torsdag, november 17

Lyckan, jag förklarar krig mot dig

En sak som gör mig ledsen är attityden att inte vara lycklig är ett misslyckande. Som att man alltid måste gå omkring och vara så jävla lycklig. Som om alla andra hela tiden går runt och är så jävla lyckliga. Det finns en väldigt självförminskande effekt på det tänket som jag tycker är rent av skadligt. Det finns så himla mycket andra grejer i livet som gör att man känner sig skit ibland helt utan att behöva tänka jag måste vara lycklig! Är jag lycklig nu? hela tiden.

Folket, lyssna på mig nu: det är helt okej att bara vara lite jävla vardag ibland. Man går till jobbet, man äter mat, man går hem och tvättar och städar och går och lägger sig och känner sig totalt ospännande och ganska tråkig. Det är okej att känna sig som sämst i världen också. Det är okej att göra fel. Det är okej att vara ledsen. Det är okej att hela hemmet faller ihop och det är smutstvätt överallt och dammråttor i hörnen och smulor i sängen. Det är okej att inte skratta sig igenom livet.

Jag har lärt mig the hard way att livet blir mycket enklare när man tillåter sig att vara ett knytte ett härke ett skräp ibland. Jag tycker nog till och med att vi är lite orättvisa när vi diskriminerar känslor. Glad = bra. Ledsen = dåligt. Vem har sagt det? Jag tror att det är jättebra att känna lite av allting, för så är ju livet. Lite glatt, lite ledset, lite argt. Men väldigt mycket snällt. Snäll är jätteviktigt. Framförallt så blir det lättare att känna dom mörkare känslorna om vi inte tänker att det är ett failure att just göra det. Och så slipper vi kanske den där härliga spiralen av oh nej, jag är ledsen det är hemskt att vara ledsen ingen annan är ledsen jag är ensam ingen kan tycka om mig jag är inte värd nåt nu blir jag ännu mer ledsen. 

Om vi istället tänker att jaha, så här känns det att vara lite ledsen vilsen arg sur ensam så är det himla lätt att också sen tänka jaha, så här känns det att vara glad lycklig kär rolig omtyckt. Och helt plötsligt så blir alla känslor lite mindre farliga, gör lite mindre ont. Eller nej, där ljög jag. Dom gör fortfarande jävligt ont när dom händer, men dom kanske inte river riktigt lika länge eller lika hårt.

Det som gör mig mest förbannad är dom som använder sina kommunikationsplattformar till att förstärka intrycket av att alla andra är så jävla lyckliga. Där allt är rosa och guld och gröna skogar. Där livet alltid är en fest. För det är så jävla osant. 

Människan har känslor. Vi känner av allihop. När vi är små lär vi oss att göra miner som är ledsna och rädda och glada och busiga och arga. Och sen nånstans på vägen så lär vi oss att bara minerna med uppåtmungipor är okej. Att man inte är riktigt lika bra som andra om man inte är glad.

Bull-fucking-shit.

Vi är människor, vi känner. Alla känner. 
Och det är helt okej.

9 kommentarer:

Kära Syster sa...

Ahh... Du skriver så det träffar i magen. Så himla bra, så himla rätt! /Anna

Sofia sa...

Vet du att ibland när allt känns skit så brukar jag fråga mig själv om jag är lycklig, och ja. Oftast är jag det ändå. Fast jag är ledsen och helst skulle vara nån annanstans just då. Så för mig är inte lycklig = glad. Jag är väldigt lyckligt lottad och en gnutta otacksam emellanåt.
Klart alla måste få vara ledsna. Bra Linn!

Borde inte försöka mig på att skriva vad jag tänker, det blir så rörigt då. I alla fall. Over n out.

Matilda sa...

Även om jag visste allt du skriver redan innan så behövde jag så mycket höra det. Jag får vara ledsen och vilsen och allt på en gång! Kan vara bra att påminna sig om.

Matilda sa...

Och tack förresten! För att du skriver rakt in i mig.

josefin sa...

Linn ibland tänker jag att du är min mentor i livet. Lite läskigt kanske men för mig känns det bara bra. Din blogg är verkligen en VÄN. Det här inlägget är ett sådant att luta huvudet mot, andra att ha kul med, något tredje att bara känna lättsamhet.

Asch. Får inte fram vad jag vill säga. Tack för det här inlägget, jag hoppas att hela världen läser det.

Johanna sa...

Linn, du är klok och bra.

Linn sa...

Anna: Tack!

Sofia: Ja, det är ju det att man kan ha många känslor samtidigt. Men ibland är det fan helt okej att känna näe, jag är fan inte lycklig just nu också.

Matilda: Ja, ibland är det skönt att påminna sig om att det är okej att må skit. Och att det, som allt annat, går över. Även om det är jävligt jobbigt.

josefin: vad snäll du är. jag är gärna din mentor, for what it's worth.

Johanna: Tack!

Anonym sa...

brukar läsa dig, anonymt, och njuta och idag träffade du så rätt med dina ord att jag bara måste kommentera också. Tack Linn, för orden för att du är vettig!!!
kram

Linn sa...

Vad kul att du brukar hänga här! Och tack själv!