A moment

Jag hade spanat på dig i så himla många år och så helt plötsligt så står jag upptryckt mot väggen i hallen och hånglar sådär som man drömmer om att man ska få hångla. Sådär så att hela jävla kroppen pirrar och magen slår så många knopar på sig själv så jag nästan mår illa. Jag kommer inte ihåg hur vi flyttade på oss för allting den kvällen var du. Jag vet inte om jag pratade med någon annan eller hur champagnen smakade eller vilka det var som kom och gick för hela min uppenbarelse var inställd på dig. Din mun. Din kropp. Din lukt. Gud vad du luktade gott.

Jag tror vi hånglade på soffan i vardagsrummet. Var det fler folk där då? Jag minns bara oss. Lite som ett sånt där foto med fish eye-perspektiv. Du och jag i mitten och så sudd runtomkring.

När du kysste mig i bilen dagen efter, då efter vi hade släppt av alla andra, och sa det här har jag längtat efter hela dagen så trodde jag att mitt hjärta skulle hoppa ur kroppen.

När jag pussade dig i mungipan, för du sa att du gillade det, och sa hejdå så fick jag reda på vad längtan faktiskt betyder.