eller min chef. FÖR I HELVETE JÄVLA TÖNTJÄVLAR, det GÅR att se en serie, läsa en bok eller se en film utan att berätta vad det handlar om. Tycker egentligen typ 1 år efter sista avsnittet sänts är minimigräns för att yppa sig i forum där folk inte kan värja sig mot informationen. Den här superfjantiga åh jag har faktiskt sett Game of Thrones före dig, pilutta! ger mig på riktigt blodtrycksökning av ilska.

Vad tror du andra personer stör sig på med dig?
Att jag är en know-it-all och att jag är för självcentrerad. (Obs försöker jobba på det men...)

Störigaste personlighetstypen på fest?
Den som bestämmer sig för att "äga" musiken och gör nån urtöntig Spotifylista som ingen annan får röra. Och alla som nånsin tar fram en gitarr och ska spela nån jävla Hellström-låt. Ryser vid tanken.

Någonting du stör dig på i kommunaltrafiken?
Allt? Jag hatar kollektivtrafiken och alla som åker och/eller kör den. Men främst: manspreading-män, illaluktande människor och folk som inte släpper av andra innan dom knör sig på.

Störigaste personen på kontoret?
Den som kliver över lik. Och den som sprider rykten.

Internet?
Alla som måste säga sin åsikt eller sin historia oavsett relevans till huvudämnet. Ingen vill veta var du köpt din tröja osv. Nej, men seriöst, folk borde VERKLIGEN lära sig läsa vad det handlar om, fundera på om dom faktiskt har något vettigt att komma med och inse att det INTE är konversationsskills att berätta om den gången ens mosters brors hunds syster....

Det mest irriterande ljudet?
Smaskande. Min man när han äter choklad in particular (HUR kan nåt låta så äckligt?) Ljud på ljud är en annan favorit att avsky, t ex radio plus nån spelar musik på datorn.

En grej du stör dig på med dig själv?
Att jag blir så jävla irriterad.

Det störigaste en person kan göra på dejt?
Bete sig som en gris dvs egocentrisk, rasistisk/antifeministisk/homofobisk etc samt ej ha normalt bordsskick.

Det störigaste en person kan göra i ett förhållande?
Vara oförmögen att faktiskt lyssna på den andra personen utan att ta allting som en stor personlig skymf. Vara en snålis.

Någonting du stör dig på men som du vet är löjligt och du borde sluta bry dig?
Att folk säger back in the dayS (det ska vara utan -s på slutet) och GAWD alla som skriver de/dem fel. Det finns ett fullt accepterat dom som ser betydligt mer seriöst ut än ett felaktigt placerat dem.

Är det störigt att störa sig på grejer?
Nej, det är roligt. Är på mycket bättre humör nu.