fredag, mars 26

Nej, det är inte synd om mig.

Det är fredag. Jag har bestämt mig för att vara ledig resten av dagen. Jag har lite komptid jag kan balansera med så även fabriksekonomerna blir nöjda. Jag har köpt plantor för 1500 kronor på plantredo för vi hade trips (vidriga små äckliga skadedjur som dödar allt men aldrig dör) i höstas så vi fick gallra bort nästan alla växter bla en otroligt fin monstera. Fram tills nyss har vi täckt hålen på fönsterblecket med typ julprylar, men nu när ljuset kommer och våren kommer känner jag att vårt hus är naket så det fick bli en liten investering i nya växter. Vi har också investerat i en ny badrumskommod + blandare + duschblandare och en handdukstork och sen hittade jag nån typ av penna på Clas Ohlson som man kan måla fogarna med så om några veckor kommer vi förhoppningsvis ha ett uppdaterat badrum på nedervåningen. Det låg kanske sist i listan på saker vi hade tänkt uppdatera, men när jag fick kranen i handen förra veckan när jag städade (+ lite andra grejer) så kände vi att det kanske är dags? 

Pappa har varit här och tittat på sommarhus också. Det blev inget köp. Det låg liiiite fel och var liiiite för litet, men jag vet inte jag om det är den verkliga anledningen för det känns som att allt han tittar på alltid är liiiite fel. Han flyttade ju härifrån 2018, men nu bor ju vi här och jag vet inte om han börjar tveka på om han vill ha sommarhus här eller om han funderar på att flytta hit igen. Han är inte så generös med detaljerna i det hela om vi säger så.

I helgen borde vi ta tag i vår trädgård om det ska bli någon odling 2020. Vi vet fortfarande inte vad vi ska odla och framförallt inte VAR vi ska odla och allt känns bara...jättejobbigt. Förra ägarna lade in en 70 kvm stor och 70 cm djup förstärkt betongplatta till en husbilsparkering där jag absolut inte vill ha en betongplatta och eftersom vi inte har en massa pengar att schakta bort den med så får vi göra nåt ovanpå och det är så svårt. Inomhus tycker jag ändå själv att jag har rätt bra öga för vad som blir fint och får bra flow blabla men utomhus blir jag helt blind. Det måste vara så det känns för folk som inte "ser" när dom köper inredning. Fkn utmattande tycker jag att det är. Plus om man inte är så händig (eller sugen på att vara händig) och mest bara vill att det ska vara fint så är det SKITDYRT med trädgård. Jag vill ha skitstora cortenlådor (corten = stål som rostar fint) och det kostar fyrtiotusenmiljarder i runda slängar. Varför känner jag ingen smed? Och ja, vi kan bygga i trä men då måste vi vara så himla noggranna och måla dom svarta antar jag för med ett nybyggt hus bredvid och en jävla betongplatta under ser det bara slarvigt ut om jag som knappt hade G i träslöjd försöker knacka ihop nåt. ÅH VILKA MEDELKLASSPROBLEM JAG HAR!

Jag tror också att jag är påväg in i en sån där panikperiod med covidlivet. Det går rätt bra för det mesta, men jag tycker mig känna ångesten komma krypande längs väggarna. Jag är alltid hemma. Bara hemma. Jag går inte ens och handlar i en mataffär. Och JA jag träffar folk utomhus och vi har naturen runt knuten men JAG VILL INTE HA NATUR JAG VILL HA ETT SHOPPINGCENTER! Jag vill ha restaurang och hotell och kramas och gå i affärer och INTE TÄNKA PÅ VAR ALLA ANDRA JÄVLAR BEFINNER SIG HELA TIDEN. Jag blir utbränd av tanken på att åka och handla och behöva förhålla mig till alla andra och deras jävla kundvagnar. Det räcker nu. Jag vill inte mer. Jag vill att barnen ska kunna ha kompisar hemma efter förskolan och jag vill ha middagar och jag vill kunna åka till stockholm och vara med mina kompisar och inte med mina barn. Jag vill åka ner på stan på lördagar och ta en kaffe och jag vill kunna sitta i en bar och dricka vin. 

