lördag, november 20

Vi säger hej till en emotionell baksmälla

Sitter fortfarande i trosor framför teven insvept i täcke. Klockan är 16.31. Det händer inte mycket här idag. Har fortfarande bara ätit tre colaflaskor, två ferraribilar och ett peacemärke på hela dagen. Jag orkar liksom inte ta mig upp ur den här koman och 1) handla (mitt kylskåp är tomt, 26 dagar borta remember?) och 2) laga mat. Lisa vill gå ut ikväll. Det kanske kanske är pingis på kontoret med värda snygga människor. Jag ba eh kanske inte orkar. Kanske vill sitta här under mitt täcke och kolla på Vinterstudion och random dålig lördagsfilm på typ trean. Kanske inte orkar vara glad och perky och skrattig idag. Kanske vill vara hemma och fulgråta framför teven istället.

Som alltid efter en tid av mycket känslor så kommer den stora tomheten. Som om känslorna liksom bara produceras i en viss mängd och när man har nått den kvoten så tar det slut, hence no lycka eller skratt kvar idag. Kvoten av kärlek är också hyfsat slut.

Det kanske är ensamheten som gör det? Att komma hem till en tom lägenhet med bara mig i gör mig lat och dum och ensamheten kanske föder någon form av osocial del av mig som bara vill vara kvar här i tystheten och tråkigheten? Typ straffa mig själv för att jag hade den dåliga smaken att faktiskt njuta av livet och i en hel jävla månad dessutom. Fy mig.

Inga kommentarer: