torsdag, april 25

Gott och blandat kan man säga

Nu har jag egentligen tre saker jag vill prata om och jag orkar liksom inte vara helt bloggig och spara det och tidsinställa inlägg and shit so here goes:

1) Johanna (som för övrigt borde blogga mer eftersom hon är så bra *hint hint*) tipsar om bloggen When you live in Gothenburg och om du har nån anknytning till Göteborg så är den skitkul. Klick klick.

2) Jag smsade med min kille (behöver nytt namn nu, men ex är så fult plus tycker att ex är nån som man har varit ihop med länge och fyra månader är inte länge. Hjälp?) igår. Ett litet hejhurärdet-sms och det kändes nästan okej. YEY!

3) Förra veckan skrev Peppe om altruism (Substantiv: altruism osjälviskhet, det att sätta andras intressen framför sina egna, att vara oegennyttig) och sen dess har jag tänkt på det men tilltagande irritation. Varför skulle en god gärning vara bättre för att den är osjälvisk? Vad är det för jävla skala som säger att bara en i taget får uppskatta nånting? Att man är en bättre människa om man offrar sig för andra? VEM HAR BESTÄMT DET?

Jag tycker självklart att man ska hjälpa andra. Jag tycker att man ska ställa upp för andra och vara snäll och tänka ett steg längre innan man gör nåt som potentiellt kan såra nån annan. Men jag tycker inte det är nödvändigt att utplåna sig själv, att kräla på marken och ge allt man har till nån annan while doing it. Det är det första.

Det andra är att jag inte förstår varför jag inte kan få må lite bra av att jag är snäll, om jag nu är det? Det är väl världens finaste känsla att känna att man får nån annan att må lite bättre? I min värld är det självförtroendestärkande och gör att man tycker lite bättre om sig själv för en stund. Hur kan det vara fel? Förra veckan när jag lekte vrak kom mina kompisar to the rescue. Dom sov hos mig. Dom kom med blommor och choklad. Dom svarade i telefon mitt i natten och smsade mig om dagarna och bara lät mig vara ett allmänt as. Jag hoppas verkligen att dom kände nån sorts stolthet över sin egen välvilja där. Att dom kände att dom är en bra vän och inte bara kände att dom offrade sig för min skull.

Jag tycker vi ska lyfta fram det själviska i att hjälpa andra mycket mer än vad vi gör. Jag tror att det skulle ha en mycket mer positiv effekt än om man ska göra nåt snällt och sen ha dåligt samvete för att man mådde bra av det eller att man inte var snäll nog.

Så. Kan vi bestämma att vi gör nåt snällt för nån annan i veckan och sen riktigt vältrar oss i hur jävla duktiga vi var när vi gjorde det? Hur världen är en SÅ mycket bättre plats med människor som oss i. Vilken fantastisk tur det är att vi finns. Tack på förhand!

3 kommentarer:

wonderland sa...

JA! precis så tänker jag om detdär med att må bra då man får,och väljer, att hjälpa andra. It should feel good och inget fel med det. Punkt.

Johanna sa...

Men gullo där! *alldeles glad* Jag är typ tillbaka nu tror jag! Ska sluta vara så kass på att blogga. Är eg sugen, men det blev så svårt när det plötsligt kändes privat att blogga om "göra slut:et" och "kanske träffa nån ny:et" att jag liksom pausade hela bloggandet för ett tag, lite ofrivilligt. För att det inte gick att skriva om det jag eg ville skriva om. (är det förresten så illa som jag tror, att man inte kan lösenordsskydda blogginlägg på blogspot?)

Men som sagt, Im on it. Och blir ju löjligt glad att du skriver att du vill läsa mer..hehe. TACK! Kram.

Linn sa...

wonderland: agreed!

Johanna: Du får blogga hur mycket/lite du vill och behöver. Förstår att det känns privat att blogga om slutet och kanske träffa nån ny:et, men nu är jag sjukt nyfiken på om du har nån ny flamma?

Och man kan väl visst lösenordsskydda på blogspot? Eller är det hela bloggen isåfall kanske? Ska kolla på det lite. KRAM!