tisdag, mars 1

Mammor och pappor där ute, kom och tipsa!

Vi har ju pratat om det här förut ett par varv, men efter första gratulationerna vid ny bebis i magen så kommer mest förmaningar, åsikter och (min favorit) vänta bara tills... samt bäst att du/ni passar på att.... Alltså jag fattar att man inte sover nånting. Någonsin. Och att det är skitjobbigt med skrikiga, bajsiga, griniga, envisa, jobbiga, bråkiga, arga, sura, sjuka, snoriga, jobbiga barn. Och att det är vidrigt att amma pga mjölkstockning, onda bröstvårtor, dåligt tag, jobbiga timmar, törst, svettighet bland annat. Samt att sexlivet är fullt tillräckligt om en lyckas få till det en gång per år. Och att ens liv sen går ut på att vabba och/eller vara sjuk själv. Det är nämligen så jag upplever att föräldraskapet framställs. Jag vet ju att barn är mer än så eftersom jag har träffat barn själv samt eftersom folk skaffar fler än ett TROTS att det verkar vara rätt så döden att ha barn. (Och det är möjligt att det är det som kommer fram pga det är sant, men också pga rädslan att nånsin säga nåt snällt/bra och bli hatad av andra missgynnande föräldrar som inte upplever just det just då samt alltid större behov att prata om jobbiga saker än bra, but still.)

Den här blivande mamman känner därför ett visst opepp samt vad i helvete har vi gjort/tänk om vi inte orkar/jag vill inte? Jag skulle därför vilja ha en liten pepplista på Saker Som Blir Awesome Med Barn.

Snälla söta rara alla föräldrar ge mig er bästa grej eller händelse eller så med att ha en egen unge/vara förälder. Fullt skryt och unn mer än tillåtet i kommentarerna, don't hold back!

31 kommentarer:

Sara sa...

Vårt barn blev 10 månader igår och det här är min topplista hittills:
-när hen skrattar. Som knark! Endorfinerna bara rusar i kroppen.
-när hen lär sig nya saker. Man vet ju att det bara är den naturliga utvecklingen, men ÄNDÅ blir man helt orimligt stolt och lycklig när hen rullar runt/kryper/står/förstår nya ord etc.
-att få både känna och ta emot en så villkorslös kärlek. Att hen blir så lycklig bara av att jag kommer in i rummet. Och att jag blir så lycklig av att hålla hen i famnen.

Josefine sa...

Jag är väldigt medveten om att vi haft tur med våra kids när det gäller sömn men vi har sovit hela nätter sen Sammie var ca 4 veckor (true story) och ungefär samma med Tintin. Vi ligger med varandra väldigt mycket oftare än en gång per år! Visst man kan vara trött men ibland får man prioritera lite.

Man får försöka att inte krångla till allt så mycket - för det kan man verkligen göra. Bli knäpp av alla råd och tips. Så ibland får man lita lite på sitt förnuft och göra det som verkar vettigast och bara känns bäst för en själv. Jag tycker att vårt liv bara blivit roligare och bättre av att ha barn. Inte alls så där jobbigt och dödligt tröttande som man kan få för sig att det ska bli. Men alla är ju olika såklart.

Viktig grej som jag glömde när jag var föräldraledig med Tintin. Säga ja till hjälp. Ta all avlastning man kan få. Sov/vila/läs när barnet sover - inte städa, diska osv. Då orkar man känna sig galet kär sin unge när hen är vaken.

För kärleken är det finaste! Den kommer ju inte direkt för alla men när den gör det då slår den en i backen. Sen tycker jag att det ganska mycket handlar om att ta sig igenom de första månaderna när man bara har ett litet knyte (också skitmysigt såklart) för sen när de blir kanske 4-5 månader blir allt lite enklare och man börjar få styr på skutan. Utvecklingen är skitrolig också. Det hinner hända helt galet mycket på ett år. Från den där lilla runda saken i en filt till en liksom .. unge som kryper, går, står och pekar och ska ha grejer. Jag vet iofs att jag sagt "det här är den mysigaste peioden av ALLA" varenda vecka med barnen men ju större de blir desto roligare! Både kärlek och rolighet bara expanderar!

(För vår del tror jag också att det att vi haft barnvakt med jämna mellanrum varit livsavgörande - bara få vara själva och göra de grejer man alltid tyckt varit kul. Sen är det skitmysigt att komma hem till vardagen igen. Det räcker med ganska små grejer för att känna att man lever life.)

Josefine sa...

En av de bästa grejerna är att malligt glida runt i offentligheten med sin världsgulliga bebis och visa upp den för världen!

