måndag, augusti 13

Don't just ever start

Jag kollar på celebrity rehab och dom pratar om marijuanan och jag tänker på dig, Sam. Det är ett år och tjugosju dagar sen marijuanan dödade dig och det gör så himla ont. Det gör så ont så att skivan du har gett ut postumt fortarande står oöppnad i sitt postpaket lutat mot mitt skrivbord på jobbet för att jag inte vågar höra din röst. Än. Det kommer, och då ska jag njuta för det finns få som låter som du.

Dom säger på teve att dom kände sig som dåliga personer som blev bra personer när dom rökte på. Precis som du, Sam. Förutom att du var en bra person hela tiden, men mest av allt när du var nykter. Det är så outsägligt sorgligt att du aldrig förstod det själv. Du fick väl aldrig chansen för du var ju nästan altid hög. Jag vet att du började dina mornar med att röka på och jag vet alltför väl hur du slutade dina kvällar och nätter.

Jag vet att det inte var marijuanan direkt som dödade en av mina bästa, men jag kommer för alltid hålla det ansvarigt för att en av världens finaste inte förstod det själv och tillslut valde att ta sitt liv på grund av det.

Sam, jag saknar dig jag saknar dig jag saknar dig.

2 kommentarer:

minahistorier sa...

marijuana gjorde att en av mina bästa vänner hamnade på psyke. jag är inte heller ett stort fan, om vi säger så.

Johanna sa...

Å så sorgligt så sorgligt så sorgligt, blir helt ledsen. Minns när det hände och du skrev om det, gud så hemskt att få ett sånt besked.