Rooonery, I'm so roooneery

Åh vad jag ser fram emot en kall, ensam lägenhet nu. Framförallt tvättberget och soppåsen. Och ensamheten. Om det är nån gång jag verkligen skulle önska att det låg nån i sängen när jag kom hem så är det idag. Att jag har vaknat två nätter i rad av att ha fantasikänt mormors mjuka hand på min hjälper inte heller. Jag vet ju att jag drömmer, men det känns fan verkligt. Mina säkerhetsgaller må mota våldtäktsmän och mördare, men fantasispöken rår dom förmodligen inte på. Lampa tänd inatt på min gata i stan.