fredag, september 21

Att gå framåt

Så sitter vi i soffan "dagen efter". Jag mailjobbar och han äter frukost och det är lite nästan stelt. Det är ju aldrig stelt. Hela grejen med honom är ju att det aldrig är stelt. Vi pratar om teveprogram och butiker och att Expert går i konkurs och jag tittar rakt fram och tänker nej. Han går ut för att göra saker och jag klär på mig och tar på maskara och sätter mig i soffan igen och tänker nej, igen. Det kanske är dags att sluta med det här nu. Stänga ett kapitel och kanske genom det kunna öppna ett nytt. För så länge han finns som nån form av back-up så kommer jag kanske inte orka leta nån annan ordentligt. Äh, jag kommer säga det här tjugo gånger till innan det blir av. Hur jag vet det? För att vi har hållt på med det här i tre år nu och I kinda see a pattern.

4 kommentarer:

Heléne - mitt så kallade liv sa...

Känner så väl igen beteendet. Jag och min fd gjorde sådär i fem år. Av och på men inte på riktigt. Som backup.

Men en dag slutade han ringa (jag hade aldrig varit den som ringt, det var alltid han). & det är fyra år sen nu. Jag har världens bästa sambo, ett helt annat liv och lyckades gå vidare. han har sambo, ett helt annat liv och lyckades gå vidare.

Ibland behövs det ett rejält avslut för att ta sig vidare.

Om det är det man vill. Ta sig vidare alltså.

Linn sa...

Ja, alltså vi är ju verkligen inte ihop eller ens där i närheten, men det här kk:andet kanske måste sluta det också? Så tänker jag.

Miranda sa...

Jag är i en liknande situation som du och ibland tänker jag också att nä, nu får det vara nog med det här. Men sen hamnar vi i samma säng ändå. För att det är tryggt och bekvämt. Och för att jag inte orkar träffa nån ny just nu och orka hitta ett nytt one night när man vill ligga liksom. Nä, då är det bättre såhär.

Bubbel sa...

hade en liknande relation i flera år som slutade med att vi gifte oss