torsdag, augusti 16

Remeniscar lite ba

Jag vill inte vara femton igen. Eller tjugotvå eller tjugosex för den delen. Men ibland kan jag sörja att inte få gå tillbaka, bara för en liten stund. Att få vara fjorton och få hjärtklappning av att den där killen kanske var i skolan. Att vara nitton och på väg till andra dagen på nollningen med tusen fjärilar i magen, men en föraning om att det här, det skulle bli bra. Att vara tjugotre och titta till höger och se solnedgång genom palmblad och till vänster in i skrattögon och le tillbaka bara för att det här, det här är livet.

Jag säger inte att jag som tjugoåttaåring vill sätta mig i en kundvagn och köra på cykelväg med folköl i handen, men det vore kul att få vara den Linn bara en liten stund. Alla människor man har tyckt om genom åren. Alla dom som tyckt om mig. Det är fan häftigt egentligen, att så många små bitar av hjärtat som stannar i andra.

Jag tänker på alla jag förmodligen aldrig kommer prata med igen men som jag ändå alltid kommer tycka om. Kanske för att vi har dansat oss svettiga kanske för att vi har skippat en tenta ihop kanske för att vi har cyklat hem med mig på pakethållaren och händerna på hans mage. Kanske för att jag har tyckt om dom och dom har tyckt om mig. Kanske för att det var så enkelt då.

5 kommentarer:

Kerstin sa...

Det här inlägget var fantastiskt, jag känner exakt likadant. Tack för att du satte ord på det, nu vill jag skriva ett eget någon gång.

Filip sa...

Åh. Vad fint.

*skriver under på allt*

Johanna sa...

Okej, började precis gråta för det där är exakt så jag känner också. Fint. Så jävla fint till och med.

tiggerrr sa...

Men åh, jag funderade ju på sånt där häromdagen. Att jag kände att jag ville vara tillbaka i 2003 igen för oj, vad roligt jag hade då. Fast samtidigt vill jag inte vara samma person som då och jag har roligt nu också. Jag kunde liksom inte riktigt förklara hur jag tänkte, men nu gjorde du det. Tack!

Annika sa...

word. kunde inte sagt det bättre själv. TACK för det där inlägget.