Josefine sa...

(ps. förlåt att jag skrev nästan som tips/råd själv ovan ... ville mest säga att jag tycker att livet med barn är alldeles underbart! man får bara försöka planera och prioritera lite (när man kan))

tankarochvardagslunk sa...

Alla underbara roliga funderingar jag får ta del av.

Att när jag är magsjuk (aktuellt ämne) ha en underbar unge som tycker synd om mig, klappar om mig, sjunger godnattsånger för mig.

Att få ta del av allt för första gången genom hennes ögon. Vet du hur spännande häftigt det är att åka rulltrappa? Det vet jag!

MissParker sa...

Det allra bästa är när man tittar på den där lilla plutten och tänker att VI gjorde den! VI gjorde något så fantastiskt!

Stoltheten man känner över varje ny grej som bebisen gör/klarar av.

När dem sover... SÅ JÄVLA SÖTA!!!

Att inte glömma att man gör som man vill, det finns inte många måsten när det kommer till bebisar. Det finns ingen som kan bestämma hur ni ska göra och vad som passar er. Det gör NI, ÄG det. Så jävla najs! Samsova eller inte? Det bestämmer vi själva!!! Amma eller inte? Det bestämmer DU! osv Det är najs :)

Åh och när ens älskade lilla unge tittar på en och lyser upp och man ser kärleken i ögonen. Alltså emoji med hjärtögon!

Anonym sa...

Härligt tänk! Med all respekt för människor som väljer att inte skaffa barn, vill jag bara säga att mitt liv inte hade varit hälften så kul utan mina avkommor. Det där jobbiga i början minns jag knappt och nu har vi bara roligt och mysigt tillsammans och jag vill inte vara ifrån dem alls. Det bästa med att ha barn är att en får fler i sitt liv att älska och bli älskad av, och att barnen alltid står på ens sida, precis som jag alltid står på deras sida. Oj, så du kommer att glädjas under resten av ditt liv åt ditt beslut att skaffa barn.

Anonym sa...

Vi har fått tre barn på tre år (inga trillingar eller tvillingar). Varför? För att det är freakin´fantastic med barn! Och då är jag inte en sådan person som går upp helt i mina barn utan jag har i allra högsta grad ett behov av ett eget liv, är karriärshungrig etc. Men familj alltså. Vicken grej! Det är underbart att ha sitt lilla sammanhang och att få följa dessa individer från start liksom. Vilken resa. Jag har sovit alldeles för lite under många år och min kropp har tagit mycket stryk, men det är så värt det och jag skulle inte välja annorlunda i dag. Jag lyssnar gärna om någon förälder vill beklaga sig (för det kan man behöva!) men aldrig någonsin att jag trycker på någon annan några oombedda skräckhistorier. Livet kommer ju aldrig att bli detsamma när man får barn - tack och lov, för det vore ju märkligt om det var det efter att man fått in en helt ny person i sitt liv - men det är ju häftigt i sig!

SARA sa...

Att ha barn har varit så innerligt mycket lättare än jag någonsin kunde föreställa mig! Vi pratar om det varje dag, jag och min man, hur himla smidigt allt gått (med sömn, mat, livet in general)! Hur tacksamma vi är! Men det är som du säger, har en det såhär generellt göttigt så får en inte prata om det så dessa historier är det kanske rätt tyst om, de enkla. Sen har jag känt mig väldigt trygg och lugn i min roll också, tror att jag är en bebismamma liksom. Vissa gillar ju barn bättre när de är äldre, men jag ÄLSKADE det första året.

Utdrag av bästa grejerna med att ha barn: Den helt ENORMA förälskelsen jag kände i min unge när han kom ut, alltså har aldrig varit så kär i någon i hela mitt liv?! Och min man kände likadant. Att få dela den förälskelsen? MASSIVT MEGAMYS! Hur jävla stolt en är exakt hela tiden? Jumbojetar störtar ner på jorden när min pojke går på stan som Doktor Kosmos sjöng, och ja, så känns det. Att se sitt barn ihop med far- och morföräldrar! Att få följa ungens utveckling! Höra "mamma" för första gången! Glittret i min unges ögon när han var sådär blixtförälskad i mig (vid tre, fyra månader någonting) - MAGI!! Listan skulle kunna pågå forever. Skulle jag få spola tillbaka tiden och göra om allt med min unge så skulle jag göra det LÄTT. Så innerligt tacksam för att jag fått vara med om detta. Blir på rille helt snyftig här. Gud. Och ni är snart där! <3

Emma sa...

Att jag ofta blir helt rörd och tårögd när jag så mycket som tänker på min unge slår det mesta. Att få följa honom i hans fantastiska språkutveckling och skratta varje dag åt nya roligheter han säger. När han kryper tätt intill på morgonen och säger "jag älskar dig mamma".

Han har för övrigt aldrig sovit så värst bra, men jag har heller aldrig varit särskilt trött. Faktiskt. För mig har all skrämselpropaganda om noll sömn varit väldigt överdriven. Man anpassar sig, sover i skift, får det man behöver på nåt vis (i mitt fall då).

Hanna sa...

Jag tycker mitt liv har blivit MER socialt sen vi fick barn. Träffat massor med nya människor, genom mammagrupper, skola, barnaktiviteter etc, som jag aldrig annars skulle träffat. Men det allra bästa är att aldrig känna sig ensam. Jag har min egna familj, de som alltid finns där. Jag tittar på dem ibland i smyg till exempel när vi äter frukost och hjärtat svämmar över av kärlek :-) Att se sina barn leka med varandra, så himla fint! Och så har jag fått mycket bättre tålamod på jobbet, blir inte (lika) upprörd över småsaker längre. Låter flummigt men livet är större och jag är mindre egoistisk. Slutligen njuter jag mycket mycket mer av tex middag med kompisar eller en dag på stan helt själv. Sånt jag tog för givet innan, där dagarna susade förbi - uppskattar såna stunder på riktigt. Kanske kan säga att jag blivit mer "medveten" om livet. Och tacksam.

Ingen Katt sa...

Alltså nu är mina 14 och snart 12 och jag vill liksom GRIPA TAG i varenda himla sekund på ett sätt jag inte riktigt gjort tidigare, för att tiden går så sjukt fort och för att det känns som att de snart flyttar hemifrån. Hela känslan att vara förälder åt dessa ungar är som en god kaka som jag bara vill ta en stor tugga av hela tiden. Sån himla ynnest, så himla härligt, så himla peppigt. Små barn att ha i famnen och gosa med, sexåringar som kläcker ur sig vansinnigt smarta och knasiga saker, och så nu, en stor stor fjortonåring att prata om livet med, en 14-åring som har gått om mig i längd men ändå kramar mig som om jag är hans stora idol. Att få dela deras liv och se dem växa upp är det bästa som hänt mig.

Anonym sa...

Har en ettåring som är så jävla cool! Jag vill vara med henne jämt och det är nog det bästa med föräldraskapet, att någon kan göra en så glad och nöjd bara genom att finnas. Och angående sömn och sjukdom och allt annat som beskrivs som så hemskt så underlättar det att förstå att det mesta går i perioder. När det är en dålig sömnperiod så är det skönt att tänka att det antagligen blir bättre and so on. Relationen till partner blir annorlunda men på många sätt bättre, man har ju en helt egen skatt ihop och det är ju oftast som lim. Angående ligga så minskade bådas vårt behov rätt mycket och vi är heeeelt okej med det. Det börjar komma igång igen och helt utan stress eller press. Det är så jävla härligt att vara förälder när man kommit in i det (inte så härligt första två månaderna för mig) och jag vill å ena sidan ha hundra ungar å andra sidan bara ha min lilltjej 110%. Hursomhelst lovar jag att det fler eller senare kommer kännas skithäftigt. Och när ungen börjar somna kl 19 på kvällarna så kan man langa fram film och vin och ha massa egentid!

Lisa sa...

- Man får flamsa. Man kan till exempel slänga ur sig ett töntigt rim om bajs, OCH NÅGON SKRATTAR SÅ DE KVIDER ÅT DET.
- Ibland har bebisar skittjocka korviga armar som man kan klämma på när man vill.
- Man får klä på barn gulliga kläder och färgglada gummistövlar och mössor (helt orimligt vad det finns mycket fina mässor här i världen?!?)
- Man är så jävla stolt nästan jämt att man vill gråta.
- Barn vill (ofta!) äta chokladbollar och glass och saft och sånt gött.
- Man får läsa böcker för dem.
- De säger freaking skitroliga grejer.
- Ibland kryper de upp i ens knä och lägger sin lelle kind mot ens egna kind och säger att man är som en Enderman, men bäst ändå.
- De är så SATANS söta när de sover.
- Man älskar nästan ihjäl dem, det är helt vansinnigt och läskigt, men härligt ändå, för man gillar ju att vara kär, no?
- Man kan tjuvlyssna på dem när de leker och det är urgulligt
- Det finns skitfina påslakan för spjälsängar
- Och en gång, när de är kanske 5, och ska vaccineras? Då kanske de har som knep för att stå ut me sprutan att "tänka på något som gör mig glad. Så jag tänkte på dig, mamma."

