onsdag, april 17

Dessutom har jag svinont i huvudet för fjärde dagen i rad

Jag åkte direkt till en kompis igår och möttes av en öppen famn i hallen och bara att inte sitta i soffan där vi precis breakade var som ett plåster. Att somna i världens skönaste säng, att somna med trygga andetag bredvid mig. Plåster. Få prata om det direkt. Plåster.

Min första tanke imorse var vi är inte ihop längre och det gör ont, men det kommer gå över. It wasn't meant to be och det kändes aldrig helt hundra, men jag ville så gärna vara i ett förhållande så jag struntade i det eller kanske hoppades att det skulle gå över. Bli bättre. Intalade mig att det tar tid att bli riktigt kär. Tänkte att vi nog var ett av dom där paren som tar lite tid på sig att bli ihop på riktigt men sen när det väl händer är det for life.

Jag hade fel.

Det räcker inte med att vilja, från bägge håll. Det räcker inte med att man är med en person som är helt fantastisk. Det räcker inte att vara fantastisk. Man måste vara upp över öronen huvudet bland molnen kan inte tänka-kär. Alla förtjänar det. Jag förtjänar det, han förtjänar det.

2 kommentarer:

Sofie sa...

aj det gjorde ont att läsa och första tanken var bara NEJ! Men du har ju så rätt, det räcker inte med vilja. kram!

Jojjo sa...

Kloka ord, även om det gör ont ändå så har du så rätt!