lördag, juni 23

Bokade pga inställd midsommar nu plåster-på-såret-hotell för ikväll. Här är ett tips från prisexperten: om lyx behövs, boka alltid konstiga tider för bästa pris. Nu ska vi bo i en svit till ett pris lägre än vad vi tidigare har betalt för ett vanligt dubbelrum med rabatt på samma ställe. Jag tänker att barn kan bada badkar (under övervakning) medan jag sover och sen kör vi fotboll, försenat fredagsmys (chips och dip) och woltlevererad mat. Jag ska kanske också bada nu när jag tänker efter. Utan barn, med vin. Sen ska jag hångla med min man i vardagsrummet medan ungarna sover i sovrummet. Så gör vi.

Glad bråksommar

Här har det varit allt annat än midsommarstämning. Pga sjukdom hos 75% av familjemedlemmarna blev våra planer inställda och istället körde vi följande: Nils snorar och dregglar och sitter som en tjock liten härskare och pekar och avgrundsvrålar for the fun of it. Ellen har väl varit den största humörhållaren men är två och skriker också helt random och jag och Andreas ägnade dagen åt att först bråka så fönstren skallrade (nej, vi skrek inte men) och sen hantera varandra i iskyla resten av dagen. Jag var så ledsen så jag inte kunde ha mina linser för dom fick nån himla beläggning efter ett par minuter hur mycket jag än sköljde och gick omkring i pyjamas, inomhus, hemma hela dagen. Vi åt visserligen både nån midsommarliknande lunch (i tystnad) och en jordgubbstårta men i övrigt inte så midsomrigt alls. Vi blev sams efter nattningen igår men jag är känner mig fortfarande helt dränerad. Eller så är det att klockan är typ sex och jag är uppe med barnen.

torsdag, juni 14

Min föräldrastil

Jag har länge tänkt skriva mer om föräldraskapet i form av hur jag (vi) tänker kring det men det är ju så stort och omfattande så ja nä men det blir väl inte riktigt av. Så jag gör så här istället (med en bebis sovande på min mage får se hur långt jag hinner).

Min grundinställning är att barn är jävligt kapabla och att alla barn vill väl. Och att det inte är så himla stor skillnad mellan barn och hundar eller barn och vuxna egentligen. Alla är vi flockdjur. Alla vill vi vara del av en gemenskap och alla vill vi ha förhållningsregler, gärna satta av nån annan för att vi inte ska gå sönder i beslutsångest. Det innebär att jag tror att det är min roll som förälder (eller vuxen i allmänhet kring barn) att se till att barn känner sig sedda, kan lita på att jag fixar och att det jag säger stämmer. Nu menar jag inte att en ska kunna fixa precis allt eller veta allt eller aldrig dra en liten lögn för föräldrar är inte superhjältar (eller?) men att det ska stämma generellt. Jag tror också att barn är experter på stämningar och har ett inneboende behov av att göra rätt och att anledningen till majoriteten av trots (”trots”) och liknande utbrott egentligen är vuxnas fel pga vi är stressade, försöker pressa in tusen saker och förväntar oss att barnen ska fatta outtalade grejer och så blir det syntax error i deras huvuden när dom får mixade signaler. Och ja, det här baserar jag 100% på egna erfarenheter no blame på andra föräldrar. Jag skriker åt mina barn. Jag stressar dom och blir irriterad när saker inte går som i mitt huvud och hotar (värdelös förälder) med diverse grejer (eh obs inget soc-farligt men typ du får ingen glass/vi går inte till parken/nu stannar vi hemma) vilket ju 100%-igt resulterar i ungar i olika stadier av kaos. Senast igår hade jag en idiotisk dag planerad (ur undvika kaos-synpunkt) där jag och Nils först var hos ett par kompisar varifrån vi skulle åka direkt till förskolan, hämta Ellen och sen åka hem och hämta ut ett paket och gå hem och göra iordning ett care pack till en kompis barn som ska opereras idag. För att sen såklart gå ut och packa in oss i bilen igen, åka och lämna paketet och hinna hem innan kvällskaoset samt undvika köer. Nils sov givetvis inte hos våra kompisar pga 1) spännande och 2) dum mamma som lämnade hans sovplats Vagnen i bilen ”för att slippa krångla” så han var svintrött och skitsur. Ellen var på jättebra humör men ja, hon är två och Nils hade bajsat i bilen så vi fick byta blöja på förskolan och då skulle hon prompt tvätta händerna = avgrundsvrål när jag råkade torka hennes händer efteråt och sen fick hon inte sitta på förarsätet i bilen och sen råkade jag skruva på korken på smoothien när hon visst inte hade ätit färdigt och sen skrek Nils hysteriskt och jag kan ha vässkrikit MEN VAR TYST NILS så Ellen satte sig på golvet och grät att hon ville vara med pappa. Var det Ellens fel att det var dålig stämning? Eller Nils? Nej. Såklart inte. Det var mitt. Jag skulle ha tagit ett djupt andetag och sett till barnens behov före min tidsstress. Jag kunde ha lämnat paketet efter läggning. Jag hade kunnat ta en kvart extra hemma och kramat Nils och pratat med Ellen. Ni fattar.

