Have you missed me little darlings?

Är jag ute ur skogen nu? Ja. Sitter på färgan och bakisångestar mig en smula. En smula. Man kan säga såhär: bakisångest när man har sällskap förvandlas till en liten puttekula i nåt undangömt hörn i magtrakten för att big bang-explodera så fort sällskapet är borta. Det kryper till och med i fingrarna och i öronen och i smalbenen. Vill bara vara hemma, sätta på teven och se en romantisk komedi och låtsas som att det är jag som är sådär puttenuttlycklig. Orkar inte med lysrör och coverdansband och en tvåtimmars bussresa. Orkar inte.

Annars så har jag blivit full och kliad på ryggen och jag har åkt båt och försökt fiska och visat att jag kan skjuta gevär. Alltså riktigt gevär(!). Ett skott med ett älggevär till och med, men det fick räcka med ett för jag trodde att mitt nyckelben skulle slås av av rekylen. Träffade dock bättre än ett av hans skott. Summasummarum så skulle jag ha kunnat fälla ett stillastående djur, så bra sköt jag. Mkt nöjd med mig själv. Och min hundskräck är borta. Stoppade in hela armen i käften på en jätteschäfer igår och ba back off ffs. Hunden ba okäj. Och hans syster, alltså inte hundens syster, är så himla vettig och smart och ba men du ska ju jobba med ungdomar! och hon har så rätt. Och jag får komma dit närsomhelst. Även om han inte är med.

Jag har så mycket mer att säga, men jag vet inte om jag orkar reda i det eller om det ska få förpassas till rummet utan ljus med pansardörr istället.