Männn åhhh, det var en jättefin artikel i GP igår, som jag inte kan hitta online nu. Anyway, den handlade om gnällighet och framför allt om hur man själv skulle förhålla sig till/hantera gnällighet hos andra. Men de metoder de tipsade om där kan man ju även applicera på allmän lättirritation. Bland annat så skrev de att man alltid skulle försöka tänka (ungefär, skriver ur minnet nu) såhär: "Ingen är ute efter att medvetet störa och irritera mig. Jag behöver inte bli upprörd över det här". Typ så. Särskitl den första delen av meningen ska jag försöka anamma, t.ex. när jag stör mig på folk på tidiga morgontåg eller på fullproppade lokalbussar eller whatever. De är liksom inte ute efter just MIG. Ändå kan man ju bli fett irriterad men jag tror att den tanken kan hjälpa..kanske? Önskar jag kunde få tag på hela artikeln, återkommer om jag gör det sen.
anna: men gnäll är nog en annan sak. Det har jag under kontroll. Och jag har faktiskt lärt mig att inte bli så himla irriterad när det gäller saker jag inte kan göra nåt åt. Men när det är grejer som berör mig direkt så kan jag bli sur på typ en halv sekund. Och reagera på den surheten. Det är mer reaktionen utåt jag skulle vilja få bort liksom.
Ah ok, så du menar att det är irritation som ändå har en rimlig grund, men att du inte vill att den ska märkas så mycket utåt? Det är alltså inte själva grejen att du blir irriterad utan snarare hur du reagerar du vill förändra?
Obs - jag menade alltså inte att du gnäller på något vis, artikeln jag pratade om riktade sig alltså till människor som omges av andra som gnäller, och hur de då skulle deala med det, när de blev irriterade på andra som gnällde.
yes! precis så. är som en vidöppen bok när jag blir irriterad.
obs. det är lugnt. du får tycka att jag är gnällig också. eller nä. hehe. men jag håller med, bra artikelgrej. alldeles för många hetsar upp sig i onödan över alldeles för små saker.
Som folk är mest, fast kanske lite mer öppet grinig. Jag har en man och två barn och ett hus i en småstad. Förut var jag en sån som läste böcker och drack öl, lagade mat och var härlig. Nu är jag mest en morsa med för lite tid som käkar kycklingpinnar och förtielva pastor med tomatsås.
5 kommentarer:
Säg till om du kommer på hur man gör.
Männn åhhh, det var en jättefin artikel i GP igår, som jag inte kan hitta online nu. Anyway, den handlade om gnällighet och framför allt om hur man själv skulle förhålla sig till/hantera gnällighet hos andra. Men de metoder de tipsade om där kan man ju även applicera på allmän lättirritation. Bland annat så skrev de att man alltid skulle försöka tänka (ungefär, skriver ur minnet nu) såhär:
"Ingen är ute efter att medvetet störa och irritera mig. Jag behöver inte bli upprörd över det här". Typ så. Särskitl den första delen av meningen ska jag försöka anamma, t.ex. när jag stör mig på folk på tidiga morgontåg eller på fullproppade lokalbussar eller whatever. De är liksom inte ute efter just MIG. Ändå kan man ju bli fett irriterad men jag tror att den tanken kan hjälpa..kanske? Önskar jag kunde få tag på hela artikeln, återkommer om jag gör det sen.
anna: men gnäll är nog en annan sak. Det har jag under kontroll. Och jag har faktiskt lärt mig att inte bli så himla irriterad när det gäller saker jag inte kan göra nåt åt. Men när det är grejer som berör mig direkt så kan jag bli sur på typ en halv sekund. Och reagera på den surheten. Det är mer reaktionen utåt jag skulle vilja få bort liksom.
Ah ok, så du menar att det är irritation som ändå har en rimlig grund, men att du inte vill att den ska märkas så mycket utåt? Det är alltså inte själva grejen att du blir irriterad utan snarare hur du reagerar du vill förändra?
Obs - jag menade alltså inte att du gnäller på något vis, artikeln jag pratade om riktade sig alltså till människor som omges av andra som gnäller, och hur de då skulle deala med det, när de blev irriterade på andra som gnällde.
yes! precis så. är som en vidöppen bok när jag blir irriterad.
obs. det är lugnt. du får tycka att jag är gnällig också. eller nä. hehe. men jag håller med, bra artikelgrej. alldeles för många hetsar upp sig i onödan över alldeles för små saker.
Skicka en kommentar