torsdag, december 15

Den bästa medicinen av dom alla pt.2

Och så tar jag en paus mellan kaffekopparna och mailandet och grinandet och blir klappad i ansiktet av en unge. En dregglande fnittrande liten tjock sak som lägger handen i min nacke och kinden mot min och bara sitter så en stund. Och igår hade jag en lite äldre lite roligare lite spralligare version i knät som sprang och tog på sig mina skor när jag skulle gå för att jag inte skulle gå därifrån. Som viskade att jag skulle stanna och sova där och vakna där och köra henne till dagmamman. Som kramade mig i hjärtat.

Barn är livet. Barn är nu. Barn är bara pangbomraktpå jaggillardig!
Precis vad jag behöver.

1 kommentar:

Annika sa...

Jag pangbomraktpå gillar dig också.