Vad tror jag funkar då? Att prata med barn. Berätta vad som ska hända och varför och vad som händer efter. Att lita på att dom förstår och att be dom hjälpa till inom rimliga nivåer. Att prata om känslor och hur dom känns och att dom är okej och att det ibland faktiskt är nödvändigt att skrika lite för att det ska kännas bättre (ja, dom alltså). Att fråga om dom vill ha en kram när det verkar lite kämpigt. Att ha vilodagar när det har varit mycket runtikring eller dom verkar ha en period när det är mycket nytt eller mycket intryck. Att komma ihåg att vi allihop gärna kryper in i nåns famn när det är jobbigt. Eller när vi är glada. Eller när vi behöver tröst. Att vara den famnen. Att ge dom en utmaning och låta dom prova själva först men att alltid finnas där med en hjälpande hand om det behövs. Att låta dom upptäcka att dom är kapabla. (Minen hos ett barn som precis har klarat nåt nytt är det absolut bästa jag vet f ö.) Men också att låta dom veta att dom inte alltid måste vara duktiga eller prestera och att det är okej att göra fel. Att ibland, som igår, gör mamma fel. Att äga sina fel och prata om dom.

Och kanske framförallt: att inse att livet med barn tar 250% längre tid än livet utan och därför planera utifrån det och inte utifrån vad som borde hinnas med på en dag.

Att ha dagar som igår betyder inte att jag är en dålig förälder. Det är okej att vilja skänka bort sina barn ibland eller räkna ner timmarna till läggdags. Det är kanske inte helt kosher att skrika åt sina barn men samtidigt tänker jag att det inte heller är helt dåligt att visa att föräldrar bara är människor också så länge som det inte förträngs eller ignoreras. Jag tror tystnad och rädsla för konflikter är farligt för barns självkänsla och trygghetskänsla.

Det är inte lätt att ha barn. Det går inte att planera eller vara superkonsekvent eller skydda dom från allt. Det finns inget rätt sätt, men ovan är vad jag utgår ifrån i valen jag gör och hur jag beter mig.

söndag, juni 10

Är ensam hemma. Kommer typ inte ihåg vad man gör när man är ensam hemma. Började iallafall med att kissa när jag var kissnödig istället för att vänta tills avkommorna tillät. Har även ätit en glass, druckit en espresso och satt på andra säsongen av Marcella.

fredag, juni 8

Sommarönskelista

Igår pratade vi om vad vi vill ha ut av sommaren. Jag pratar inte om vart vi ska åka eller vad vi ska göra utan om sommarvardagen. Det vore så jävla tråkigt om hela sommaren försvann i nåt jävla pick-plock-stress-sömnbrist-härj för nu finnas alla möjligheter till annat. Det här önskade jag mig:

* Att få sova utan dåligt samvete (mest mitt problem med samvetet men måste likt förbannat lösas)

Plan:
Vi kör 2 dagar-1 dag där Andreas alltså tar 2/3 av alla mornar. Klockan åtta käkar vi gemensam frukost. Skrattade för övrigt lite åt att åtta innan barn var typ mitt i natten och nu är nästan lunch om man är föräldern som har morgonvakt. Det går såklart att få riktig sovmorgon också men med tanke på att vi ofta lägger oss elva så är åtta ändå nio timmars sömn (om än avbruten av HÄMTA MÖLK PAPPA! eller WAAAAAOOO!)

* Försöka minska startsträckan för aktivitet

Plan:
Att alltid ha väskan packad och klar (tack för tips Hanna !) samt klä på/smörja in barn direkt vid första blöjbytet när dom ändå är följsamma. Unlike alla andra mornar när dom likt blodhundar vittrar upp minsta föräldravilja och går från änglar till HAHAHA DU KAN INTE TA MIG NEEEEEEEJ INTE SMÖRJA MIG JAG VILL INTE INTE TA MIG SLUUUUUUUUTA

* Tid att slappa utan att samtidigt behöva vara klättervägg/baywatch/matlåda

Plan: Det löser vi. Kan ta barnen i skift lite.

* Prioritera tid för oss som par. Så lätt att vara Familjen AB och bara sköta maskineriet och efter läggning/vid dagvila slänga sig i närmsta soffa med telefonen i högsta hugg

Plan: Stora plockrundan på morgonen. Alltså en småbarnsfamilj likt min kan lätt göra atombomb med ett hushåll på mindre än 24 timmar. Sen ska vi bägge försöka fixa en grej per dag (haha så ambitiöst) för oss. Obs att det kan vara en promenad med barn i vagn för att få prata lite. Måste inte vara barnfritt, bara vuxenfokuserat.

* Få tid för matlagningslust

Plan: ja, varsågod Linn. Matlista, veckomenyer och tid för prepp.

