Jaha, jag dog inte av mensvärk den här gången heller och nu är jag ute på andra sidan helt fullproppad med längt efter semester och livspepp. I helgen var jag hos pappa. Ja, min syster var också där så jag var inte själv med mannen som avlade fram mig och vi hade det så himla mysigt. Jag är så jävla tacksam över familjen jag föddes in i alltså. Självklarheten, pappas nussinussinussi-rop när vi kommer in genom dörren som är hans sätt att typ skrika högt att han älskar oss. Nussinussinussi är vad min lillasyster sa när hon gosade med den lilla minikudden som var hennes snuttefilt när hon var liten. Nussi är så mycket lättare att säga än gosig så jag förstår henne helt men ordet? ljudet? har iallafall stannat kvar i familjen och kommer numera som sagt ur min pappas mun när han är glad att se oss. Det är rätt så gulligt. Pappa har som vanligt jämfört sin solbränna med samtliga människor han kommer i närheten av. Min syster skrek HASSAN! när han hämtade henne på flygplatsen och hånade honom sen lite lätt med ett ja det syns ju vem som har ett heltidsjobb av oss två iallafall. Det är inte så att jag har svårt att bli brun om jag väl är i solen, men hans pigment är oerhört suget på sol. Lidköping med surroundings var som vanligt så jävla vackert så jag dog. Varje gång jag är där under sommarhalvåret går jag omkring med en stark känsla av varför i hela helvetet bor jag inte här för? När jag skulle åka i söndags så gjorde det fysiskt ont i bröstet av att jag inte kunde stanna kvar. Jag älskar att vara där och när pappa stod i hallen och kramade oss hejdå så sa jag jag kommer om två veckor och jag längtar redan och då sa han jag räknar ner Linnsan. Då exploderade mitt bröst av gull. Min fina stora trygga varma mjuka gubbiga lilla pappa, som jag älskar honom.

FML

Guds straff till människor av kvinnokön måste ju ändå vara mensvärken. Herrejävlagud vad vidrigt det är vissa månader (t ex den här) och det finns ingenting man kan göra mer än "ta två alvedon och en ipren" eller "lägg en värmekudde på magen" eller "lätt motion". Det är inte så jävla enkelt att utöva "lätt motion" när en inte ens kan ligga eller sitta eller stå och typ är yr och illamående FYI världen. HUR KAN VÄRLDEN INTE HA UPPFUNNIT NÅT PILLER SOM FUNKAR?! Ja, eller så kunde väl evolutionen se till att man inte får fucking träningsvärk/kramp av att stöta ut en slemhinna ur kroppen. Hade det varit en manlig åkomma hade det varit löst innan elektriciteten.

Den här veckan gick från att vara helt öppen till att plötsligt bli uppbokad varje dag. Idag till exempel ska Allt finns redan och hennes nya kille komma och käka middag hos oss. Jag planerar att göda honom med helt orimliga mängder mat som fjäsk efter tips att han i princip är omättlig. Ja, orimligt mycket mat är alltid baserat på körv så det blir nån finkörv och en potatissallad med bara gött ie sparris, rädisor, färskpotatis, knipplök, kanske squash, supertomater och kanske nån mer grönsak. Förut när jag tänkte på det vattnades det så mycket i min mun så jag var tvungen att svälja, mvh ej ätstörd_83. Imorgon ska jag träffa en kompis från Australien som är så himla mysig och på torsdag ska vi hämta vår nya gamla soffa eftersom den gamla soffan vi har just nu har blivit helt osittbar till min stora stora sorg. Jag fick iallafall igenom en ny sammetssoffa, men vi byter horröd till midnattsblå. Nu har vi visserligen en osittbar röd sammetssoffa extra i hemmet som någon (jag) inte har hjärta att slänga. Är det nån som kanske vill ha en soffa att ha i nåt extrarum eller som prydnad eller i ett barnrum att hoppa i så holla at me! Och på fredag drar jag och maos lilla röda till pappa och hänger med honom och min lilla babysis och ja men ni hör ju. Så himla busy little bee.

Svara med ett ord-lista (lista! yey!)

1. Var är din mobiltelefon? Framför.
2. Var är din andra hälft? Jobbet.
3. Ditt hår? Uppsatt.
4. Din mamma? Borta.
5. Din pappa? Hemma.
6. Det bästa du vet? Hångla.
7. Din dröm i natt? Märklig.
8. Din dröm/ditt mål? Familj.
9. Rummet du är i? Trångt.
10. Din hobby? Matlagning.
11. Din skräck? Döden.
12. Var vill du vara om sex år? Lycklig.
13. Var var du igår kväll? Bilen.
14. Vad är du inte? Pretentiös.
15. En sak du önskar dig? Barn.
16. Var växte du upp? Karlstad.
17. Det senaste du gjorde? Smsade.
18. Dina kläder? Bekväma.
19. Din tv? Bra?
20. Ditt/dina husdjur? Obefintliga. 
21. Din dator? Fungerande.
22. Ditt humör? Lättirriterat-
23. Saknar någon? Mamma.
24. Din bil? Fiesta.
25. Något du inte har på dig? Jeans.
26. Favoritaffär? Cajsa Warg.
27. Din sommar? Mysig.
28. Älskar någon? Ohja.
29. Favoritfärg? Gul.
30. När skrattade du senast? Igår.
31. När grät du senast? Oklart.

