måndag, november 14

Vissa ska man hålla tag i och hålla tag i dom hårt

Jag har ingen röst kvar överhuvudtaget, men jag är hemma lycklig. Vilken resa! Vi har varit på tortyrmuseum och gått längst floden i solnedgången, druckit lokal öl och åkt tåg på tjeckisk landsbygd. Vi har fotat slott i solnedgången och sett bisarra konstinstallationer med döda djur, druckit mintdryck och skrattat. Och pratat pratat pratat från vi vaknade tills vi somnade. Vi snackar klockan sex torsdag morgon till och med idag tjugotretolv. You do the maths. Stina är en mycket mycket mycket fin kompis och jag är förbannat glad att jag har'na.

Hejdå Prag, jag hoppas vi ses igen!



4 kommentarer:

S sa...

låter som en sjukt bra resa och vän!

Linn sa...

ahmen det var det! och det är hon!

Johanna sa...

Blir helt sugen på Prag nu! Har bara varit där en gång, med handbollslaget när jag var..14, kanske, och då var allt vi såg ett brunt kommunhus med brun heltäckningsmatta och bruna gardiner. Och brun mat. Sen åkte vi vidare till Ungern.

Känns som stan är värt ett besök till, om man säger så.

Linn sa...

Åk åk åk! Det är allt annat är brunt! Eller ja, maten är rätt brun, men den är så god så det gör ingenting.