Jag är med i en facebookgrupp (näe?! DO TELL! *faceplant*) där kvinnor delar med sig av grejer, ber om råd och diskuterar thangs och häromdagen var det en tjej som funderade på att utbilda sig till kommunikatör. Nu ska vi inte hänga ut enskil..haha JO det ska vi visst det göra för det här är fan helt anonymt. Iallafall, en tjej skrev ett inlägg om en dröm att bli kommunikatör men att hon hade låtit bli att ansöka för att utbildningen innehöll företagsekonomi OCH DET ÄR JU SÅ TRÅKIGT SÅ KLOCKORNA STANNAR. Nej, ärligt så skrev hon (citerar en smula ur minnet) "jag vill inte jobba med att bestämma över ekonomi för företag" och resten gick väl i korthet ut på att hon ville göra grejer för företag som hon tyckte var kul. Handen upp för den procentuella chansen att hon är född på nittiotalet! Ja, det var alla det ja. Alltså. ALLTSÅ. Jag fick sitta ganska hårt på händerna för att inte svara men eftersom jag har fria tyglar här så LILLA GUMMAN! Att förstå ekonomi är liksom grunden till att göra ett bra jobb. Till och med min man som jobbar som nåt så (för mig) ogreppbart som creative director/AD lead (är det ens ett yrke?) behöver basala kunskaper i företagsekonomi. ALLTING handlar i slutändan om ekonomi. Att förstå hur olika delar samspelar med varandra inom ett företag känns g a n s k a nödvändigt om man ska jobba som kommunikatör. Att ha en förståelse för den egna verksamheten och dess produkt/-er är liksom det jobbet bygger på? Och kommunikation handlar ju sällan om vad den anställda VILL prata om och ganska mycket oftare vad företaget har bestämt att SKA prata om. Och då har jag inte ens tagit upp grejen att hon tror att hon som kommunikatör på nåt sätt fattar beslut över företags ekonomi.
Alltså, hörrni, va? Varför är vi på ett ställe där siffror är så jävla tråkigt? Och samtidigt i en värld där allting blir datadrivet och rapporteringsmöjligt? Att fatta siffror (och basal programmering tbh) är bland det bästa man kan göra för i princip alla. Om man inte använder det i jobbet så finns det tusen ställen i privatlivet där det är "ganska" praktiskt att inte hata siffror. Att privatekonomi lärs ut i skolan som ett eller två kapitel på HEMKUNSKAPEN är ju helt bisarrt. Samtidigt ska folk sitta och traggla med nån jävla trehundrameters algoritm på Matte B som används absolut noll gånger i livet. Exempel på gånger i mitt liv senaste veckorna där det har varit praktiskt att jag inte är rädd för siffror eller att prata med ekonomipersoner:
1) Kommer ni ihåg Kuken-inlägget och min lilla RUT-avdragsmiss (samt Världens Sämsta Flyttbolag)? Där vi skulle betala HUTLÖSA pengar för en liten miss? Jag blev till slut så jävla vresig så jag ringde Skatteverket (som jag vet att man kan göra) och sa som det var samt frågade om det fanns nåt jag kunde göra själv. Och lo and behold, det fanns det! Jag kunde skriva ihop ett litet brev till dom med mitt och Andreas personnummer samt "Omprövning av beslut" och be om just en liten omprövning att flytta avdraget till Andreas istället. Bägge skulle skriva på. Så jag skrev ihop ett nätt litet brev med just det och skickade in och TADA! Igår fick Andreas brev från Skatteverket där det stod att skatteavdraget godkänts och betalts ut till Världens Sämsta Flyttbolag. Trettontusen kronor blev plötsligt noll kronor. Mycket praktiskt och bra att orka ta tag i om du frågar mig
2) Vi hade elektriker hemma för hjälp med lite grejer precis när vi flyttade in. Den första visade sig vara en komplett klant och jag skojar inte när jag säger att det såg ut som om en full person hade fixat det vi tog hjälp med för att slippa just den fumliga looken. Jag fotade och skickade tillbaka till firman och frågade lite vänligt om dom tyckte det var i enlighet med deras vanliga standard. Det var det såklart inte så dom skickade ut en ny elektriker som fixade det den första ställde till med. För nån vecka sen fick vi fakturan från dom. Eller snarare, jag såg att vi hade en väldigt stor faktura som låg för betalning i bankappen och frågade Andreas vad han hade lagt in för nånting? Sen kollade jag på fakturan och såg att dom hade tagit betalt för bägges timmar så jag mailade igen och frågade om det inte var så att vi hade kommit överens om att dom kanske skulle stå för att fixa det dom själva ställt till med? Och så var det ju och vips var den struken och en ny faktura på cirka halva beloppet av den första damp ner istället.
Total besparing på några mail och lite väntetid i Skatteverkets hjälptelefon: cirka 17 000 kronor.
Sen är det ju rätt praktiskt i mitt jobb att kunna räkna, men inte för att hänga ut min man (hehe) så hade han ALDRIG vare sig kontaktat elektrikern från första början för att ändra eller uppenbarligen ens kolla på fakturan. Och han hade då rakt inte ringt himla Skatteverket för att skriva nåt brev för att ändra nåt. Så på hans (och många andras sätt) hade vi fått betala en jävla massa pengar som vi på mitt sätt nu kan lägga på andra roligare grejer. Kom ej och säg att det inte är praktiskt att våga ifrågasätta lite grejer kring pengar.
Lösenordsskyddad: Den där om fem röriga
3 dagar sedan