Jaha, här var det lite stilltje ja. Hej hej! Jag har varit i Dalarna och firat midsommar och roadtrippat och älskat Sverige och fått en ny bästis i form av ett litet barn och ätit jävligt mycket mat och fått fyra myggbett. Och så har vi bestämt semesterplaner (woop woop!) (Lidköping-Örebro-Lidköping-Skåne-Köpenhamn-Göteborg-Lidköping-Värmland?-Stockholm). Skåne mest för att det var så himla himla mysigt förra året och för att gästgiveriet vi bodde på på Österlen var liksom som bomull kring min då rätt så sargade själ. Köpenhamn för att det är nära Skåne (hotelltips tas GÄRNA emot) och resten för att pappa bor där/Andreas pappa bor där/vi ska på bröllop och sen kanske Värmland för att det är så förjävla fint. Jag tog ledigt i torsdags också förresten. Vi åkte till ett så jävla sunkigt "hotell" utanför Avesta som liksom på nåt sätt blev bokat efter att jag hade letat sönder internet efter "mysig herrgård/slott" i onsdags kväll och sov där en natt. Det var rätt ovärt så här i efterhand, men vi gjorde en liten loppisrunda på torsdagen som gjorde det värt iallafall. Nu har vi en skitsnygg trasmatta till sovrummet för nästan gratis iallafall.

Okej, måste jobba.

Mat. Mat mat mat mat mat mat. Mat.

Jag har "ganska" mycket att göra på jobbet just nu och förra veckan när jag hade avstämningsmöte med min chef lovade jag att sluta maska och faktiskt jobba (mina ord, inte hens) så well, nu jobbar jag. Vill bara säga att jag gjorde en sviiiiiingod paella igår på feeling. Jag gillar så himla mycket att jag har kommit till det stället i min matlagning att jag kan prova nya rätter utan recept och liksom ändå veta hur lång tid kycklingen behöver, när riset är klart och hur jag ska krydda upp det tills jag får det som jag vill. Jag liksom känner ingredienserna. Dom är mina homies och det är så himla roligt. Om ni är sugna på att göra den så finns det recept på en fisk- och skaldjursfri paella här.

Vi håller på och velar fram och tillbaka om vad vi ska göra i sommar. Mitt i semestern kommer min bästis bröllop och firande i tre dagar och det vill jag ju inte missa för allt guld i Småland, men innan och efter? Vi har planerat att åka till min syster och hennes kille i Brighton och hälsa på och förut var vi sugna på att ta en hemester, men nu börjar vi bli lite sugna på sol och bad och att ligga helt still under ett parasoll i en vecka så nu vet vi inte. Jag är lite sugen på att åka på äkta svenne-charter för på en sån finns det inga förväntningar över att jag ska göra nånting annat än att ligga i en stol och sippa på en drink. Ska jag vara helt ärlig så är jag rätt sugen på att dra till samma ställe som jag och Egon var på för ett gäng år sen. Så himla lite barn, solstolspaxande tyskar och störiga ungdomar. =perfekt!

Okej, är ni med?

Idag, efter att jag jobbat färdigt vid vardagsrumsbordet, krävde Andreas våfflor. Det är kanske andra gången på tio år jag äter våfflor och det jag i vanliga fall gör i våffellagget är varma mackor, men jallefall jag ställde mig och gjorde nån version med grahamsmjö näe orka berätta det. Vi åt våfflor. Det var gott. Sen pratade vi om semester, googlade boenden i Port de Soller på Mallis och sen ville Andreas gå ut och gå en sväng och så gjorde vi det OCH GICK EN MIL. Alltså det är sn sån bedrift för mig in this state of förfall. Nu är jag så tlött så tlött så tlött.

Orimligheten

Min kollega är superförkyld och kände av det i förrgår, var hemma igår och idag är hen liksom ännu sämre och ba jag provar om jag orkar jobba och åkte in till vårt yttepyttekontor utan fönster och satt och snörvlade och GAH! Det är det fucking jävla värsta jag vet med folk som tror att deras jobb är viktigare än alla andras. Plus hen kan lika gärna göra samma jobb hemma och hen hade noll möten inbokade idag så att hen åkte till kontoret? Helt jävla orimligt. Framförallt orimligt eftersom vi har haft hela stanna hemma när en är sjuk-diskussionen säkert två miljarder gånger. Resultatet: jag åkte hem istället. Jag har visserligen inga möten, men jag skulle verkligen behöva printern och alla pärmar som är på kontoret för jag måste bokföra en massa shit så just nu är jag FURIOUS. Jävla idiot till att sätta sin egna ähmen jag vill vara på kontoret framför alla andras behov. Och ja, jag sa åt henom tre gånger att åka hem både i tisdags och idag med noll framgång.

Är i Vasastan (gasp!) på restaurang (gaspgasp!). Närå. Fast ändå lite jorå för helvete vad oofta jag är utanför 1) lägenheten/jobbet och 2) Södermalm när jag väl är utanför ettan. Just nu sitter jag på Oljebaren och JAG ÄLSKAR DET utropstecken. Eftersom mitt sällskap hade en liten jobbkris och är lite sen passade jag på att checka av mina allergier med personalen och vilket mottagande! Hon gick och pratade med kocken och kom tillbaka med cirka tusen extraförslag, just in case liksom. Och min drink är JETESTARK och JETEGOD. Hej livet!

En liten lista igen

1. Bästa frukosten?
GUD VAD SVÅRT! Jag älskar älskar älskar älskar älskar frukost. Min bästa är megastarkt svart kaffe, en smoothie, pink grapefruitjuice, en dansk rågmacka med philadephiaost, kalkon, avokado och rädisor och en surdegsmacka med smör, ost och röd paprika. Åh! Och turkisk yoghurt med färska bär.

2. Aldrig få ta ett glas vin igen eller aldrig få dricka en drink igen?
Alltså jag dricker ju så himla sällan nuförtiden så det känns lite som att det är skitsamma, men hellre dissa vinet än drinken alltså. Jag gillar ändå inte att dricka till maten.

3. Du måste klä dig i en enda färg resten av livet, vilken? 
Jag säger som Emmanuelle Alt I'll stop wearing black when they invent a darker colour.

4. Bästa uppfinningen?
Avloppssystemet. Mulltoa..brrrr.

5. Vilken egenskap saknar du enligt dig själv?
Fighting spirit, näe men jag är faktiskt inte så bra på att fullfölja grejer.

6. Vad ska dina barn heta? Vi låtsas att du får en pojke och en flicka.
Mäh, det kan jag ju inte gå ut med här. Plus jag har ingen aning.

7. Du måste bo i Kuala Lumpur i två år. Gråter du av glädje eller sorg när du hör det?
Sorg. Jag är inte gjord för det klimatet, för den kulturen eller för maten.

8. Du får välja, vilken stad i vilket land vill du helst bo i för resten av livet?
Det jobbiga med att vara vuxen är väl lite att man kan göra lite det man själv vill så om jag jättegärna ville bo nån annanstans så hade jag nog sett till att göra det. Jag säger Stockholm med omnejd.

9. Aldrig mer få se på tv eller aldrig mer få lyssna på musik?
Aldrig mer få lyssna på musik. Mitt aktiva musiklyssnande är nog mindre än 20 minuter om dagen. Jag älskar tyst.

10. Vilket sällskapsspel är du bäst på?
Inget? Jag kan inte spela sällskapsspel.

11. Vilket yrke skulle du aldrig kunna ha?
Sjuksköterska. Jag är livrädd för all things blod och sprutor och äckel samt ett ganska stort förakt för en stor del av mänskligheten. Har oerhörd respekt för dom som orkar med allt vad det innebär att vara inom vården. Det dom gör är superviktigt.

12. Du får ta med dig en enda skönhetsprodukt till en öde ö, vilken skulle du välja?
Solskyddsfaktor of course. Vem fan sminkar sig på en öde ö?

13. Vilka är dina 5 favoritbloggar?
Gud vad svårt. Jag har 110 bloggar i min feedly och jag gillar ju obviously dom allihop annars skulle jag ju inte prenumerera, men jag blir extra glad när dom här har bloggat:
onekligen.blogspot.com
appledear.blogspot.com
dyft.blogspot.com
lillaj.blogspot.com
http://blogg.djungeltrumman.se/tuffastavalla/

14. Vem känner dig bäst och varför?
Andreas, hands down. För att han är min bästa kompis och min livspartner och för att jag är helt oförmögen att hålla inne nånting och han är oftast i närheten.

15. Vad står på din shoppinglista till våren?
Nu är ju våren slut va, men jag vill köpa en matta till sovrummet, nattygsbordshyllor och en lampa. Och ett sofföverdrag, tavelramar och säkert kuddar. Och helst en fin och bekväm bikini.

16. Om du behöver vara ensam och tänka, vart går du då?
Det är ju sällan jag behöver vara ensam, men om jag behöver tänka så gör jag det bäst om jag får laga mat samtidigt.

