måndag, augusti 6

The lonely polygamist

Så har jag då köpt och läst ytterligare en titelbok. Jag menar, The Lonely Polygamist? What's not to love med den titeln? Jag visste inget om Brady Udall innan, jag vet inget om Brady Udall nu. Inget mer än att han (hon?) skriver vuxenhittepå som stundtals är briljant och stundtals ganska irriterande. Personerna gillar jag, berättarrösterna inte lika mycket. Jag är helt för att använda olika perspektiv i berättandet, men jag är uppenbarligen inte så förtjust i att byta mellan (åh, gud här hade det verkligen hjälpt om jag hade lyssnat på gymnasiet) olika tempus och perspektiv helt oberoende av vem som berättar. Eh, det där fattade jag knappt själv. Men såhär: hela boken följer en och samma tidslinje, nån form av nutid. Trots det berättas den ömsom i presens och ömsom i imperfekt (tror jag), till synes helt random. Dessutom får man följa personerna både ur deras synvinkel och ur nån form av askonstig tredjeperson. Jmf He had to admit it, Rusty liked Jame-O, sort of med The boy waits at the window. For the third time in as many days he has been grounded, confined to his room except to eat his meals and go to school. Det här är då samma person det handlar om.

Språket är vackert. Alla byten av tempus och annat bös är säkerligen ett mycket medvetet val som i sig ju lite gör boken, trots att det är irriterande, nu när jag tänker efter. Det är ingen avancerad handling, och hade språket inte gjort boken så annorlunda hade det varit en sån man hade lagt ifrån sig efter sjuttio sidor. Okej, jag ändrar mig. Det var bra att det var en massa bös. Det satte takten, eller otakten.

Om man inte tänker så mycket på språk utan vill ha snabb handling så kanske inte det här är boken att läsa, men om man gillar annorlunda så tycker jag att den är värd en genomläsning.

Betyg: 3.5/5.

Inga kommentarer: