Jag tror inte på gud. Jag tror inte på organiserad religion överhuvudtaget. Jag kan tillochmed gå så långt att jag säger att jag avskyr organiserad religion och ja, jag förstår att den fyller en funktion i att bland annat hjälpa folk vara mindre ensamma, men jag tror man kan uppleva det utan att blanda in religion. Så. Folk får tro på vad fan dom vill; andar, gud, jesus, återfödelse, stjärntecken, I don't care men pracka inte på det på mig. Jag talar inte om för andra att jag eventuellt tycker att man är en smula efter om man tror på jesus, så tala inte om för mig att jag är dumihuvet som inte tror. Typ.
Jag tror att man ska ta hand om varandra, men för att ta hand om varandra måste man ta hand om sig själv. Med ta hand om sig själv menar jag inte att det är okej att vara självisk, jag menar att man måste lyssna på sig själv och säga nej ibland när man inte orkar längre. Jag tror på att man har ansvar för sitt eget liv (som vuxen, inte som barn. Barn ska vara barn.) och sin egen lycka. Jag tror på att hårt jobb belönas.
Jag tror inte på att vi har ett karmakonto på riktigt, men jag tycker att tanken är himla bra. Jag tror på att man ska göra saker för andra även om det ibland går emot vad man själv vill. Jag tror på empati och sympati.
Framförallt så tror jag på styrkan i att våga veta vem man är.
Inlägg
Always a good idea
1 vecka sedan
11 kommentarer:
Låter ungefär exakt precis som mina tankar :-) Jag är helt övertygad om att man inte kan samla på sig karmapoäng för att sen använda när det kniper, men ändå lever jag som om det var så. Vet inte, men ibland tänker jag att det kanske är för att OM något går åt pipan så har jag i alla fall gjort så gott jag kunnat. Helt ologiskt.
Men jag tänker att det är bra att leva så (?). Typ vara snäll så mycket man kan, men sen liksom tillåta sig själv att vara lite kräkig ibland också utan att dö av dåligt samvete. Tycker det är logiskt. hehe.
Exakt så.
Ja, jag har som sagt någon slags barnatro kvar, men skulle inte kalla mig troende. Men jag har förståelse för de som vänder sig till gud, allah eller andarna. Jag tror att vissa människor behöver den typen av vägledning för att finna meningen med livet. Och jag tycker inte att de är en smula efter för det. Alla är olika.
Men jag ogillar precis som du de som försöker pracka på folk tro – oavsett vad det är för någon tro.
Jag lever också efter något sorts karmakonto och behandlar helt enkelt folk på samma vis som jag själv vill bli bemött. Med respekt alltså.
Och precis som du skriver är det viktigt att själv först må bra. Ibland har jag fått strunta i andras dåliga mående bara för att jag själv inte orkar. Men när jag blivit hel igen ger jag hela mig igen.
Så tänker jag.
Matilda: Alltså jag förstår att en del behöver tro. Jag är inte emot att folk tror. Jag är emot att folk tror i grupp; att folk tror på något som någon annan har bestämt. Eller emot och emot, jag tycker att det är skrämmande bara. Och just jesus tycker jag faktiskt att man är lite efter om man tror på bokstavligen. Dvs. En man som faktiskt gick på vatten och faktiskt återuppstod osv. Det var det jag menade. Jag menade alltså inte att jag tycker att folk inte borde tro.
Jag tror liksom du att man är en bättre människa mot andra om man sätter gränser ibland. Främst för att det (enligt mig) blir mer äkta i slutändan. Om jag ställer upp så är det till hundra procent, om jag inte orkar så säger jag det. Jag sitter inte och lyssnar på nån annan medan jag tänker på vad jag ska handla till middag osv.
Intressant att höra att du tycker att jag är lite efter. Jag har hört värre saker om mig själv, så det kan jag ta. Samtidigt finner jag det intressant att ingen av mina vänner anser mig vara efter för att jag tror på Jesus. Vad tror du att det beror på? Flera av dem är smarta typer.