Hur länge ska jag fortsätta?

S.W sa...

Det fantastiska att få bli hals över huvud förälskad gång på gång på gång. När ens barn använder dig som fåtölj. När barnet vill diska och man snabbt plockar undan vasst och ömtåligt, samt lägger fram handdukar inför stundande översvämning. Att få se sin partner vara en fantastisk förälder - kanske inte gör under för kåtheten, men för kärleken. Att få ge sina barn ögonblick och stunder man själv minns som barn. När större barn säger och tänker sjukt smarta saker. När dom leker med andra barn. Att man märker deras fullkomliga självklarhet i världen - och att jag skapar den tryggheten. Att lära sina barn svåra ord. Att det är trångt i sängen. Att få perspektiv och tappa det igen och att runda spelet. Du är barn, du blir vuxen, du får barn. Att ge sitt barn ett syskon med förhoppningen att vad som än händer kommer ni alltid ha varandra. Det är fullt legitimt att skita i grejor och skylla på barnen. Även stor vinst i att få göra saker som man inte kan göra utan barn. Det är dessutom fantastiskt att vara gravid och att föda barn.

I SOMMAR BLIR JAG TREBARNSMORSA!

Den känslan är rätt maffig. På min trettioårsdag kommer jag således ha en ettåring, en fyraåring och en sex och ett halvt-åring. Score. Plus: man får mata folk konstant. Och man blir världsbäst på life hack - att göra saker med så lite ansträngning som möjligt.

Camilla D sa...

Jag älskar att vara förälder! Allt det där jobbiga vägs ju upp hundra gånger om av all kärlek en känner och hur fantastiskt det är att få ta hand om en helt ny människa och gå bredvid hen i livet liksom. Så fint!

egoistiska egon sa...

Måste nog blogga om detta för det är så mkt, men när ens barn för första gången sträcker sig efter just DIG för att du är du och viktigast i barnets liv. Eller när hen säger "älskar dig mamma". Eller när barnet vaknar mitt i natten och ser att du ligger bredvid, ler och säger "mamma" och klappar dig lite på kinden.

Alltså hjärtat exploderar av kärlek? Så obeskrivligt.

Linn sa...

Jag gråter så mycket nu alltså. Fy fan vad hörlugt och fint och fnittrigt och mjukt och fluffigt och fantastiskt välbehövligt det var att läsa det här. Tänker stjärnmärka och läsa en gång om dagen tills ungen behagar komma ut. Tusen tusen tusen tack!

Anonym sa...

Tillägg: när de börjar prata och säger mamamamamama och sen plötsligt: mamma! Och sträcker upp armarna mot en. Och när de sitter länge länge och "pratar" med en liten Alfonsdocka och fnittrar åt nåt på egen hand och när man upptäcker att de hittat på ett eget ord och, när man vaknar på natten av en liten panna som bökar in sig i ens hals och små fötter som gräver in sig i magvecken.

tankarochvardagslunk sa...

När hon vaknar mitt i natten, kommer över i min säng och jag reser mig upp för att hämta hennes gosedjur men hon konstaterar att hon inte behöver dem för jag är bättre än gosedjur.

Johanna sa...

Det är helt fantastiskt att vara förälder. Och - faktiskt - så otroligt mycket lättare än jag hade förväntat mig. I alla fall än så länge :) Min kompis fråga mig nån gång i början hur jag tyckte att härligt vs jobbigt-raten var och jag hamnade liksom på 95 procent eller så? Det är SKITROLIGT och jättekärleksfluffigt.

Fattar ju verkligen att det är riktigt rövigt om man inte får sova alls bra osv, eller om barnet mår dåligt och/eller skriker mycket. Men även om det blir så, så går det ju över. Och då är allt det där fina kvar. Att vara en familj, att vakna jämte en hel hög av armar och ben som man bara vill bita i. Att dö gulldöden av exakt alla mms man får skickade till sig om man inte har barnet inom armlängds avstånd. Att känna sig så behövd och älskad på ett sätt som är ett helt eget sätt. Att titta på ungen varje dag och bara "Jag byggde honom. Jag byggde honom?! BYGGDE JAG HONOM??!!!! DAMN!".

Det är - som sagt - fantastiskt. Och jag tror som du säger att många är rädda för att prata om det braiga för att man inte vill sticka någon i ögonen som kanske har en rough path just då. Jag kan känna igen mig, när jag skrivit något för rosafluffigt på bloggen får jag dåligt samvete (hur sjukt) och känner att jag måste kompensera med att skriva om något jobbigt för att jämna ut. Så knäppt ändå.