17. Vilket mål jobbar du mot just nu?
Hahahah. Inga? DET är min sämsta egenskap. Jag är sjukt dålig på mål, jobbar mest med borden.

18. Vad vill du bli när du blir stor?
Den som det visste.

19. Om du skulle skaffa dig en ny hobby, vad skulle det bli?
Hade ju varit sweet att ha träning som hobby, men kanske inredning?

20. Om du kunde gå tillbaka till dig själv som liten och ge dig själv ett enda tips för framtiden, vad skulle det vara?
Snälla sluta tänka på och prata om din egen kropp, andras kroppar, ditt utseende, andras utseende och tillhörande ångest.

21. Kakor, chips eller godis?
Är SÅ en salty så chips.

22. Vilket är det fulaste respektive finaste ordet du vet?
Analspricka får mig att vilja spy lite i munnen. Rosenskimmer gillar jag däremot. Och prokrastinera, men mest för att det tog mig tre år att behöva sluta googla varje gång jag vill använda det.

Igår hade jag möte med Bosslady om underhållsplanen och det visade sig vara mycket mindre problematiskt än vad jag trodde för hela bristen låg inte i att det inte finns nån plan (well, kanske lite) utan att den inte är dokumenterad eftersom Bosslady, 71, inte vet vad Excel är utan tror att nån händig "med teknik" ska behöva komma och bygga en åt henne efter hennes utprintade internetsida. Lika delar gulligt som irriterande samt också; alla andra i styrelsen skulle utan problem kunna lösa det åt henne så min gissning är att hon 1) inte har velat göra nån och 2) att ingen annan orkar med henne. För hon kräver sitt handlag om en säger. Sällan har jag väl varit så fjäskig som igår. Jag vet att det hade blivit bättre teve (blogg) om vi hade rykt ihop, men jag har vid nästan trettiotvå års ålder börjat inse att det här med stolthet oftast är det största hindret till att få som en vill. Därav ja, det är så synd att de förra ägarna inte hade respekt för huset när de renoverade köket (hon älskar allt som är "original") och när vi drar om elen ska vi passa på att byta ut alla kontakter och brytare till tidsenliga varianter (se tidigare parentes) och nämen, det här är ju precis den mallen som jag hittade! (nej, det var det inte).

Annars då? Jag var på Cajsa Warg på lunchen och köpte förutom just lunchen även nån form av inner/ytterfilé av oxe samt deras egna luxusbacon för ikväll blir det oxrullader. Jag är så himla sugen på hemlagad mat efter vad känns som veckor av köpt. Åh, oxrullader.

Så jag bokade tid hos naprapaten och JAG ÄLSKAR HENNE. Jag har varit där två gånger och ska dit en tredje imorgon och förutom att hela min kropp var i nån form av uppror/utrensning förra veckan så har jag redan mycket mindre ont och jag har gått en runda helt utan att få ont i benhinnorna vilket inte har hänt på kanske fem år. Varför gör man inte sånt här i tid? Jag har också hemmatränat två gånger (typ mestränat i tjugo minuter) och tagit en långpromenad så om jämförelsetalet är noll träning, noll promenader så har jag ändå gjort en himla förbättring om jag får säga det själv. Jag jobbar med slow but steady den här gången (ett annat sätt att försöka få hjärnan att tänka snällt istället för men herregud är det här det enda du har gjort din jävla sopa?!). I övrigt åt jag precis helt sjukt äcklig lunch och mitt hat mot lunch in general är nu i full blom.

Och så går det en helg och herregud vad jag inte är lika rolig att följa längre. Jag hittar liksom inte tiden att höra av mig längre för livet håller på att hända jämt och ständigt. Den här helgen började med att jobba sent som butiksvakt och sen mötte jag upp Andreas och en av mina kollegor på Marie Laveau och åt en hamburgare och drack två öl och skrattade asmycket och sen vandrade jag hem genom stockholmskvällen. Jag måste ge det till Stockholm att vara vacker alltså. Jag dör lite grann varje gång jag ser vattnet och träden och båtarna och stadssiluetterna. I lördags åkte vi och överraskade Andreas bästis/kollega på hennes 50-årsdag i Stavsnäs och nu öste det ju ner men jag ville iallafall bara ta mitt pick och pack och flytta dit. Eftersom vi inte visste om dom skulle vara hemma eller inte så körde jag, men dom var hemma och det fanns mängder av champagne så vid halv åtta kände jag att det var dags för den nyktra gästen att åka hem. Vi köpte chark och ostar och jordgubbar och kollade på jag kommer inte ihåg på teve. Idag har vi varit på Ikea och sen har jag skruvat ihop en pall, satt upp en lampa, fixat nya kuddar, duschat alla våra växter, städat bland allt vårt bröte, varit nere med grovsopor, dammtorkat, dammsugit och våttorkat hela lägenheten. Och tvättat. Nu ligger jag i soffan och är väldigt väldigt väldigt trött.

