Som folk är mest, fast kanske lite mer öppet grinig. Jag har en man och två barn och ett hus i en småstad. Förut var jag en sån som läste böcker och drack öl, lagade mat och var härlig. Nu är jag mest en morsa med för lite tid som käkar kycklingpinnar och förtielva pastor med tomatsås.
14 kommentarer:
Vänta nu, va? Vad är slut?
stor kram!
Men nej! ... Är min spontana känsla, men vad vet jag? Hur som helst: Stor kram!
Å nej! Slut? Stor stor stor kram
Nej nej, vad händer?!
Men nej! Kram!
Nej nej nej. Kramar.
Men oj och men nej! Kram!
Men nej! Fan. KRAM
Menåh. Kramar till dig!
Tack hörrni! Massa kärlek!
:( Stoooooor, varm kram!
Jag förstår inte varför, det lät ju så himla bra. KRAM!
Å nej Linn...! Här sitter jag och läser ikapp flera veckors bloggande. Det här ville jag INTE läsa. Kramar och sådant, många.
Skicka en kommentar