söndag, november 6

Åldersnojar lite bara

Eh tjugoåtta. Alltså tjugoÅTTA. Kan ej längre titulera mig själv "ung". Kan ej längre dansa på bardiskar utan att få wtf gör tanten ute så här sent? Borde inte hon vara hemma och sticka?-tankar om min person. Those were the days när jag blev uppdragen på desamma och ikappjagad efteråt för att du dansar. SÅ. BRA. Mitt kärringjag tackar för det så här i efterhand. Är mycket lycklig över att jag har gjort min fair share av hoppa in bakom bardiskar på Kreta dansa på podium gå barfota hem genom gryningen dricka femtiosjutusen shots hångla med greker. På riktigt, jag är jätteglad över att ha gjort det. Men det är också un peu sorgligt att det numera ligger bakom mig och inte i nutid. För jag var faktiskt himla rolig en gång i tiden. Då när jag inte föredrog mysbyxor (eller alltså jag äger inga mysbyxor, men symboliken) framför helkvällar på krogen.

5 kommentarer:

Sofy sa...

Linn, du måste köpa mysbyxor. For real. Alltså, vad har man annars på sig när man är sjuk/trött/soffhörnshumör? Det finns fina!

Har hört att 40 årsfester kan vara lite som när man var 20-22 igen. Kan bli spännande. Men också tur va att det är en stund kvar dit.

Den där Jenny sa...

Men herre Gud kvinna, hade jag inte varit så jävla gravid hade jag dragit med dig ut i natten. Och då är jag ändå 31 and proud of it! Det finns ett liv efter 28 som innehåller så jävla mycket sprit och dans. Lovar!

anna sa...

Word på det Jenny sa! Jag är ofta ute och dansar/klubbar med mitt kompisgäng. Jag är 28, de är 30, 31, 31 respektive 35 år. Och vi känner oss inte piniga alls och det tror jag faktiskt inte folk runt omkring tycker att vi är heller.

Linn sa...

Sofy: men jag gillar inte mysbyxor. Går alltid omkring i strumpbyxor så jag känner inget behov av att sätta på mig nåt bekvämare. Heh.

Jenny och anna: Ja, men jag fattar ju att livet inte är slut. Klart jag kommer festa och dansa nu också, men inte med början av tjugo-självklarheten. Jag är inte bekväm på samma sätt som då. Och dessutom så tycker jag inte att det är lika kul längre heller. Nu gillar jag ju å andra sidan andra grejer istället så det är ingenting konstigt med det.

berättaren sa...

Jag känner verkligen igen mig. Nail on. Fast när jag var 28 tröstade jag mig fortfarande med att jag var tjugo-nånting. Nu är jag snart 31 och jag känner mig verkligen inte ung när jag går ut. Men det beror ganska mycket på vilken krog jag väljer att gå ut på. Här i Umeå är det dock 18-årsgräns på alldeles för många uteställen, och där känner jag mig som en mormor. I synnerhet som flera av mina kompisar är runt 25, vilka i sin tur känner folk som är 24, 23, 22, 21... Jag har i princip slutat att gå ut på krogen av den anledningen. Jag känner mig alldeles för gammal för att ha sådär tokroligt som jag brukade ha när jag var yngre, och som jag märker att mitt övriga sällskap uppenbarligen har. Det finns uteställen med högre åldersgräns, men dit går dessvärre även många medelålders folk som tycker att kvinnor i min ålder är lammkött. Och jag har ingen som helst lust att bli raggad på av fyrtiofemåriga gubbar.