fredag, april 26

Så ringer det på dörren precis när jag har somnat och jag vaknar och fattar ingenting och får superpuls och utanför står han. Jag saknar dig så himla mycket. Han är full och jag är nykter och han är så liten när han sitter i soffan och jag börjar gråta på en minut. Jag har ju städat ut honom. Han ska inte vara här, men ändå här är han och han har somnat i sängen med armarna om mig och näsan i min nacke och det är ju trevligt för honom. Men jag då? Jag kan liksom inte släppa nära. En kort stund kapitulerade jag och lät mig själv känna hur skönt det är med närhet, men det hjälper ju ingenting i längden. Imorgon. Till helgen. Vi är inte mer ihop för att han har kommit på att han saknar mig. Vi kommer inte bli mer ihop för att han säger att han har tänkt på mig. Det är ju inte vi. Han är inte kär i mig.

Nu har jag gått och hämtat ett täcke och en kudde och sitter i soffan i vardagsrummet och känner mest bara HELVETE! Varför ska han få ligga där inne och snarka och ha fått den närhet han behövde för att somna när jag sitter uppe och är ledsen? JAG DÅ? Jag hade ju precis börjat lura mig själv att jag är fine. Att han inte behövs. Att jag ska ha nån annan. Det sista jag behöver är hans kropp tätt intill min som påminner om hur det kan kännas. Fan.

7 kommentarer:

minahistorier sa...

åh, vad jobbigt. det är skitsvårt det där. skickar kramar!

Sofie sa...

åh. nej. jobbigt. men jag tror du tänker rätt. kram!

tearsandpearls sa...

Det är väldigt strongt gjort av dej att inte ligga kvar i sängen bredvid honom! KRAM

felicia sa...

åh, fyfan. HÅRT HÅRT HÅRT. det känns i magen det här. livet. kram!

Limpy sa...

KRAAAM!

Yes but no sa...

Jag känner ju ingen av er, och allra minst honom. Men det där tyckte jag var en jäkligt shitty grej att göra, av honom menar jag. Jag vet, vi har alla varit fulla och gjort mindre genomtänkta saker. Men att inte väga in att man riskerar att röra upp en massa saker hos den andre? Är man den som gör slut ska man hålla sig borta.

Så tycker jag (extra mycket nu då kanske när jag själv är i den sitsen). Hoppas du repar dig! Kram.

Linn sa...

Ni är ju för fina! Nu blev det ju helt fantastiskt bra av hela den här grejen, men chansen för att det skulle bli det var väl ungefär 1:100 så tack för allt gull!