Ja, så jag tog mig igenom igår. Vi alla tog oss igenom igår och fast det kanske är lite konstigt att säga så är jag lite stolt, i brist på bättre ord, för att vi har klarat ett år och för att vi har försökt hjälpa varandra och finnas där för varandra. Jag har visserligen en smärre livskris som handlar om tiden, brist på tiden, tidens snabbhet och den passerade tiden, men det är nog en kombination mellan att förlora mamma och att jag numera liksom har nån att haka fast mina framtidsdrömmar på och som gör att drömmar rätt så lätt blir verklighet. Ja, det och hela herregud det är ett skämt att vara vuxen. Det är ett skämt att jag går till jobbet och pillar lite på en dator och mailar lite och lattjar på internet, kokar kaffe och tittar på youtubeklipp med mina kollegor och får betalt för det. Det är lite av ett skämt att folk liksom TROR på det jag säger och litar på mitt omdöme. Jag gillar ju liksom att käka chips till middag och sova till efter lunch på helger och att i största allmänhet bara göra saker jag gillar. Och nästan alla vuxna jag känner känner likadant?

Kommer ut ur mörkret en liten kortis bara för att säga what she said. Så. Nu återgår jag till min mans knä och Chef's table på Netflix och matkoman efter vår take away-middag från kolgrillen.

Hell week

Typisk extradålig sak med att vi förlorade mamma den här veckan förra året är att det datumet alltid kommer vara i samband med morsdag. Som om det inte är jobbigt nog med en årsdag så fylls samtliga kanaler på med antingen hyllningar till mammor eller presentförslag till mammor och varje gång jag ser en sån så vill jag bara be alla dra jävligt långt åt helvete. Nej, det är inte fair, but I don't care.

Tar tillbaka hela jag är inte knäckt-grejen. Idag har jag suttit ner i kanske en kvart och käkade kvällsmat (McDonalds) i bilen vid kvart över fem förut för att jag var så jävla sur och hungrig och hade så ont i huvudet. Nu kanske en kan tycka att jag ju är hemma och kan ta det lugnt, men nejdå. Nu ska jag göra våra löner och tvätta och beställa varor och maila revisorn och egentligen förbereda mig inför morgondagens styrelsemöte. Imorgon ska vi ha fotografering precis hela dagen och som ni väl vet vid det här laget så är det så oglamoröst det bara kan vara eftersom det handlar om att stryka, vika, nåla, pilla, mata och bära och väldigt lite annat. Nu piper tvättmaskinen och jag vill mest bara sova. Hämtade förresten en ny klänning jag har köpt förut. Jag älskar älskar älskar den, men kan inte bestämma mig för huruvida det är okej att ha på sig ett inkatält på ett bröllop jag gissar är rätt så konservativt eller inte. Är det okej? Om det inte är okej, är den här okej? För jag köpte den också för ett tag sen och jag kanske inte älskar den, men jag tycker att den är rätt okej.

Jobba jobba JO-OHB-BAH

Det är jeteloligt med långhelg men FY FAEN vad jobbet inte bara tar en gullig liten paus. Idag: som att springa rakt in i ett berg av jobb. Plus har plåtning torsdag fredag och är därför frånvarande igen i två dagar plus den halvdag som jag och min kollega är ute och shoppar kläder att stylea modellerna i. Den halvdagen en gång per säsong är typ vad jag jobbar alla andra dagar för pga DET ÄR SÅ KUL ATT KLÄ PÅ ANDRA SNYGGA KLÄDER, men buhu jag har inte tiiiiiid. Plus har styrelsemöte med bostadsrättsföreningen på torsdag och min privata mailkorg är en ständigt pågående kamp med bosslady och hennes konstiga tankar om hur saker och ting bör skötas (av henne, utanför protokoll om hon får bestämma). Det positiva är iallafall att jag inte är helt knäckt mentalt utan känner att jaja, det är mycket att göra men det gör inget. Ovan känsla. Happ, hejrå.

Har en sån där dag när känslorna ligger som tentakler utanför kroppen och reagerar för minsta lilla. Jag saknar mamma, nej, längtar efter mamma, så mycket så det gör fysiskt ont i bröstkorgen och ögonen skickar tårar ner för kinderna i en maklig men aldrig sinande ström. Min älskade mamma. Min älskade älskade älskade mamma. På hennes gravsten står det

innerligt älskad
oändligt saknad

och det är så sant så sant så sant. Kanske att ingenting i livet kan vara mer sant än det som står på stenen högst upp på kullen omringad av böljande fält på några sidor och en skogsdunge på nån sida och lite betande hästar på en annan. Kanske är det det fåglarna kvittrar dagarna i ända vid stenen som symboliserar slutet? Kanske är det det åskan mullrar och vinden viskar? Kanske hör du det nånstans, älskade fantastiska allra käraste mamma? Ingenting kan vara mer sant.

