måndag, december 26

En sån där förebild

Pappa, min fina starka stöniga gubbpappa, är så himla mycket mjukis innerst inne. Han vill egentligen lika mycket som mamma att jag ska sitta mellan dom i soffan, men han säger inte det. Han kommer och kramas i smyg istället, klappar mig på knät i förbifarten, pussar mig i håret, säger jag tror på dig med ord och utan. Han sitter och säger att han borde ha bannor för att inte ha jobbat hårdare med att få in kvinnor i styrelser och mitt hjärta blir helt varmt. Visst, först lite bannor, men sen varmt. Han vet och han kan påverka och prata gubbspråk med gubbarna om att alla är lika. Min älskade pappa, den största anledningen av alla till att jag försöker se personen och inte stereotypen.

Min pappa som är så jävla rolig och så jävla envis och dum ibland. Som löser Suduko och för gräsklipparstatistik och kommer ihåg en tipsrad i huvudet så han inte behöver kupong när han rättar. Som lägger en filt över mig när jag somnar i soffan och skriker på mig när jag är dum.

Den finaste pappan jag vet.

5 kommentarer:

Emelie sa...

Åh vad fint. Saknar min fina pappa otroligt mycket när jag läser din text. Kärlek <3

Ha nu en bra dag på jobbet trots att du helst vill ligga i soffan som en grönsak... Vi är fler som jobbar nu och som INTE har/har haft gulligull jul. Heja oss!

Bubbel sa...

Vilken fin pappa du verkar ha, det värmer hjärtat att läsa!:) kram

Linn sa...

Emelie: Tack! Och visst är det lite skönt att inte vara ensam om att jobbgnälla lite?

Bubbel: Tack, vad gullig du är!

Doktoranden sa...

Är övertygad om att din pappa också har en dotter som han är väldigt stolt över.

/pappa_till_femårig_dito_80

Linn sa...

Man kan ju alltid hoppas. Och tack, såklart!