Recension av en musiknovis

Fy fan vilken bra helg! Jag och min obefintliga musikkännedom har under helgen lyssnat på följande band och nu ska jag ge betyg.

Henrik Berggren lät samma hela tiden. Ackord-sjung en ton. Ackord- sjung en ton. Till och med hardcore fansen bakom mig sjöng med till en låt och sen låten efter ba men, han spelade ju precis den här?. Så enformigt var det. Dock lite mysigt. 2 1/2 popankor.

The go team fick igång den tråkiga stockholmspubliken (på riktigt folket, ni dör inte av att klappa händerna) och hade en otroligt smittande energi. Musiken var dessutom bra och plus för att dom bytte sångerskor och instrument och höll på. Fredagens behållning. 4/5 popankor.

Serenades tittade jag inte ens på eftersom Markus Krunegård är typ en av dom tråkigaste jag vet. Less Laleh. Laleh är den tråkigaste alla kategorier.

Arcade fire. Alltså jag fattar inte grejen. SÅ jävla bra är dom inte så hela Stockholm bajsnödigt måste megahylla. En konsert med helt okej drag, men inget speciellt. 3/5 popankor.

Sova: 5/5 popankor.

Näe, det här är skittråkigt. Jag skiter i det. Jag kan bara säga att Lykke Lis spelning var värd hela festivalbiljetten och jävlar vad hon har shapeat upp sin scennärvaro sen jag såg henne sist för två år sen. Och att Midlake är urmysiga. Vi krönte det till den perfekta liggmusiken. Och Those dancing days var fantastiska. Och Säkert! var gullig. Man kommer långt på den där norrländskan alltså. Den funkar ungefär som råttdansarens flöjt gör på råttorna på mig. Förresten pratar Omomigen så himla fint. Hon och Lisa stod på varsin sida om mig igår och fyllde mig med det där porlande som gör att jag blir lugn i hela kroppen.

Ja. Sen gick jag hem och sov och det var precis lika skönt den här gången. Jag älskar att sova. Och nu har jag ätit frukost och ska ta tag i min läsning. Har för säkerhets skull gömt (glömt var jag har lagt den) tevekontrollen så nu jävlar ska det läsas.

Hejdå.