He's just (not) that into you - 2013 edition

Idag är jag helt lugn istället och ba mañana mañana. Det kan vara för att jag ba äh, fuck it och skickade nåt halvgölligt sms innan jag somnade igår för helt seriöst, det hänger inte på ett sms. Att vara rädd för failure på grund av att man säger till nån att den personen är bra eller att man vill hänga eller whatever är ju att vara rädd för att man har hittat på bubblan man befinner sig i. 

Det är ju så lätt allting, egentligen. Att det inte funkar med någon beror inte på ett sms. Det beror inte på att man "har sagt nåt konstigt" eller att man har varit "för på" eller om man har "spelat spelet fel". Det beror på att nån vill/känner något den andra inte vill/känner och det handlar ju om kemi eller känsla eller nåt annat man faktiskt inte riktigt kan påverka. Visst, ibland är det timingen som är fel. Man ba okej, sjukt bra kille/tjej, jag VILL bli kär, jag BORDE bli kär, men det ba händer inte. Eller så är man ASKÄR men så är det distans eller ex eller barn eller karriär eller whatever som stör.

ELLER så förstör man nåt som är på väg nånstans bra för att man analyserar sönder allting och är rädd för att minsta lilla vink kommer vända den andra och så parerar man för sitt eget beteende och så helt plötsligt är det väl inte så jävla konstigt att den där duden eller dudetten inte vill hänga längre eftersom personen den började hänga med inte längre finns. Man spelar spelet och hör av sig efter tre dagar och säger inte som det är och man håller tonen glättig och man gör fan allting rätt, bara det att rätt egentligen gör att man får straight jacket:a sig själv. Och så lurar man sig själv att den andra personen bara gör samma sak när hen inte hör av sig. 

Fuck det. Det är 2013 nu. Vi har kommit längre än så, världen. (Ja, Veckorevyn I'm talking to you).

För om man gillar nån och den personen gillar en tillbaka så finns det väldigt få fina grejer som blir fel. Varå, så man vill ses? Well, det vill väl förhoppningsvis den andra personen också. Så man vill säga snälla saker som jag tycker om dig. Seriöst, jag tycker om dig? Igen, det är väl bara jobbigt om man på andra sidan inte känner samma sak. Om man är en sån som känner samma sak så blir ju bröstkorgen ett jävla inferno av fyrverkerier och fjärilar och boom boom boom. Och helt ärligt, om det går åt helvete så är det väl ändå skönare att känna att man iallafall fick sagt det där man kände än att sedan behöva gå i flera år och whatif:a? I'd say it is iallafall.