onsdag, mars 2

Är kärleken ens ett uns av det jag kände idag så är jag såld

Vi fick ju av lite oturliga omständigheter lyxen att göra ett till ultraljud (för att kolla så att bebisen växer som den ska, fast ingen egentligen var orolig) och till skillnad från dom första två (KUB/rutin) när jag var nervös över det mesta så kände jag mig mest pepp den här gången. Det hjälper ett oroshjärta att bebisen knuffas och buffas och leker med jämna mellanrum om en säger. Jallefall, i princip det första vi såg var bebisens ansikte rakt framifrån och HERREJÄVLAR alltså. Jag började skrattgråta på mindre än en sekund av ren och skär jävla kärlek. Det var det sjukaste jag har varit med om tror jag. Den bara låg där och var (helt objektivt ofc) det absolut finaste jag någonsin har sett. Jag var tvungen att sansa mig för att inte förstöra för barnmorskan genom att snyfthicka bort bilden, men höll väldigt hårt i Andreas hand resten av tiden och kände hur tårarna långsamt rann ner via tinningen på britsen. Bebisen mådde ypperligt och låg med huvudet neråt, sina små fötter vända mot varandra och med navelsträngen i ett fast grepp i ena handen och övade enligt barnmorskan på att andas just när vi tittade. Tillväxtmässigt låg den smack-bam på kurvan och alla andra värden såg också jättebra ut, vilket såklart är jätteglädjande men känslan efteråt att vara helt blown away kom definitivt enbart från kärleksbomben där i början. Vi ska få en bebis. VI SKA FÅ EN BEBIS. Så jävla fantastiskt.

7 kommentarer:

Christel sa...

Ryser, så himla fint!

SARA sa...

ÅH!!

S sa...

Så himla fint! Åh! :)

Hanna sa...

Gud jag som inte ska ha fler barn. Omvärderar!!

Emma Esteban sa...

Men åååh. <3

Johanna sa...

Åh, så fint!!

Jessica sa...

Ååååååh! Avis på att ni får er baby före oss ;)