lördag, december 17

När lammen tystnar

Nånstans är det så skönt att ha vardag; regn på rutan fjäskblommor dammsuga diska borsta toaletten. Att göra någonting med händerna. Att få ett syfte. Det är tiden däremellan som är tyngst. Minuterna mellan att lägga ner boken och sovet. Promenaden till affären. Sånt.

Jag märker att tystnaden som i vanliga fall är min bästa kompis är en fiende. Vart jag än går har jag musik eller en välkänd röst i öronen, hemma spelar jag låtlista efter låtlista på repeat. Jag lyssnar på texten känner tonerna gå genom kroppen fylla huvudet. Allt för att slippa det där vacuumet där tankarna kan vandra fritt.

Det är ingen idé att ta ut sorgen i förskott. Vi vet ju inget än. Det kommer bli bra. Såklart kommer det bli bra. Lätt att säga, svårt att hålla tankarna till.

Vardag. Fan vilket fint ord ändå. Vardag. Varje vanlig jävla dag. Gå upp ät jobba titta på teve sov. Skratta. Livet är rätt fullkomligt när det är vardag. Jag ska komma ihåg det sen när allting är som vanligt igen.