söndag, april 21

Söndag

Det har känts helt okej sen i fredags. Rätt. Jag har skrattat med mamma och pappa och legat nånstans och läst. Det är effektivt att fly när man är ledsen. Bort från Stockholm, in i böckerna. Leva nån annans liv en liten stund, känna nån annans känslor. Må helt som vanligt för där har vi inte varit ihop. Men nu, på ett tåg på väg hem, känns det igen.

Jag sörjer nog inte honom honom i lika delar som att jag sörjer att jag är singel igen. Jag ska inte säga att det bästa med att träffa nån är att man slipper vara själv, men det är ju up there alltså. Jag tror det var därför hela grejen med min kille höll på så länge som det gjorde, att jag slapp vara själv och att alla attribut jag tänkt ut liksom fanns där. Han var rolig och tröstade mig när jag var ledsen och dansade med mig i köket när vi hade varit ute. Han pussade mig i nacken när jag lagade mat och höll om mig i soffan. Det gjorde att jag tänkte att jag var kär för herregud det var ju som en film in a way. Bara det att nåt gnagde i maggropen. Och jag lurade mig själv att det inte var viktigt för jag ville så gärna att det skulle vara min tur nu.

Och jag tror tror tror att det ska vara slita av kläderna jag vill inte vara utan dig när det är rätt. Så det här var inte rätt. Men det gör ont att vakna från en dröm iallafall, även om det blir bättre sen. I framtiden. Med nån annan.

2 kommentarer:

Sofie sa...

håller med och förstår exakt hur du känner och vad du menar. och jag förstår att det gör ont och hoppas att det känns okej fortfarande och det snart känns bra igen.

kram!

Linn sa...

Tack! Och det känns bra för det mesta, men söndagar är väl inte kända för att ta fram det finaste i människan...