måndag, november 28

Jag är ju iallafall snygg i håret. Alltid nåt.

Jag har grinat mig till huvudvärk och snyter mig tills jag blir yr av trycket i öronen. Tittar upp och möter ett par randiga kinder rödsprängda ögon svullna läppar. Mina läppar blir alltid så himla svullna när jag gråter. Jag vet inte vart jag ska med mitt liv och det är så himla jobbigt att alltid fatta beslut på egen hand. Motigt plingade upp i en wordfeudmatch för en stund sen.

Motigt in-fucking-deed.

Jag stirrar in i mina egna pupiller, försöker finna svar där svar kommit så många andra gånger. Idag finns det bara tårar som sakta droppar ner på kinderna medan jag sänker huvudet. Jag vilar händerna på varsin sida av det kalla handfatet, pannan mot kranen, och drar några hackiga djupa andetag. Vissa dagar är helt enkelt jobbigare i det här med vuxenskapet än andra.

14 kommentarer:

Caisa sa...

Men kram, om du tar emot såna från främlingar.

Du skriver som en gudinna, är asbra på att laga mat (inbillar jag mig i alla fall) och så är du ju snygg i håret då.

Emilie sa...

Linn, jag vet inte riktigt hur jag ska formulera min kommentar. Det kanske låter dumt och pressande. Men jag ville bara säga att din blogg är en av få som får mig att räta på ryggen, ta ett djupt andetag, och gå några steg framåt istället för neråt, djupare under täcket. Jag tänker att det här kanske är ett sätt att tacka för det som du gör för mig. Tack typ! Och kram.

Ragnar rödskägg sa...

Ja, ännu en kram från en främling, kommer här. Kram!
Jag blir nästan alltid glad av att läsa din blogg, och det kanske är värt nånting. Jo, det är det.

hanna sa...

Jag tror dessutom att du e jävla bra på innebandy. ba en käsla ja får. hahaha. upp med hakan söta du! imorrn e de en helvetestisdag!

Tears and Pearls sa...

En STOR kram från Götlaborg!!

Kära Syster sa...

EXAKT sådan där var jag igår, minus svullna läppar. Det är kanske ingen tröst, men för mig är det väldigt stor tröst att veta att det inte bara är jag som har det motigt. Livet är gött, världen är stor och Lasse Lasse liten går vilse då och då.

Snart hittar vi hem igen.

Kram!
/Anna

Anonym sa...

åh, kram till dig! jag känner igen mig så väl i mycket av det du skriver.

/maria i gbg

Kaaja sa...

Tänk att det inte var sådär jätte roligt att bli vuxen och fatta egna beslut trots allt.

Men det är nog så att din blogg får oss att skärpa till oss litegrann och göra ordentligt. Oavsett om du känner dig vilsen ibland eller inte. Kram!

Anonym sa...

Ytterligare en hälsning från en anonym läsare. Ville bara passa på att säga att din blogg är fantastisk. Hoppas det vänder. Jag känner igen mig. Ibland är det svårt att få rätsida på allt...

tiggerrr sa...

Åh, det kanske låter helt fel, men jag tycker det är så skönt att du skriver såna här inlägg! Det får mig att känna att det faktiskt är helt okej att vara jätteledsen ibland och sitta och störtlipa bara för att saker är jobbiga och man inte orkar med dem och inte orkar vara så vuxen som man kanske borde när man är 32. Oavsett vad vissa människor säger. Kram!

Helena sa...

På mig svullnar näsan. När jag tokgrinar över en 31årings motgångar. Imorgon känns det bättre. Eller sämre. Det är okej.

Att vara någons fru sa...

<3

Matilda sa...

En kram från mig.
Linn, du är bäst! Glöm aldrig det.

Lisa Frentz sa...

Nämen! :(