söndag, april 22

Det där som är synd

När ska ni bli ihop då? Vi väntar allihop!

Hans syster och jag sitter med jackor på i bastun och försöker få eld i åbäket. Det luktar rök och gran och det som är bastu och kanske lite cigaretter. Vi sitter mittemot varandra och jag skrattar och tittar upp och vet att det finns ett allvar bakom frågan, även om den är ställd sådär i förbifarten. Hon är inte den första som undrar.

Vi pratade om det kvällen innan. Jag uppflugen på ett verandaräcke och han yvigt gestikulerande med ett leende som bokstavligt talat lyser i mörkret. Fan vad det vore bra om vi bara blir kära i varandra! Jag på mitt bästa rödvinshumör. Han som säger att det är jävligt synd att man inte kan bestämma sånt och sen knullar mig yr på golvet framför brasan för att vi inte kommer till soffan snabbt nog. På morgonen efter går jag och plockar ihop klädesplagg och kräver serverad frukost framför teven.

Han är allt jag vill ha egentligen. Och ändå är jag inte kär. Jag vill ha himlastormande. Han vill ha himlastormande. Jag är vänskap. Han är trygghet. Och fast det är himla skönt att ha det som är nån form av vi så är det så jävla synd att det inte är nåt mer. Om inte annat än för att han sätter en standard som är förbannad hög för min framtida kille.

10 kommentarer:

Johanna sa...

Menåh, värsta fina ju. Känns som en film lite när man läser. (För det är ju inte så himla sällan som just de där relationerna övergår i himlastormande och hundra personer i rad håller tal på bröllopet med temat vilkentiiiiddettog men äntligen så fann ni varann hurra och skål.)

Man vet ju aldrig.

Linn sa...

Jamen det var typ lite film, om den är pragmatisk. Och jag tror faktiskt inte att det kommer hända nånting på kärleksfronten. Vi är hyfsat eniga i det.

Fredrik (fd Doktoranden) sa...

Du blir aldrig orolig att du sätter/har alldeles för höga krav och att någon aldrig kommer klara av att leva upp till dem? En stilla undran helt enkelt..

Linn sa...

Klart jag har funderat på det, men nej. Jag behöver nån som är smart, rak och som får mig att skratta. Jag tycker inte att det är helt orimliga krav faktiskt.

Josefine sa...

Nä klart kan man ska ha krav. Plötsligt händer det bara så klaffar allt på en gång.

Men tills det händer låter det där med brasan och alltihopa som en ganska trevlig sysselsättning faktiskt!

egoistiska egon sa...

Jag har varit i den där situationen, och jag var livrädd för att jag satte för höga krav/blev för "van". Men sen när man väl träffar ngn som man blir kär i inser man att det inte har det minsta med krav att göra utan då bara... känns det.

Linn sa...

Josefine: Det är precis det jag tror på. Och ja, verkligen mycket trevligt.

Egon: ahmen just så. Det handlar inte om krav. Det handlar om känsla. Om jag bara gick på krav hade jag ju hittat det jag "vill ha" för längesen.

Frida sa...

Been there, done that. Vi var ett inte-par i några år (under det att vännerna frågade när vi skulle bli ihop), men sen rann det ut i sanden. På något sätt behöver man ju vara kär för att hålla igång relationen.

Så...tillbaka till ruta ett. Och fast besluten att inte hamna i det där igen, nästa gång vill jag bli kär! Om inte annat kanske chansa ändå, om attraktionen finns där. Ibland krävs det ju att någon är den som vågar för att känslorna ska komma. Eller. Så är det för mig. :)

Linn sa...

Jo, så är det ju absolut. Men jag tror nog att vi ska fortsätta hålla det till en kompisrelation. Det är förmodligen det vi gör bäst.

Frida sa...

Jo, så var det för mig med. Och jag tycker fortfarande om honom - som kompis. Attraktionen har dock försvunnit på vägen, mycket nöjd över att han nu har flickvän som hånglar med honom så behöver jag inte ens tänka tanken. :)

Men det där med satt standard är svårt, för det upplevde jag med. Särskilt under tiden. Å andra sidan har alla ju både bra och dåliga sidor, så jag tror att det löser sig.