Det är tur att släktskap inte går att avsäga sig

Igår blev jag så arg på pappa att jag reste mig mitt i efterrätten och gick och lämnade Andreas att konversera med min idiot till pappa och min mammas syskon. Sen kom Andreas och sa att jag inte skulle vara sur så då blev jag sur på honom också. Jag gick och lade mig klockan tio i protest och den som egentligen fick lida för det var väl jag, men det var ändå lite skönt att få bli riktigt jävla förbannad på nån som är van och som är som en jävla gås där allt bara rinner av. Han hade sovit rätt dåligt, sa han till Andreas i köket förut och trots att det är så jävla barnsligt så var det lite skönt att tänka att det var på grund av dåligt samvete. Nu ska jag åka till mammas grav och berätta att jag är sur på pappa och det gör mig så ledsen att jag inte kan göra det live så tårarna började spontanrinna när jag skrev den meningen. Hejdå.

Har so far öppnat noll böcker. Har däremot gjort relativt fulla varukorgar på rum21, Ikea och Rodebjer som jag inte kommer göra något med. Tänk att det kan vara så avkopplande att fönstershoppa även på nätet?

Jag och "mågen" är hos pappa. Jag har firar det genom att sova till klockan tolv, pappa har firat det genom att göra en to do-lista med tillhörande betygsättning och "mågen" har firat det genom att, ja fan vet. Springa 5km på personbästa kanske? Jag har varit vid mammas grav och varit lite saknig och sen har vi också fikat med min moster och kusiner, varit på gula blend-tant-loppis och handlat på Hjertberg (alla vägar leder till Hjertberg). Jag har även: suttit i solen en timma mellan sex och sju OCH NÄSTAN BRÄNT MIG. Älskar vårsol va. Nu har härskaren bestämt att vi ska äta tacos och jag har fyra böcker på hög redo för mig att ta mig an. Bring on the långhelg!

Träning, this never starting story

Nu har jag lovat mig själv att jag måste börja ta hand om min kropp. Och med ta hand om min kropp menar jag inte att lägga om min kost till att äta minikeso och proteinshakes utan att faktiskt använda den lite grann jmf enbart sitta still. Jag behöver bli starkare i, nä vem lurar jag, jag behöver sluta vara svag precis överallt. Jag behöver inte få bättre kondition, jag behöver få kondition. Ni tittar ändå på personen som får ont i benhinnorna av att gå runt kvarteret så ni kanske förstår att konceptet Röra på sig inte direkt har varit nånting som varit nånting jag har låtit mitt liv styras av. Typiskt totalt megadåligt för kroppen och nu börjar jag känna lite att FÖRIHELVETE SKÄRP MIG så nu har jag bokat tid hos naprapat för att fixa allt som är snett och sen har jag gjort en liten träningsplan och ev-en-tu-ellt så ska jag signa upp på en sån där PT-onlinetjänst som min kompis berättade om igår och som lät så himla himla himla bra. Jag är ju annars lite tvivelaktig till personliga tränare eftersom det går nio paradise hotel-personer som tycker att SMAL ÄR DET ENDA ALTERNATIVET på en vettig och där alla tycker att kostrådgivning är deras första prio och träning är väl nåt som man måste göra. Jag vill liksom ha nån som hjälper mig med att träna bra och rätt och effektivt, inte nån som talar om för mig att kyckling och broccoli ska vara min enda föda i sex veckor. Och det verkade iallafall den här online-PTn göra så nu ska jag fundera lite till och sen får vi se.

Skärpte mig, duschade och åkte till ett par kompisar och lekte med deras ettåring tills han kiknade av skratt och jag också. Sen tog vi en tur till Gustavsberg och porslinsoutletarna och nu sitter jag i soffan igen och väntar på att Andreas ska komma hem med svennetacosingredienser, glass och choklad samt våra bröllopsbilder som han ska hämta ut hos postombudet. Oh, nu kom han. Hejdå!

Idag vaknade jag halv tolv och sen låg jag och läste ut internet och sen väckte jag Andreas som fick gå och köpa frukost och sen åt vi frukost och sen tänkte jag jobba lite men då funkade inte det så nu är klockan tjugo i två och jag sitter i pyjamas i soffan och har lite småångest för ungefär allt här i livet. Hatar småångest för den går sällan att få bort genom att göra en lista eftersom det inte är en specifik sak som är orsaken utan snarare allting från åh nej jag saknar min syster till varför är jag inte ute i det fina vädret jag är väldens sämsta människa till jag vet inte om jag vill duscha eller inte. Plus har mens och mår därför lite so-so i övrigt också. Lite illamående, lite ont i huvudet, lite kryp i kroppen, lite ont i ryggen, lite ont i livmodern. Jag brukar inte tänka det här speciellt ofta men det är verkligen så himla orättvist att det bara är hälften av jordens befolkning som behöver må så här en gång i månaden. Urk.

