fredag, april 19

Jag känner mig så extremt lyckligt lottad som har så fina människor runt mig. Jag går inte sönder längre. Jag kanske aldrig gick sönder i och för sig, men det gjorde ont och nu gnager det "bara" lite. Så hade det inte varit utan alla fina ord. Alla kramar. All kärlek.

Jag vill tacka er för det också. Vi känner kanske inte varandra, men varenda fint ord och kram och omtanke gör mig mer hel än innan. Det är som att ha en privat liten armé av skyddande välvilja och det är så jävla fint. Tack för att ni läser, tack för att ni bryr er, tack för att ni finns!

9 kommentarer:

Anna sa...

Tack för att du skriver, tanker, delar med dig.
Ha en fantastisk helg.

Kram från västkusten

anydaynow sa...

Kram! <3

Agnes sa...

Tack själv! Det du delar med dig av hjälper mig också.

Linn sa...

PUSS!

Den där Andreas sa...

Tack för att du finns! Du skriver bra och är en klok person som jag vill läsa mer av.

Filip sa...

Är du på landet nu i helgen? Tänkte annars åka ner nästa helg, så om du äro däro då kan vi ju dricka ner oss och vara känslosamma ihop.

PS. Du kan även få ta ut lite av dina aggressioner på mig. DS.

Colombialiv sa...

Kram!

Linn sa...

men GULLE ER!!!

Och Filip: grät en sväng (samt tog kort med telefonen) när jag läste det där och ba DET FINNS MÄN I MITT LIV SOM FÖRSTÅR MIG! Nu var jag i Lich i helgen och ska nog inte dit igen nu för mapa är ändå inte hemma, men tar gärna en öl en annan dag!

Johanna sa...

Kram!