17,5% av graviditeten är genomförd. Woop woop! Jag har börjat tänka att det faktiskt kanske kan bli ett barn av det här lilla fröet ändå och inte bara utgå ifrån att allt kommer gå åt helvete. Andreas kom med ett namnförslag häromdagen som först fick mig att titta upp från soffan väl-dig-t plötsligt och frustfnissa, men som sen ba eh fast det är rätt gulligt ändå och nu har jag gått så långt så jag liksom tänker att det är det namnet som ungen ska heta (om allt går bra no jinx). Det är rätt knasigt och jag hade förmodligen tyckt att det var urskumt om nån av mina kompisar hade valt det och det är framförallt jävligt långt ifrån Pelle Astrid Kalle Märta Bosse Greta-aktiga namnen som vi har skrivit upp i övrigt, men det har gjort att jag ändå börjar känna att jag ska få en unge och att det inte bara är en cellklump som får mig att må dåligt hela tiden. När mamma och pappa väntade mig så diskuterade dom aldrig namn för mamma bestämde sig när hon var nio-tio år och såg att Liv Ullman hade döpt sitt barn till Linn att det skulle minsann hennes barn heta också. Så mamma bestämde att barnet skulle heta Linn och ut kom det som tur var en tjej. Funderar på att försöka med samma sak.
Edit så här åtta veckor senare: Barnet ska absolut INTE hela det namnet. Det låter som en seriefigur på det dåliga sättet. Back to Pelle Astrid Kalle Märta Bosse Greta.
Lösenordsskyddad: Den där om fem röriga
3 dagar sedan