lördag, september 17

Genpoolen

Det här med att varken mamma eller pappa igår kom ihåg att de läste (och gillade) Jonathan Troppers Konsten att tala med en änkling i somras kanske inte bådar så gott för min framtida demens. Framförallt inte när jag berättade hela boken för dom och mamma inte kom ihåg den förrän jag berättade slutet.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Hehe. Du skulle säkerligen vara lika charmig då som nu, så det gör inget om du blir lite glömsk! /R

Linn sa...

Dina komOlimanger generar mig. Du vet att jag inte är SÅ bra va?

Anonym sa...

Vet du va Linn? Det är skönt att höra att mina komentarer gör dig generad och inte förargad. Vill ju inte att du ska uppfattar mig som en creepy stalker.

Av det jag läst och av det du skrivit och delat med dig till andra i dina texter. Så är min uppfattning, att just DU min vän är SÅ BRA! Men det är gulligt att du även visar din ödmjuka sida.

Ärligt talat så går dina texter rakt in i hjärtat. De är varma, roliga, omtänksamma, kritiska, verkliga och ibland sorgsna. De får mig oftast att le men likaledes också bli ledsen av att jag inte känner dig. Hmm, nu kanske det blev lite creepy! Men du förstår säkert vad jag menar. Eller? /R

Linn sa...

Du är långt ifrån en creepy stalker, jag lovar. Och herregud tack! Jag har inte riktigt ord att tacka för dom fina sakerna du säger. Om jag får igenom allt det i text blir jag så stolt så jag vet inte var jag ska ta vägen. Igen, tack!