Snart kommer er bebis!!

Johanna sa...

* frågaDE!!!!! herregud...

maddiis sa...

När bebisen fyrar av sitt största leende så fort man dyker upp, det där överlyckliga leendet som ingen annan får. Treåringens övertro på mig som någon form av superhjälte. Barn i knä som vill läsas för. Barn som vill gosa. Att få upptäcka världen på nytt genom ögon du freaking har gjort själv!! Att få uppleva graviditeter och förlossningar. När en liten vit sten uppillad från uppfarten blir en dyrbar skatt som ska vaktas med livet. Att få höra alla klokheter en liten unge vet. När det finns så många fantastiska grejer att listan man gjort ser helt fjuttig ut.

Det finns nog ingen som kan få mig så rasande galen som min avkomma, men inte heller någon som kan få mig så ända in i hjärteroten genomlycklig bara genom sin blotta existens. Det är häftigt!

Avslutar med en googling som passar i sammanhanget: the motherhood experience. :)

https://www.google.se/search?q=the+motherhood+experience&client=safari&hl=sv&prmd=ivmn&source=lnms&tbm=isch&sa=X&ved=0ahUKEwj6mLyUvqDLAhVlCpoKHVJyDB8Q_AUIBygB&biw=768&bih=928#imgrc=eTvwkq5ZBPwiDM%3A

Hanna sa...

Så jävla bra inställning ändå, då kan det inte bli nån chock eller "varför berättade ingen det här" utan allt bara bli positiva överraskningar om typ amningen funkar lätt som en plätt.

Att få barn är det bästa jag gjort, det ger mig liksom en grundtrygghet i livet på nåt sätt? Svårt att förklara. Men det är så fett att kunna bli gravid och få barn, är mkt tacksam för det.

Emma Esteban sa...

Måste skriva inlägg om detta på bloggi!

Anonym sa...

Jag tror att ditt underbara inlägg från ultraljudet säger det mesta: kärleken!! Man älskar sina barn bortom rimlighetens gränser, det är en kraft starkare än allt skulle jag säga. Sedan gör förstås den kärleken att man blir väldigt sårbar också, men så är det ju med alla man ❤️.
Elin

Lfthmn sa...

Pepp:

* Man är så jäkla kär i sin unge från första stund. Verkligen förälskad. Kan inte sluta titta/pilla/peta/pussa/klappa.

* Känslan när man ska hem från BB och ba': Får vi ta med den här hem? På riktigt?

* Man är så stolt. På barnvagnspromenader är man lite förvånad över att folk inte bara stannar upp och gapar, med tanke på hur fin ens unge är.

* Alla små framsteg och utvecklingsgrejer man märker hela tiden, från första veckan. Allt är lika stort och man blir bara ännu mer stolt.

* Allt går över. Det kommer komma jobbiga nätter och ungen kommer vara ett monster då och då - MEN DET GÅR ÖVER. Snabbare än man tror. Det förändras hela tiden.

* Det är faktiskt helt fantastiskt att ha en bebis! Jag tror att de där som ska måla fan på väggen hela tiden gör det för att få uppmärksamhet och inget annat. Skit i dom, helt och fullt, det är mitt sista pepp-tips!





*

Jenny sa...

Det ÄR svinjobbigt att ha barn. Men det är ju för fan svinjobbigt att typ dricka vin och äta glass också ibland? Eller typ ha sex med sin partner, åka bergådalbana och resa till nån göttig strand/Berlin/ö.

Sen kommer de härliga stunderna (barn som skrattar i sömnen, som säger att du är hens bästis, små armar som viftar och kramas, när de bjuder bort halva sin apelsin till dig, när de drar ett skämt eller blir förvånad över sin egen hicka osv osv osv) och well, det är värt allt.

motvalls sa...

Att det är så roligt! Att det är mycket enklare än jag hade föreställt mig. Och det är hisnande att tänka på att jag nu ska göra mitt bästa för att vara en så bra förälder och person så att de vill hänga med mig hela livet.

Fifi sa...

Alltså, vissa barn sover faktiskt bra. Alla är liksom inte vakna och skriker hela nätterna, utan det finns de som sover helt ok.

När ens bäbis ler stort och tandlöst mot en, då är nog allt förlåtet.

Eller de där ögonblicken då en inser att en har skapat en egen liten familj

Linn sa...

JAG ÄLSKAR ER! Jag älskar det här kommentarsfältet, men just på det här inlägget så älskar jag er extra mycket! TACK TACK TACK TACK TACK TACK TACK!