Jag vet att det är den annalkande våren som talar och inte egentligen jag, men den där klumpen i magen växer upp i halsen och lägger sig som ett tryckande täcke över tinningarna. Tänk att hjärnan glömmer så fort. Varje vår kommer den med ett brak. Ångesten. Varje vår blir det svart hästfilt över hela min existens och det har jag glömt sådär lagom till augusti. Smidigt, kroppen. Därför känns det nytt, men ändå välbekant att hälsa den svarta perioden välkommen igen. Hertz mailar Ta mig härifrån och det får på nåt sätt summera den här tiden på året.
Jag vill inte vara här just nu. Ta mig härifrån.
Inlägg
Always a good idea
1 vecka sedan
6 kommentarer:
Skickar lite vårpepp dåra.
/Från en annan deppig jävel.
Här är man borta en helt, har över 200 inlägg i sin reader och 23 av dem är skrivna av dig. Det är lycka det!
Sofia: right back at ya.
Jenny: hearty!
Du får hitta nåt nytt ställe att hänga på som är nåt helt annat. Typ regnskogsrummet på Aquaria eller nåt.
Alla årstider där man kan/måste ha långärmat är bra i min värld (ink. vår). Det är när folk börjar klä av sig som det blir riktigt obehagligt.
uuuuuh. Hudtiden är påväg. Urk!
Men det måste väl åtminstone vara skönt att veta att det är en återkommande grej som har med årstiden att göra (minus the fact att det inte vill försvinna förstås - inte så bra) så att du kan försöka säga till hjärnan att den ska skärpa sig på någe vis. Eller, jag vet inte. Jag vet fler som blir så vid en viss årstid. En jag vet började tvivla på allt när det blev höst. Jobbet, förhållandet och allt det där. Men hon visste att det skulle försvinna efter ett tag vilket var skönt, även om det förstås känns lika jävla skit när man är mitt i det.
Kram!
Skicka en kommentar