Amanda: jag säger inte att jag tycker att jag är smartare än dina vänner. Det är jag med all säkerhet inte. Och om du tror på bibeljesus och mår bra av det så good on you.
Men. Alltid ett men. Det här är en privat blogg och den får man lite skylla sig själv om man läser. Jag tänker inte pracka på dig varför jag inte tror. Jag har vara vähähäldigt svårt att få grepp om hur man kan tro på världens längsta visklek.
Om vi hade suttit face to face och haft en diskussion om det här hade jag inte kallat dig 'lite efter' och så här i efterhand kanske det inte är det smartaste ordvalet, men om du tror på jesus vilket jag aldrig kommer göra så tycker vi ju fundamentalt olika i just den frågan och även en face to face diskussion hade troligen slutat med att jag tyckte att du var lite dum i just den här frågan. Och tvärtom såklart. Just tro är ju lite en antingen eller fråga. Man tror eller så gör man det inte. Du gör och jag gör det inte.
Jag skrev inte inlägget med en individ i sinnet utan religion som organisation och jag ber om ursäkt om du tog det som ett personligt påhopp. Men som tröst så spelar min åsikt väldigt väldigt liten roll i ditt liv.
Tack för ditt svar! Du behöver inte försvara din åsikt, du är ju långt ifrån ensam om den. Jag anser inte att du är lite efter för att du inte tror på Jesus. Och det skulle jag inte anse efter en face-to-face-diskussion heller.
Har du vänner som är troende? Min poäng är kanske lite det att det är lätt att tycka till om sådant man inte känner till. Det är lätt att säga att troende är lite efter om man inte känner någon. Lite som det i tiderna har varit lätt att ha starka åsikter mot till exempel homosexuella eller invandrare så länge man inte har något ansikte på någon.
Inga problem.
Ja, jag har vänner som är troende. Det är inte många, det måste jag erkänna, men jag har några. Och snälla jämför inte homosexuella och invandrare med troende. Du har VALT att tro och ibland får man ta skit för saker man tror på, man väljer inte sexualitet eller födelseland.
Och du, jag har rätt mycket generaliserande åsikter och om du letar bakåt så kan du även se att jag säger att folk som använder smileys är efter och folk som kollar på paradise hotel är efter och att alla tanter i femtioårsåldern är efter. Givetvis tycker jag inte bokstavligen allt ovan.
With all that being said, jag tycker fortfarande att den delen av dig och mina kompisar som tror på bibeljesus är sjukt konstig. Och det har inget med människovärde att göra.
Jag jämför inte troende med homosexuella eller invandrare. Jag ser bara vissa likheter i hur en del människor väljer att tillskriva grupper av människor negativa åsikter, dra dem över en kam vilket dessa samma människor i allmänhet brukar tycka illa om att man gör.
Däremot anser jag inte att jag direkt har valt att tro. Ja, jag har valt att vara engagerad i en församling och jag har valt att prata med Gud. Men tron i sig ser jag inte hur en människa kan välja. Men det är väl för att jag tror att det jag tror är sant medan du tror att det jag tror är skräp.
Du har all rätt att uttala dig hur du vill, du skriver väldigt bra och jag tycker om att läsa dina texter. Du har också naturligtvis all rätt att tycka vad du vill, också att jag är lite efter. Jag har också andra egenskaper.
Tack för välformulerade och kloka svar. Jag var minst lika påhoppande som du, men jag antar att ingen av oss känner sig speciellt påhoppad.
Tack själv. Jag har aldrig nåt emot välformulerade och relevanta frågor heller.
Och tack för komplimangen! Vad kul att du (oftast) tycker att det jag skriver är bra. En del av det är dock att vara lite hård och kategorisk och även om jag förstår dina åsikter så skulle en del av innehållet här försvinna om jag skulle censurera inläggen eller tänka efter innan om något av det jag skriver eventuellt skulle kunna förolämpa någon, hence generaliserande inlägg. Jag har valt att sätta gränsen där; vid att hoppa på grupper och inte individer.
Jag hoppas att du förstår och att du kommer fortsätta läsa bloggen, trots våra små meningsskiljaktigheter.
Skicka en kommentar