söndag, mars 18

Jaha, en helg till till räkningen. Pappa och min syster har varit här. Vi skulle egentligen ha åkt till Lidköping men Skrällens feberskit ställde in det men då ringde pappa och sa om inte Mohammed kan komma till berget får berget komma till Mohammed och så var det med det. Ellen vaknade feberfri efter en hel natts sömn igår morse SUPERPEPP på att Vavava (morfar) och Nanna (Anna) skulle komma på fjedasmys. Alltså hon kan säga både morfar och Anna och även sitt eget riktiga namn men envisas med att använda orden hon först började säga när hon pratar. Ja, hon kallar ju sig själv för Ida om nån har missat det. Vi gissar att det är för att en av hennes första böcker var en sångbok med Lille Katt i Astrid Lindgren-tappning där vi förklarade att mor är mamma, far är pappa och sen att det lilla barnet i slutet var Ellen. Lille ja, lille ja, lille söte Ida ni vet? Det verlar iallafall ha fastnat så till den grad att hon vägrar byta namn när hon pratar om sig själv. Skitsamma. Helgen var fantastisk förutom att Ellen grät i 20 minuter när pappa och Anna åkte härifrån pga IDA ÅSSO HÖLJA MÄ!.

Veckan som gick hade sina ups and lows i övrigt också. Ellen hade över 39 graders feber när jag hämtade henne på förskolan i tisdags och har varit sjuk. Igen. Nils fick vaccin i måndags och har sen dess liveat djävulens avkomma med nån form av avgrundvrål som låter som en blandning av en arg tupp och en flygödla från Jurassic Park vilket han har demonstrerat missnöjt cirka all vaken tid den här veckan. I torsdags fick jag en respit på några timmar när jag käkade middag med Jenny, typisk UP på många sätt faktiskt. I fredags gav däremot ungjävlarna igen nåt så ini. Vid ett tillfälle gick jag ut i köket och grät av frustration medan dom hade nån form av skriktävling i vardagsrummet och sen fick jag bita jävligt hårt i en napp för att inte bara låsa ut dom på innergården. Jag älskar mina barn väldigt mycket men HELVETE ALLTSÅ vad vidriga dom har varit i veckan. Jag brukar ha förvånansvärt bra tålamod med Ellens fejkgnällgråttrams och Nils gnäll men nästan två veckor instängd i lägenheten gör mig inte till en bra person. Ja, vid flertalet tillfällen skrek jag åt mina barn, 5 månader och snart 2 år. MEN NU FÅR NI VÄL FÖR I HELVETE VARA TYSTA! skrek jag. Det var så himla effektivt av mig eftersom små barn verkligen förstår sånt. Så väldigt bra och givande var det. Verkar dock inte ha gett dom några större men för den stora klappade mig på kinden och sa höjåt mamma. Inte meninen mamma. Baja koja lite baja. och den andra försökte äta upp min nästipp med sin slemmiga käft.

Imorgon ska Ellen till förskolan HALLELUJA! och Nils har under dagen varit en himla ängel och sitt vanliga jag så förhoppningsvis är han det imorgon och jag kan få ägna första delen av dagen till att pussa på knubbiga bebiskinder, snusa svettig bebisnacke och kolla på några avsnitt Scandal i tystnad.

Och ja, varsågoda att tyck att jag är en olämplig förälder. Det är helt okej. Det tycker jag också emellanåt innan dom somnar och allt är förlåtet pga älsktsunamin kommer. Åh, på tal om älsk! Ellen har sagt äska dej mamma helt oprovocerat innan hon skulle gå och lägga sig. Dog rätt hårt då.

fredag, mars 9

Saker jag inte förstod när jag var yngre

Baksmällor.

Myskläder.

Alltså jag har så så SÅ många gånger sagt baksmälla är bara en mental inställning. Hahahaha. Hahaha. Haha. Jaha ok. Sist jag var ute och drack 4 öl kräktes jag i 24 timmar. Hade gärna haft en annan mental inställning.

Och myskläder ja alltså jag menar att byta om när en kommer hem från jobbet/skolan. Gjorde ALDRIG det förr. Gör iofs inte det nu heller om vi ska vara petiga. Nu klär jag bara av mig fast utan att sätta på mig nåt annat. Min vanligaste hemmaklädsel: trosor, linne, eventuellt en tröja. Eventuellt.

