Jag och min chef är sams. Jag bad givetvis om ursäkt med en gång.

Så lämnade jag min plats vid datorn på jobbet med huvudet nånstans i 160 och gick hem och satte mig i soffan och pratade med mamma och tvättade och pratade och åt tacos och pratade och tvättade och pratade och googlade kläder och skrattade. Herregud vad min mamma är rolig. Och smart. Och så säger hon fina snälla saker du är så klok, Linn, jag är så stolt, Linn, du är så himla kul, Linn. Och efter en dag när jag har haft humöret strax under tungan så är det fan fint att få höra att jag är rätt bra också, under den där skrämmande bestämmande fasaden. För ibland blir såna som jag lite rädda för såna som du, Linn.

Jag vet det, mamma.

En dag, om ett tag när jag är lite mindre trött och lite mindre grinig, ska ni och jag ta och prata om det här med tydlighet och vad som är positivt och vad som är negativt och hur man gör för att balansera upp dom två.