tisdag, mars 15

Tji fick jag

Jaha, då var det dags att äta upp mitt mall från gårdagens lyckade testande. Jag har egentligen känt mig sjukt stressad den senaste veckan och främst framåt kring den här, ironiskt nog mest på grund av MVC-relaterade grejer som glukosbelastning igår, planerad föräldrautbildning förmiddag idag och imorgon och varannan vecka-besök hos barnmorskan på torsdag, och idag får jag reap the non-reward. Jag har svinont i huvudet och det känns ungefär exakt som när jag får högt blodtryck så jag gissar att det är det även den här gången. Därför är jag hemma idag och har avsagt mig allt vad jobb heter minst idag och eventuellt imorgon också. Förstår faktiskt inte varför alla bebisrelaterade grejer är samlade precis i slutet av en graviditet. På vårt MVC ligger gravidyoga, föräldrautbildning, bäckenbottenföreläsningar, tätare kontroller (såklart) runt eller från vecka 30. Så först går man 30 veckor och bara väntar på att nåt ska hända och mår förhoppningsvis ganska bra, är ganska rörlig, har oftast ganska bra blodtryck osv och sen när ALLT annat tar mer fart i form av foglossning och högre blodtryck och stor mage och dessutom avslut och överlämning på jobb samt förmaningen TA DET LUGNT! då ska det minsann springas på MVC ett par gånger i veckan också. The logic is lost on me så att säga.

Disclaimer: Så här är det inte för alla. Så här är det för mig.

2 kommentarer:

S.W sa...

Men precis så! Har blivit känsligare för det där för varje graviditet och nu med tredje barnet hoppar jag så mycket jag kan, så länge jag mår bra dvs. Klippkort på badhuset istället för vattengympa, vägrar bli igångsatt, kommer inte vända bebis om den ligger i säte. Vill inte vägas eller mätas och gör ingen fosterdiagnostik förutom RUL. Detta har förstärkts varje gång och nu vet jag att jag bara vill vara ifred och låta kropp och själ få ro till detta kolossala arbete. Min disclaimer skulle väl vara att jag inte ens är trettio, har haft två oproblematiska graviditeter och förlossningar innan och det gör väl att jag 'vågar' säga nej tack till många undersökningar.

Heja dig!!

Linn sa...

Med tredje barnet hade nog jag också varit ännu mer bestämd i vad som är bra för mig/oss, men eftersom det är första så är det ju lite svårt att göra den bedömningen eftersom vi liksom inte har en aning om typ nånting. Men vissa grejer som har känts märkliga har vi struntat i. I vårt fall allting som inte är undersökningar.