torsdag, mars 3

Jag sade det igen. It's a trend.

Vi var hos barnmorskan i eftermiddags. Det känns verkligen som att vi inte gör nåt annat än att vara på olika bebisrelaterade möten hela tiden, men också rätt sweet att vara så pass kollad. Jag lyckades givetvis klämma in två stycken till åhej!s pga var tvungen att ta av mig skorna samt ta på mig skorna. So it's settled, jag är på väg att bli teskedsgumman. Barnmorskan, vår originalversion den här gången, var på strålande humör och visade både genom att nypa mig i armen samt genom att ta av sig skorna och springa omkring i rummet olika strategier en kan ha under förlossningen. Jag tror jag började älska henne lite när hon tryckte upp sig själv mot väggen för att demonstrera en målmedveten kvinna som födde sitt fjärde barn i hennes vård en gång. Vi kom iallafall fram till att TENS nog är en bra grej för mig att testa på och bekanta mig med och att min luddiga tanke på spikmatta eventuellt också kan vara en strategi (som hon för övrigt agerade ut genom att ta av sig till strumplästen och springa omkring och stampa lite, som sagt älskar henne). Obs! Har inga som helst tankar om smärtlindring, andras eller min egen, mer än jag personligen är villig att testa det som föreslås eller verkar behövas/är genomförbart och att jag tror att alla föräldrar gör precis så gott dom kan och väljer det som verkar bäst/känns bäst för dom.

Bebins hjärta slog kloppetikloppetikloppeti, mina järnvärden är samma som förra gången (helt okej) och blodsockret var yppligt precis som blodtrycket. Hatar lite att jag älskar att det ger mig en sån enorm tillfredställelse att jag "levererar" som preggo.

2 kommentarer:

Jenny sa...

Undvik kvaddlar, har hört att det är helvetet på jorden.

Anonym sa...

Asså, ÄLSKAR barnmorskor!

Jag ska bli moster till en liten italiensk bebis (tjoho!) i september och i Italien jobbar de inte med barnmorskor alls. Där har man bara förlossningsläkare. Jag blir nästan alldeles gråtfärdig vid tanken på att behöva gå igenom en förlossning utan barnmorska som är som en extremt erfaren mamma till en när man mest behöver en, och istället vara helt utlämnad till en (I de flesta fall) manlig läkare som omöjligt kan ta samma roll. Fast det säger jag så klart inte till syrran. Pepp, osv. Plus att de inte använder lustgas alls i Italien. Det är tydligen förbjudet. Mkt märkligt.

Och det där med smärtlindring, de löser det. I mitt fall: en bäckenbottensbedövning som jag ju aldrig kunnat själv avgöra att jag behövde gjorde tricket. Det, en dos värkstimulerande och ett Nu Jävlar! så kom hela Frank i en enda push efter att det känts som att inget hänt på hur länge som helst. De vet vad de gör, de där damerna. Sen tror jag att det är skönt att ha en smärtlindringsplan lite som snuttefilt för en själv, så man går in i det lite lugnare och tryggare. Skönt att veta att det står någonstans vad man vill.

Lfthmn