måndag, mars 21

21 mars

Idag är det två år sen Andreas friade. Då var jag söndergråten och panikade över framtiden och mamma, det var innan vi visste hur nära i tiden vi var, och mitt i allt friade han. Jag är så himla glad för att han gjorde det och för att den första personen som gratulerade oss var mamma.

Då firade vi med pizza, coca cola och en diskussion om feminism. Idag firade vi med pasta carbonara, påskmust och en diskussion om TADA! feminism. Jag kan ha skrikit lite. Nu viker han tvätt i tystnad.

Jag älskar honom. Jag älskar allt han har gett mig som jag aldrig ens hade tänkt att jag skulle vilja ha. Jag älskar hur mycket han älskar mig. Varje dag älskar jag honom för det.

2 kommentarer:

minahistorier sa...

fint, grattis till er. kram!

S sa...

Så väldigt fint. Och tänk att det redan gått två år. Jävlar vad tiden springer iväg!