Mina föräldrar grälar. Det känns precis på samma sätt som det gjorde när jag var liten. Oförmögen att göra nånting och livrädd att dom ska skilja sig. Dom har bråkat x antal gånger under de trettiotvå åren dom har varit ihop så den rädslan är sjukt obefogad, men fy fan. Just nu har jag hjärtat utanpå och orkar inte med höga ljud eller hårda röster eller ögonblixtar. Jag vill ha bomull och snälla ord och dämpade röster. Jag vill ha kindklappar och pannpussar och nån att borra in huvudet i halsnackgropen hos. Jag vill ha schhh lilla vän, gråt du. Jag finns här.
Den här veckan går till historien som en av mina fulaste. Sam. Norge. Winehouse.
Ensamhet. Hat. Tragik.
Är det okej att ta en sömntablett och somna ifrån den här jävla skiten tills imorn? Jag orkar inte vara vaken en sekund till nu.
Inlägg
Always a good idea
1 vecka sedan
5 kommentarer:
Ja. Det är ok. Kram och allt-kommer-bli-bra-puss-på-pannan.
Man får. Sov nu, lilla, imorgon är en helt ny dag. Kram.
Men snuttgumman! Glömde ju tjata på dig om dopet. Blir ju säkert bra vet du... (Dopet menar jag, världen är störd) Tårtorna är i alla fall klara. Jaja, nu svammlar jag igen. Vad jag vill säga är att vi alla himla gärna vill att du kommer på dopet imorn om du kan/vill/orkar? Kl 10.00 i kyrkan här bredvid. Lovar många kramar och pannpussar! Sov sött söta du.
Nä, världen blir inte bättre för att man ignorerar problemen, varken de personliga eller de publika ... FAST å andra sidan kanske du mår bättre av det ... så go ahead ... sleep your worries away!
Ni är så himla gölliga. Jag blir helt fluffig i hjärtat.
Fredrik: jag tror du missförstod mig. Problem försvinner inte för att man blundar, men ibland är det nödvändigt att titta bort för att orka se.
Skicka en kommentar