Ja, jag förstod inte feminism heller men alltså det var bara för att jag var ung, dum och obildad. Och ignorant samt priviligerad. Jag har aldrig märkt... *facepalm*
Skrällen är sjuk och ett ynkligt litet vaja hos mamma!-paket. Hon har inte mer feber än typ 38 grader och är lite snorig så hon borde inte vara så dålig men jag vet inte om det är för att hon måste dela med sig av knätiden eller om hon är nåt annat sjuk, men hon är så liten och ledsen. Hon piggnar till emellanåt och är på strålande humör så hon är ju inte döende men när hon är liten och ledsen och trött? Herregud mitt hjärta då. Idag har hon typ velat sova sen halv tio (hon vilar halv tolv) och jag förhalade till elva när vi lade oss i sängen och hon somnade på mindre än en minut på min arm. Nils somnade strax innan när jag matade honom så nu ligger som i varsin säng och sover och jag borde väl carpa tiden men sitter istället emellan och vakar. Vi ska egentligen åka till Örebro ikväll för Andreas ska på 40-årsfest imorgon och istället för att vara ensam med bägge tänkte vi köra hotellkväll och sen hänga med hans familj under helgen, men det känns lite som att det blir inställt. Jag hade ändå sett fram emot lite miljöombyte. Det känns som att jag är inlåst i vår lägenhet nuförtiden.

tisdag, mars 6

Idag var det min tur att natta Ellen. Vi kör generellt varannan dag så det är ju egentligen kanske givet men varje kväll frågar vi vem ska sova Ellen ikväll? och varje kväll svarar hon rätt. Hon somnade i min famn mitt i en mening och nu ligger jag i mörkret bredvid henne och bara lyssnar på dom där små andetagen och typ försöker hålla tillbaka fjärilarna nej elefanthjorden i bröstkorgen. Det är väldigt mycket som är klyschigt med att ha barn men alltså jag trodde inte det gick att älska så här? Eller gick och gick, jag visste inte att den här dimensionen fanns. Och att två barn inte blir dubbelt så mycket utan en exponentiell explosionsökning av ren kärlek. Att vi skaffade (kunde få) två barn och så här tätt är det absolut bästa som har hänt mig. Jag älskar att ha två barn. Jag älskar att jag inte behöver sörja Ellens pyttighet för den platsen fyller Nils och jag älskar att få följa bägges väg framåt.

lördag, mars 3

Sak jag känner när nån berättar att de ska ha barn (förutom grattis)

1) Åh välj kejsarsnitt

2) Åh flaskmata ungen

Jag säger givetvis inte det eftersom MEN HERREGUD håll käften om andras val, men jag typ biter mig i tungan för att inte börja ”tipsa”. Jag är typ sugen på fler barn bara för att få föda igen. Tänk om jag hade vetat det innan Nils? Tänk att jag hade sluppit ha ångest i 35 veckor då. Eller tänk om jag hade vetat innan Ellen? Då hade jag stått på mig istället för att vika ner mig i ”naturlighet”-sträsket och fått se fram emot Nils förlossning. Also kanske hade känt mig som en mindre kass mamma som inte ville bröstmata Skrällen. Känsla första barnet vid ingen amning: skam skuld fast samtidigt oväljbart alternativ pga omständigheterna. Känsla andra barnet: men herrejävlar sluta tjata om dom där brösten mina ungar är fiiiiiiiine!

Så, ifall nån är på kanten av vågskålen och känner att ni behöver lite pepp för att våga välja det som känns bäst för er och det råkar vara ett av ovan bespottade alternativ: dom är fkn awesome. Bästa jag gjort och bästa jag gjort. Vi är många i er ringhörna också. Gör det som känns bäst för er!

fredag, mars 2

Jag var med på Ellens förskola idag fram till vilan när jag inte kände för att sitta i ett nedsläckt rum i 1 1/2 timma så jag tog min unge i handen och drog hem för FJEDASMOS. Hemma väntade Världens Gladaste Bebis och en jävla massa choklad som jag kan ha hetsköpt på mathem när jag lade ordern 23.05 i förrgår. Hehe. Heee. Men seriöst tho, Noblesse apelsin?! Ja, den är slut nu ja. Nu sitter jag med Nils i famnen och har sett På Spåret. Andreas har (förmodligen) somnat under nattningen, som han gör 9/10 gånger. Herregud han är en sån ROOKIE! En får ju absolut inte under några villkor lägga sig ner men well ja nä han ba men hon ville ligga på mitt bröst och sen lade hon sin hand på min arzzzzzzzzznark. Funderar på att ta med mig bebin och joina resten av gänget för det är så sjukt mysigt att ligga inklämd mellan mina familjemedlemmar. Alltså jag kanske verkar tuff och så ibland och raljerar över barn och få vara ifred och blabla men det finns inget INGET jag gillar mer än helger när vi får vara tillsammans hela familjen. Mmm...min familj. Men på tal om ensamtid så har jag också precis bokat en miniweekend i Gdansk med min bästis. En liten trettiofemårspresent till oss från oss för samma kostnad som vår vanliga present till varandra: finrestaurangbesök. Alltså flyg plus boende på femstjärnigt hotell två nätter för mindre än 1500 kr per person. Känner eventuellt att vi är lite genier faktiskt.