Vi har ju tur som har det bra med varandra och ett ändå rätt opåverkat förhållande av allt det här, men jag vill också kunna vara med min man som en normal vuxen människa och inte alltid antingen skittrött eller med skrikiga barn i närheten. Jag vill ha barnvakt! En hel helg. Eller mer. 

Inatt drömde jag att vi hade köpt ett superknasigt trevåningshus nånstans och nån typ av inredningsarkitekt till granne svepte in och drog med Andreas ut på äventyr och lämnade mig med alla kvarterets barn. Vi hade tydligen kommit överens om att ingen liksom hade koll på barnen när dom var utomhus så vi skulle turas om att ha tvåveckorsjour med att ha koll på barnen när de var utomhus. Så i drömmen var Andreas ute och festade och skaffade en ny fru (som var mode-smal och spetsig och hade en rakvass lång blond bob och en "säg ja till livet"-attityd*) och jag renoverade knashuset och hade hela trädgården full av främmande barn som inte gjorde som jag sa. Sen kom den en ca 2 meter bred svart spindel som var luden ungefär på samma sätt som såna där röda fågelhundar är lurviga och som jag slog med en stor spade i huvudet tills den började bubbla och dog. Jag vaknade (av ett barn som skrek MAMMA DET ÄR MORGON NU!) med en känsla av att livet håller på att glida mig ur händerna. 

*dvs EXAKT motsatsen till mig just nu för så här sexig är jag: exakt noll modesmal, hår i mammatofs som inte klippts på mer än ett år och en jävligt trökig "det börjar bli dags att åka iväg med sopsorteringen"-attityd.

Nu ska jag kanske åka iväg och köpa nån typ av plastkruksgrej som jag kan gräva ner mina 5 tomatplantor i innan dom blir en enda lång smal stång. Nej, nu började det ösregna? Inser nu att det är så länge sen det regnade här/jag var utomhus så jag inte kommer ihåg hur det är när det regnar. Sunt.

måndag, mars 8

En jävligt god pasta

Vi hade ett knippe grönkål i kylen som höll på att vissna häromdagen och i nån av mina örtitusen kokböcker har jag sett nån kombination av typ spenat och kikärter så jag tänkte att grönkål och kikärter ju också borde bli gott. I mina ögon är spenat, grönkål, svartkål och mangold typ utbytbara i tillagat tillstånd även om dom absolut smakar lite olika blabla. Jag utgick ifrån en aglio e olio-bas dvs spaghetti med olja och vitlök  och lade till lite grejer och det blev så JÄVLA gott. 

Du behöver: 

3 vitlöksklyftor (ej för vampyrer)
1 gul lök
1 burk kikärter (avrunna och sköljda)
1 knippe grönkål
Olivolja
Salt och örtsalt (jag hade herbamare för det är det jag har hemma)
Kryddblandningen chili explosion från Santa Maria (lite paprikapulver och chiliflakes duger utmärkt)

Spaghetti

Bonus: tärnad, hårt stekt halloumi

Finhacka lök och vitlök och stek på medelvärme i jävligt mycket olja tills den luktar sött och är genomskinlig*. Vi pratar klunkar av olivolja, botten på pannan ska vara fylld. Repa grönkålen från stammen under tiden och häll av och skölj kikärterna**. Sen är det bara att hälla i grönkål och kikärter och krydda med salt, örtsalt och några drag med chili explosion-kvarnen och röra runt regelbundet så grönkålen blir täckt av olja och kikärterna inte exploderar. När pastan är färdigkokt blandar man alltihop med lite, lite pastavatten och sen kan man toppa med lite stekta halloumikuber om man vill + bonusringla lite olivolja över det hela.

Ni får smaka av kryddningen själva. Jag kan inte säga hur mycket av vad ni ska ta men om ni saltar för dåligt blir det inte gott. Okej?

* generellt kan man säga att mitt liv blev ca 100% bättre när jag började ta mig tid att fräsa lök på mellanvärme istället för att fullblasta den på högvärme med resultat av brända kanter och rå i mitten. Det tar ju tre gånger så lång tid, men är tusen gånger godare.