Source to the madness

Jaha, men jag ska ha mens strax. Ska vi gissa att min ilska är pmsrelaterad? Igår toppade jag allting med att fräsa åt Andreas när vi var ute och gick att han skulle gå härifrån, gå hem, bara GÅ! så hans mysiga promenad istället blev svart och sur. Gud jag är ett sånt CHARMTROLL. Och ja, jag är förmodligen lika vidrig att leva med som ni tror att jag är. Jag hade bara skillsen att hitta en partner som av magisk anledning förstår mig (inte ens jag förstår mig so god knows how that happened) och som har tålamod som en sköldpadda. Plus: män godtar vadsomhelst om man skyller på pms. Den enda bonusen som hell week har fört med sig och jag skäms inte ens för att utnyttja det. För att citera mig själv igårkväll när vi var sams igen: om du blir nere och tycker att det är jobbigt, HUR FAN TROR DU ATT DET KÄNNS FÖR MIG DÅ? För på rikt, visst det kan vara jobbigt för omgivningen men det är fan så mycket jobbigare för den som måste uppleva Det Totala Mörkret som fräter upp allt solsken och gullegull och lämnar kvar en pyrande hög av vansinnighet, både i ilskebemärkelse och totalt koko-bemärkelse. Lex Jag skrek åt min kille igår för att han gick långsamt bredvid mig när jag hade ont i benhinnorna för att det kändes som att han var ute och vallade sitt husdjur när all he really did var att vilja hänga med sin flickvän, nej fel, tjej, nej fel, fru.

Helt partiska bröllopstips II (bröllop, är inte det bara en massa måsten?)

Jaha, jag kanske skulle ha börjat med det här men det är lite mer färgat av mitt tyckande än det förra bröllopstipset som ju mest handlade om vigsel och konstiga papper så well, det kanske är rätt ändå.

Vi måste prata om måsten nämligen. Det är få gånger i livet (graviditet undantaget) då folk tycker att dom har allmän tyckrätt som vid bröllop, framförallt personer som känner sig delaktiga av olika anledningar (mammor pappor släkt). Det finns dessutom etikett-"regler" att förhålla sig till och jag skriver "regler" och inte regler för att jag tycker att vi lever på tvåtusentalet och lite kan välja hur vi vill förhålla oss till överklassregler från sekelskiftet. Givetvis är vissa (många?) av dessa tips och regler både välkomna och lite sköna att stötta sig mot men, och här är min poäng, DET ÄR NI SOM VÄLJER VILKA. Det är ert bröllop, era regler, er dag, era minnen och förmodligen iallafall i rätt stor del era pengar och ni har all rätt i världen att känna efter med era maggropar vad som känns bra och sen får folk rätta sig. I motsats till vad vissa tycker är det nämligen inte en mänsklig rättighet att bli bjuden/få gå/få allt man vill ha på nån annans bröllop. Det tror jag till och med att Magdalena Ribbing ställer sig bakom.

Försök att ha det i tankarna när nån gäst (händer alla, ni kommer inte vara undantaget) vill ha egenskjutet kött, när svärmor vill bjuda sina närmsta vänner, när nån inte vill sitta bredvid nån annan än sin partner eller vägrar följa dresscoden eller andra anvisningar i inbjudan. Eller vad ni nu kommer råka ut för, nåt kommer det nämligen att vara. Det är ert bröllop och era regler, vad andra tycker är faktiskt irrelevant även fast det känns jobbigt att stå på sig.

Det är också ni som väljer hur hårt etikettreglerna ska hållas. Vill ni följa standarden så kan ni gå till bröllopsguiden.se och läsa där hur man "ska" göra, annars kan ni stanna kvar och höra hur vi gjorde/tänkte.

Tips nummer ett: Var tydliga i er kommunikation och öppna inte för frågor/tyck från andra än dom personer ni själva vill ha tips från.

Tips nummer två: Vad vill ni? Hur många vill ni bjuda? Vill ni ha med släkten? Har ni en plats in mind så kanske ni ska kolla med dom rätt så snart vad deras maxkapacitet är så får ni ett tak på antal gäster. Tycker ni att det är okej att det är barn med eller vill ni ha ett barnfritt bröllop? Även här vill jag understryka att eftersom det är ert bröllop så kan ni ha med era egna barn eller barn från nära släkt men ändå säga att ni vill ha ett barnfritt bröllop. Det enda som är lite svårt är väl att vara inkonsekvent inom samma "grupp", alltså syskon eller kompiskretsen. Det är lite som att öppna pandoras box tror jag.