Ser ni hur spontana vi (inte) är? Så kul och go with the flow att ha barn. Ändrar nästan inte livet nåt det här med avkommor, känns inte som ett heltidsjobb osv. Nä, men seriöst så är det sånt här som gör att det frigörs tid till just slappa och kunna få infall i vår familj. Annars är vi bara en lat hög som borde en massa saker och så går dagarna där ingen nånsin är riktigt ledig. Hoppas det kommer funka även i praktiken.

torsdag, juni 7

Jag är så kär i mina barn just nu. Ligger bredvid Nils i sängen när han sover för att jag vill vara nära honom när jag egentligen skulle kunna duscha/se på tv/whatever. Igår lade jag Ellen vid dagvilan ch hon rullade ihop sig till en liten boll på min arm, med ryggen hårt tryckt mot min mage och domnade på tio sekunder. Sen låg jag och tittade på henne i en halvtimma och kände kärleken bokstavligt talat pulsera i kroppen. Nu är hon på förskolan och jag längtar ihjäl mig. Det är bara idag och imorgon, nästa vecka samt mån-ons veckan efter kvar till sommarlov som tur är. Jag och Andreas kör det klassiska semester/föräldraledighetsbytet i sommar så när han går på semester onsdagen innan midsommar så ska vi vara lediga ihop tills jag börjar jobba igen 1 september. Prisa Sverige och vårt fantastiska system. Nu har vi ju haft skjuts i tur i egna omständigheter (avgångsvederlag) men med Nils kommer vi ha varit lediga tillsammans nästan 6 månader. Först tre månader när han föddes och nu 2,5 i sommar plus lite strödagar. Det är ju helt sjukt länge när man (jag) tänker på det.

Har trots ovan drömläge iallafall ångest över att börja jobba. Inte jobbet i sig men att vara borta från barnen (trots att jag ganska ofta längtar efter att vara just borta från barnen). Det är mina sista skälvande (nej) månader som föräldraledig liksom. Känner ett behov att maxa det. Söva dom i famnen så ofta jag kan. Snusa extra mycket i deras nackar. Pussa deras mjuka runda kinder. Skratta leka fixa mysa läsa vagga natta gosa. Nils är som tur är en riktig myshög som tar varenda möjlighet han får att knöla in huvudet i brösten eller trycka sitt lilla huvud mot ens kind eller pussa där han kommer åt. De senaste dagarna har han börjat ropa MA-MA eller oftare BA-BAA för att sen kasta sig i famnen när vi plockar upp honom. Åh, lille Nils. Mitt minsta barn. Min pusselbit och hjärtas fröjd.

tisdag, juni 5

Saker jag är sugen på

1. En stor djup jävla kopp svart kaffe. Orkar ej gå och göra/kan ej gå och göra pga bebis i sovposition i knät.

2. Köpenhamn. Kanske tivoli, kanske bara strosa runt lite.

3. Berlin. Åh, mitt älskade Berlin. Kommer aldrig inte längta dit.

4. SEMESTER. Har varit lediga så mycket det senaste plus sommarmaj så det känns helt orimligt att det måste vara vardag. Att Ellen ska gå på förskolan och Andreas jobba? Näe. Ropen skalla, semester till alla!

5. Men kanske en Skånetur i sommar ändå? Positivt: ca allt. Negativt: orka packa släpa bära fixa flytta åka med småbarn.

måndag, juni 4

Några korta

1) är orimligt sugen på att flytta till hus. Inte radhuset vi har köpt med en kvadrats gräsmatta utan ett riktigt hus. Ett hus med trädgård och stor altan och rymd. Det har vi inte råd med i Stockholm med i övrigt bibehållen livskvalitet så det är Projekt Framtid (med med mitt tålamod vill jag ju flytta igår helst)

2) min son är sjuk. Igen. Den här gången är det vattkoppor och precis när vi trodde det var en lindrig variant som snart är över ploppar det upp prick efter prick efter prick. Jag. Orkar. Inte. Ja, plus sjukt synd om honom såklart.

3) blir barn som bärs mycket i sjal senare i sin motoriska utveckling? Har googlat men hittade bara att ergonomiska barnvagnar typ bugaboo är skitdåliga för densamma. Hatar ju bugaboo så är ej förvånad men. (Har en bugaboo dubbelvagn som vi köpte (ja begagnad) innan Nils föddes som fortfarande är oihopsatt på vinden pga hatar den så mycket samt Ellen har ben och kan gå. Förlåt Hanna för noll barnvagnslove!)

4) hur giftigt är myggift egentligen? Får liksom samma reaktion i huden som jag får i pricktest mot t ex jordnötter som jag är dödligt allergisk mot. Inte heller här har google varit speciellt hjälpsamma.

5) är det rimligt att dricka 1,5 glas rosé dagligen sommartid? Har blivit lite besatt nämligen.

Ok nu vaknar barnet igen. Hej hej