Lisa: Nätdejt. Det var en nätdejt. På det där stället som låter som en labyrint ungefär. Det vill säga där ungefär alla är normala om man slipper höhöhö-dudsen som hänger på flashback efter jobbet.
Som folk är mest, fast kanske lite mer öppet grinig. Jag har en man och två barn och ett hus i en småstad. Förut var jag en sån som läste böcker och drack öl, lagade mat och var härlig. Nu är jag mest en morsa med för lite tid som käkar kycklingpinnar och förtielva pastor med tomatsås.
7 kommentarer:
Yey, tänk vad man kan bli glad för en annan människas skull! Du ger oss hopplösa lite hopp, tack
Yay! Se till att han håller sig borta från jordnötterna för bövelen!
Hurra så jävla kul!
Anonym: men vad gulligt! Tack!
Anyday: det har han redan påtalat så jag tror det är game.
Jenny: jag VET! Är mkt pepp.
Åh, älskar att följa detta!! Och ja, han får för fan skippa nötterna den här gången.
Have fun ;)
Men nu undrar man ju, HUR träffades ni? Säg inte att det var en nätdejt. Eller, säg gärna det så man orkar hålla hoppet vid liv!
Lisa: Nätdejt. Det var en nätdejt. På det där stället som låter som en labyrint ungefär. Det vill säga där ungefär alla är normala om man slipper höhöhö-dudsen som hänger på flashback efter jobbet.
Skicka en kommentar