Tips nummer tre: Vilken stämning vill ni ha? Formellt eller avslappnat? Hur kan ni kommunicera det till era gäster? Jag fick ett skitbra råd inför vårt bröllop om att säga till alla jag pratade med (som skulle komma) att jag verkligen såg fram emot ett mysigt, avslappnat och glatt bröllop (eftersom det var så vi ville ha det). Är ni mer av den formella modellen så kanske ni istället kan säga att ni ser fram emot att se alla finklädda och att dela er dag med dom?

Eftersom det är jag som skriver och tycker så kommer här en liten så här gjorde vi:

Vi var från början väldigt inne på att vi ville ha ett mysigt, varmt och fint bröllop med en lite högtidlig vigsel. Vi har ju inte barn själva, vilket säkert påverkar, men vi kände att vi var rätt osugna på att lyssna på barnskrik, se föräldrar jaga små pinnande ben och i största allmänhet ta uppmärksamhet från övriga gäster. Det är inte så himla roligt att sitta i närheten av barn på en middag då vanliga samtal tenderar att bli rätt så haltande och eftersom vi hade makten så bad vi om ett barnfritt bröllop. Andreas har syskonbarn som är från åtta och upp till 18 och dom ville komma och det var viktigt för Andreas att dom var där så dom fyra var undantagna regeln. Med tanke på vad jag precis skrev om barn och konversationer så gjorde vi ett släktbord där barnen och deras föräldrar satt. Självklart var små pyttebebisar välkomna, riktigt så inhumana är inte ens vi.

När det gäller antal gäster så skrev vi ner alla vi ville bjuda och räknade hur många det blev. Här kommer en snabb räkneövning/sak som förvånade mig först:

Säg att ni vill ha 60 gäster ungefär, ett rätt så stort bröllop ändå. Tänk att ni har ett syskon var, 4 föräldersyskon varav nån är frånskild med ny partner och säg två från mormor-generationen, sen finns det kanske 5 kusiner som ändå har bjudit er osv. Ponera också att samtliga har en partner. Det är ungefär 20 gäster det. Kvar är alltså 40 personer som ni delar lika mellan er och är ni som vi i trettioårsåldern så har nästan alla en partner. Hur många är det då kvar för er att bjuda var? 10 personer. TIO PERSONER. Nu kanske ni fattar varför det inte alls är så jävla självklart att alla som vill bli bjudna blir bjudna?

I vårt fall handlade det om tre syskon, två föräldrar, en farmor och totalt 12 mostrar/morbröder/fastrar/farbröder exklusive partners. Jag har 12 kusiner och Andreas har kanske 20, igen exklusive partners. Om vi skulle bjuda släkt skulle vi allså börja med 70 gäster och go on from there. För oss kändes det faktiskt rätt så orimligt, inte för att inte inte ville ha dom närvarande, men för att det hade blivit Världens Dyraste Bröllop (vi pratar om budget en annan dag) och eftersom vi inte är gjorda av pengar och inte heller ville köra på du får komma men inte du, hon men inte han-grejen utan hellre vara konsekventa så bjöd vi direkt familj dvs pappor + syskon + farmor och förklarade för resten att vi hemskt gärna hade bjudit dom, men på grund av mängden släkt på bägge sidor så hade vi inte möjlighet. Här var vi rätt lyckligt lottade på föräldrafronten för jag hade både mamma och pappas blessing och Andreas hade sin pappas, men vi hade gjort det ändå.

Okej, det var väldigt mycket dravel om väldigt lite information och nu är det oläsbart långt så vi slutar här för idag.

Disclaimer: ingen som läser här är berörd av min ilska, inte heller någon som har nåt med mitt arbete att göra. Ilskan är högst generell.

Jag är så himla arg just nu. Så himla himla himla himla arg för att vissa människor är såna jävla idioter. Och jag kan inte agera på det för att 1) jag är vuxen och 2) det skulle inte vara speciellt produktivt. Och så längtar jag sönder mig efter min syster för hon förstår mig. Hon kan ta mig och hon kan också bli så himla jävla vansinnig och det är så skönt ibland att prata med nån som fattar. Andreas har tusen fördelar, men att förstå ilska eller agera på ilska är inte en av dom. Det är ju bra för mig för det allra mesta eftersom jag blir en bättre person av det, men just nu vill jag att han ska förståååååå mig och ragea lite med mig och inte sitta med sina hundvalpsögon och sitt lugn och ba vill du ha en kram?/jag vill inte prata mer med dig nu om du ska vara så här. Jag vill absolut inte ha en jävla kram. Jag vill slå nån, det är vad jag vill, eller iallafall skrika på nån och säga väldigt elaka saker som kanske är offpoint men som hade känts härliga att få säga iallafall. Men det gör jag inte för att jag är fucking vuxen. Jag hatar att vara vuxen.