** man måste inte skölja kikärter, men jag har läst nånstans att man får mindre magbesvär av välsköljda bönor och well, det funkar för mig såatteh jag gör så.

 Jag är så osugen på att jobba. Jag vill bara vara ledig. Jag tror att det är för att jag inte får vara ledig på helgerna för då måste vi städa och köra bort återvinningen och fixa i trädgården och barnen ska rastas och solljus ska tas till vara på och utflykter ska göras och bröd ska bakas och mat för veckan ska förberedas och ja, sånt. Vi hade ju städhjälp i Stockholm. Varje måndag kom världens bästa städerska och utförde mirakel. Här testade vi en firma och dom var så urursla så vi tappade det och ba VI KAN LIKAGÄRNA GÖRA DET SJÄLVA! Och visst, det KAN vi ju. Uppenbarligen. I lördags tog pappa barnen så vi kunde städa (och då hade vi ändå förberett i fredags med att plocka undan osv) och det tog oss två tre timmar dvs sex arbetstimmar lades på städning. Då pratar vi dammtorka, dammsuga och våttorka golv, fönsterbrädor, lister, tavlor och sånt, fluffa kuddar och städa barnrum + vattna blommorna. Plus alla ytor i köket och badrummen såklart. SEX. TIMMAR. Sen på eftermiddagen när vi var klara gick jag mest omkring och väntade på att det skulle bli kväll så vi kunde äta, kolla melodifestivalen och gå och lägga oss. Frågade Andreas om vi inte skulle hitta på nåt? Och insåg att jag är RIKTIGT jävla dålig på att ta det lugnt nuförtiden. Jag behöver verkligen öva på att göra saker (inget) för MIG. Igår ville jag kolla på Vasaloppet t ex. Vad jag gjorde? Bakade bröd, tvättade och var ute med barnen en sväng (barnen behöver ju frisk luft blabla). Sen såg jag i och för sig femmilen, men efter det åkte vi iväg med barnen till en lekplats (barnen behöver frisk luft blabla). Sen försökte jag göra härm-La Neta-tacos till middag. Det gick ändå..okej? För att vara helt hittepå tycker jag att jag kom rätt så nära. Nästa gång ska jag komma ihåg att förbereda tillbehör också och inte bara själva tacosarna. 

I övrigt vill jag planera min trädgård. Jag vill odla egen mat (ja, jag är en sån hemflyttarklyscha och jag är okej med det) men för det behöver jag någonstans att odla den och Andreas är emot att jag gräver upp ett land (the fuck?) så nu ska jag istället bygga nån form av odlingsbäddar. Efter att jag har funderat på var dom ska stå nånstans. Så nu googlar jag hur olika grönsaker vill bli odlade (jordtyp, solläge) och skriver ner på min lista vilka som kan stå tillsammans. Det står iallafall tomatplantor och paprikaplantor i fönstren i vardagsrummet och väntar på att få flytta ut i vårt uterum. Sen vet jag att jag vill ha lök, vitlök, grönkål, svartkål, spenat och...? Jordgubbar och smultron till barnen såklart. Jordärtskockor kanske? Nåt med stora fina blad, typ squash? Gurka kanske? Troligtvis kommer det bli jordgubbar och smultron från blomsterlandet i nån kruka för vi kommer inte orka ta tag i det och så blir det för sent och ja, typ så. Men let a woman dream iallafall va? Kan man ha blåbär förresten? Goda små blåbär av svensk typ och inte såna där stora amerikanska med vitt inuti som smakar vatten alltså.




torsdag, mars 4

vardag vardag vardag

 Jag sitter vid köksbordet med en halvkall, redan micrad, kopp kaffe. Andreas gör alltid kaffe på morgonen när han går upp med barnen och så finns det precis en kopp kvar till mig som jag kan micra när jag sätter mig vid datorn någon dryg timma senare. Som ett perfekt oljat maskineri. Vi pratade förresten om det igår, det oljade vardagsmaskineriet. Vi pratade om det med en blandning av skrytsamhet och ödmjukhet för vi är rätt himla nöjda med hur vi får vardagen att funka. Obs vill nu meddela att jag igår hade en RIKTIGT dålig dag. Barnen gnällde och härjade och när det var mat kom inget barn till matbordet. En unge satte sig under trappan (the fuck?) och den andra var i och för sig i närheten av matbordet, men satt på golvet och gnällde ta bort spaghettin ta bort spaghettin ta.. tills jag (vänligt) bar bort henne till tvättstugan för att jag inte orkade lyssna längre. Då började hon vråla rakt ut istället så det gick ju...sådär. (obs igen: dörren var öppen och jag bar bara bort henne lugnt med en förklaring så no need to call soc) Sen åt trappbarnet majskakor och skorpor och spaghettisurarn makade sig fram lagom tills vi var klara och åt halloumi och oliver. Och då kände jag att nej, men det är fan bara vi som har det såhär? Alla andra lyckas med sin uppfostran och deras barn kommer minsann till matbordet när det ropas och äter maten som serveras och det är aldrig tjafsigt och ingen spiller och så pratar alla med lugna röster och skratt om dagen. Sen bråkar ingen om tandborstningen, alla somnar i egna sängar i egna rum och sover hela natten. Våra barn somnade i vårt sovrum ja. Eller nej, Nils somnade tydligen i soffan när Andreas borstade tänderna med Ellen men han sov lik förbannat i vårt sovrum efter det. Och imorse trillade Ellen på trappan på förskolan när dom lekte sin roliga "ringa på och springa och gömma sig"-lek som 1) inte är kul från första början utan mest bara jobbig och 2) redan har resulterat i snubbel och gråt ett par gånger. Här är en annan av mina föräldrapeaks: När barnen slår sig när dom gör nåt jag har varnat 1000 gånger för att dom inte ska göra pga risk för ramla/bråk/whatever så har jag SÅ svårt att ba åh stackars lilla vännen kom här! utan att också lägga till Ser du nu hur det gick när ni inte lyssnade? Mom Award 2021 goes to... inte mig. 

While I'm at it så kan jag väl också outa att jag "ganska" ofta får med mig barnen från förskolan medelst hot om indraget lördagsgodis. Alla andra verkar hämta sina barn såhär: föräldern kommer. Barnet ser föräldern. Barnet springer till föräldern och dom kramas. Sen pratar föräldern med en personal medan barnet väntar bredvid, gärna också håller föräldern i handen under tiden, innan de tillsammans går småpratandes därifrån. Barnet och föräldern sätter sig i bilen och åker hem.

Såhär hämtar jag mina barn: Barn 1 ser mig komma och klättrar upp i klätterställningen och gömmer sig. Medan jag försöker prata med personalen om dagen kommer barnet tillbaka och står och skriker MAMMA MAMMA MAMMA MAMMA MAMMAAAAAA så jag inte hör någonting. Sen ska barnet ha med sig dagens skörd av teckningar och nåt gosedjur som personalen måste hämta (inga föräldrar inomhus pga covid). Sen hämtar vi Barn 2. När Barn 2 får syn på Barn 1 springer dom iväg längst bort på gården och gömmer sig. Jag pratar med personalen om dagen medan mina barn leker monster och springer runt och skriker. Sen ägnar vi kanske 10 minuter åt att ropa på/jaga mina barn som absolut springer åt olika håll. Efter ca 10 000 men snälla kom nu?! hotar jag med nåt som känns tillräckligt allvarligt för att dom ska lyssna. Det är ofta lördagsgodis, men kan absolut också vara att morfar inte får komma och hälsa på eller annat. Då går dom oftast till grinden. Sen springer dom åt varsitt håll och så ägnar jag ytterligare 10 minuter till att försöka få in barnen i bilen där ingen vill ha bilbälte och dom turas om att knäppa upp det medan jag spänner fast den andra. Sen gråter oftast ett barn pga "vill inte ha mösssaaaaannnn" och jag är skitsur och 100% opedagogisk.

En sån dag var det igår. Och trots det känner jag en väldig high-five med min man om hur vi får det här kaoset att gå runt och ändå lyckas vara rätt lyckliga i det hela. Det är ju lite fint ändå.