söndag, september 2

Vuxenskapet

Idag är mamma trött. Hon är trött och jag googlar "stärka immunförsvaret" och låser in mig på mitt rum och läser böcker för att lite glömma. Jag borde duscha, växa upp och åka och handla och sen laga nåt gott och jävligt nyttigt till min mami och sen sitta och stryka henne över håret när hon vilar i soffan. Det är så dubbelt, det här med att lite bli den som tar hand om i en relation som alltid har handlat om att bli omhändertagen. En del av mig vill bara stå och skrika att det ju är JAG som ska bli klappad över håret. JAG! Det gör jag såklart inte. Jag är inte dum i huvudet. Jag kramar på min mamma och skämtar med min pappa och sätter mig i kökssoffan och gråter lite över att jag nog faktiskt är alla definitioner av vuxen nu.

3 kommentarer:

Omomigen sa...

Ni får växla. Idag klappar du, nästa vecka hon. Det är klapparna som är det viktigaste. Den dagen man inte kan klappa mer hittar man tröst i dom där klapparna långt bak i minnet. Puss

inte skyldig sa...

Jag fattar. Jag tycker inte om när rollerna ändras. Jag tycker att det är lite läskigt.

Linn sa...

omomigen: gick ju naturligtvis och la huvvet i hennes knä direkt efter jag hade skrivit inlägget. *ego*

inte skyldig: Jag antar att det är nåt man får deala med som vuxen bara? Jävla skräpvuxenhet.