onsdag, april 3

Inget allvarligt har hänt, okej?

Livet. Alltså att det måste vara så jävla svårt. Livet, döden, kärleken. Okej, där lät jag väldigt dramatisk men det är ju det det är. Jag och Lisa har druckit vin och nästan bokat en resa till Rom nästa helg och kanske istället bestämt oss för att ta in på hotell i Stockholm istället. Billigare. Närmre. Enklare.

Jag är ledsen den här veckan. Grät igår. Grät i förrgår. Grät en snutt idag förut över köksbordet. Så är livet ibland, också.

5 kommentarer:

Lina sa...

Det jag verkligen gillar med din blogg är att du tillåter dig själv att känna och att visa det - att du vågar, och att du verkar vara omgiven av fina människor. För det är ju det som är livet. Min största mardröm är att jag kommer gå genom hela resten av livet liksom avtrubbad, utan att riktigt leva. För att det är bekvämt så.

Yes but no sa...

I går sa en vän till mig att man lagar sig själv varje gång låter det ledsna få köra sitt race. Jag hoppas livet är snällare mot dig snart. Kram.

minahistorier sa...

jag är också ledsen den här veckan. frustrerad över att jag gör mitt allra bästa och kämpar för att hålla mitt humör uppe på jobbet när jag troligen inte kommer att få förlängt.

Sofie sa...

kram!

Linn sa...

Lina: Tack! Och jag håller med dig. Jag är livrädd för mittemellandet och vill också lägga till att jag inte tror att det är möjligt utan att det är mittemellandet som gör att man blir lite koko och lämnar sin man/fru och åker till Brasilien eller köper en porsche eller går in i väggen.

Yes but no: Jag tycker din vän är väldigt klok. Kram!

minahistorier: det är kämpigt när man gör bra ifrån sig och det inte löser sig så jag förstår dig helt. du har rätt att vara ledsen. jag försöker fokusera på att det kommer komma nåt bättre, att det är därför det kärvar ibland. vet inte om det hjälper men.

Sofie: Kram!