Tips från coachen: bränn ej plast inne

Hej! Vad har ni gjort med er lördag? Jag har åkt buss efter min asmysiga sleepover hos Nellster, köpt en tidning (okej, två. Okej, tre) men inte alls druckit kaffe och läst dom. Istället har jag tvättat väggar, tak och golv i min lägenhet. Jo, ni läste rätt. Väggar och tak och skåpsluckor och dörrar och nu jävlar om inte den där plastlukten drar åt helvete efter det här. Ska köpa nåt doftljus eller äckliga liljor eller nåt annat som tar bort resten och duscha asvarmt eftersom det är Sibirien inomhus och sen ska jag gå ut och gå och sen tänker jag tvinga till mig en publunch. Älskar publunch. Sen ska jag anamma vårdguidens andra tips (googlade "är bränd plast farligt?"), förutom frisk luft, och vila resten av dagen. Ni vet, tända ljus, läsa tidning, dricka kaffe och sånt. Fy fan vad jag kommer vara värd det då.

Is there a doctor in the house?

"Nån" brände ju plast på min spis imorse så allting blev helt vitt och rökigt och det luktar fan förjävligt här hemma trots vädring i 4 timmar. Nu har jag hyrt ut mig över natten just in cases, men är det nån som vet om det är farligt att andas in ångor från bränd plast?

Han brände upp mitt kök this morning, men det är väl smällar man får ta?

Jag tror att det kan ha flyttat in en skjorta och en tisha i mitt sovrum, men det kan vara så att dom bara kände för att hänga lite där också. Alltså. alltså. ALLTSÅ. Det kan vara så att jag är litelitelite förälskad. Det baserar jag på att jag blev yr i huvudet när vi hånglade imorse samt lite på att jag har panik över att jag inte vet när vi ska ses nästa gång samt att jag helst skulle se att den gången var NU.

*fjäskar*

Idag när jag åt lunch med Omomigen så pratade vi om hobbies och va fan, jag har ingen jävla hobby. Min hobby är att vara hemma. Jag älskar att vara hemma. När man håller på och dejtar och har sig är det tydligen så braaaa att ha en hobby som man kan deeeela med den man tycker om. Men för såna som mig då som har hobbiesarna "äta", "laga mat", "läsa" och "se på serier", vad fan gör vi? 

Hejhej, jag heter Linn och jag är egentligen sjukt jävla tråkig för det enda jag vill göra är att liksom EXISTERA med nån annan. Jag har inga krav på aktiviteter utan är rätt nöjd under min lilla korkek.

Eftersom jag inte orkar komma på nåt kul att göra ihop så har jag således bjudit in den nya förmågan på middag ikväll. Vi ska äta det här och om han inte glömmer allt vad hobbies heter efter det så well, ja då har jag inga mer kort att spela.

Älskling, tror du din tunga skulle gå bra ihop med polentan?

Omg! Glömde nästan att berätta hur sjukt det var idag på restaurangen när det kom in ett sånt där PDA-par som började "middagen" genom att ställa sig framför sitt bort och hångla i ett par minuter. Alla ba ??? men vågade inte riktigt kolla. Sen höll dom på och kladdade på varandra och helt plötsligt ställde sig killen upp och gick bakom tjejens stol och började massera henne samtidigt som han pussade henne överallt på kinden. Då var mitt sällskap tvungen att sätta sig med huvudet i vägen för jag höll på att dö av skäms/irritation. Och ja, det fortsatte genom hela middagen. Jag tror fan att dom slickade upp maten från varandras handflator och sen körde dom lite stående hångel som mellanspel. Det positiva var väl att resten av restaurangen blev rätt o-svensk och alla andra började skratta och prata med varandra efter dom hade gått eftersom DET ÄR ETT SÅ JÄVLA SJUKT BETEENDE. Gud, nu är jag lite upprörd igen.

Fråga bloggen

Alltså, vad är grejen med att folk är sura över att påslakan inte har hål i hörnen? Är folk efterblivna och kan inte hålla i både täcke och påslakan samtidigt? För här kommer ett tips: Håll i ett kortsidehörn på täcket. Trä in handen(fortfarande hållandes i hörnet) i täcket upp i hörnet på påslakanet. Använd den andra handen för att ta tag på utsidan om påslakanet runt hela hörnet, täcke and all. Upprepa på andra sidan. Skaka. Trä ner resten av skiten, stoppa in hörnen och skaka igen. KLART. Arbetsinsats: 15 sekunder. Varsågoda för instruktion.

Jajaja, jag VET att ni läser för att få reda på hur det går med den där snubben och inte för att lösa världsfreden så here goes: jag ska ha dejt imorgon och inför det känner jag såhär: WWWWWIIIIIIIIIEEEHH! Hejrå.

Konsten att vara snäll

Nu har jag bjudit min kompis på trettioårsmiddag och käkat asgott och druckit vin och grappa och kaffe och så kom jag precis hem och fick en briljant idé: Vi måste prata om konflikträdsla. GUD VAD KUL, tänker ni då. Visst? Nej, det tänker ni inte för ni tänker att den där Linn, hon är för fan helt sjuk i huvudet och ba gillar konflikter och söker sig till dom och liksom mjölkar ur den sista droppen obehag, fy fan vad vidrigt.

Närå. Men det är lite det som är grejen. Om man (som jag) är en person som ba jag är inte konflikträdd så är det spontana mottagandet *springer därifrån fort som fan* *galen tant alert*. Jag tycker att det är synd, för jag tror att man kan undvika så jävla mycket må dåligt genom att prata om grejer innan det blir en grej.

Alltså, jag HATAR när folk mår dåligt. Jag vill bara springa fram och kramas och ba det går över, hen var DUM och få personen att må bra igen. Om jag kan undvika direkta konfrontationer så please, be my guest. Men jag tycker inte att det är nåt att vara rädd för heller så länge som man tänker på att människan på andra sidan har känslor och är rädd/arg/ledsen den också.

Framförallt så hatar jag att städa i en uppförstorad röra där alla känner sig missförstådda och ej betrodda och inte lyssnade på och hatade och ja, men välj vilken dålig känsla som helst. För i mitt huvud är det det som är följden av oklarhet. Av otydliga direktiv eller duckande av det verkliga problemet. Att säga åh, nej men alltså det är inte så farligt fast man går därifrån och känner sig helt pissig. I min värld är det att inte ha  "faith in people" som min chef eventuellt har hintat att hen tycker att jag inte har.

För i min värld är det att just ha förtroende för att den andra sidan är kapabel till att lyssna, förstå och tänka att berätta att men du, nu känner jag mig lite överkörd här eller men du, det här kanske går att göra lite bättre? I min värld är det att tala om att jag ju vill att vi liksom löser det här ihop, för jag tycker att din åsikt räknas också. Här har vi ett problem, hur fixar VI det? istället för nejnej, det är inget problem fast man liksom känner långt inne i benmärgen att visst fan är det ett problem.

Ska vi diskutera det här i smågrupper och samlas igen imorgon för nu känner jag att jag kommer spåra ur här snart?

Försöker inte alls sysselsätta mig

Har varit helt sinnessjukt duktig idag. Har städat (samt lagat dammsugaren, I AM PRO!), gått bort med tomglas, diskat, tvättat, haft uppstartsmöte på jobbet, lagat mat, hjälpt en kompis med en företagsgrej OCH städat bort alla mina gamla tidningar och allmänt "kan vara bra att ha"-bös som har legat i fönstret i mitt sovrum. Nu ser det cirka tre kvadrat större ut och jag passade även på att städa garderoben. 

*applåder*

He's just (not) that into you - 2013 edition

Idag är jag helt lugn istället och ba mañana mañana. Det kan vara för att jag ba äh, fuck it och skickade nåt halvgölligt sms innan jag somnade igår för helt seriöst, det hänger inte på ett sms. Att vara rädd för failure på grund av att man säger till nån att den personen är bra eller att man vill hänga eller whatever är ju att vara rädd för att man har hittat på bubblan man befinner sig i. 

Det är ju så lätt allting, egentligen. Att det inte funkar med någon beror inte på ett sms. Det beror inte på att man "har sagt nåt konstigt" eller att man har varit "för på" eller om man har "spelat spelet fel". Det beror på att nån vill/känner något den andra inte vill/känner och det handlar ju om kemi eller känsla eller nåt annat man faktiskt inte riktigt kan påverka. Visst, ibland är det timingen som är fel. Man ba okej, sjukt bra kille/tjej, jag VILL bli kär, jag BORDE bli kär, men det ba händer inte. Eller så är man ASKÄR men så är det distans eller ex eller barn eller karriär eller whatever som stör.

ELLER så förstör man nåt som är på väg nånstans bra för att man analyserar sönder allting och är rädd för att minsta lilla vink kommer vända den andra och så parerar man för sitt eget beteende och så helt plötsligt är det väl inte så jävla konstigt att den där duden eller dudetten inte vill hänga längre eftersom personen den började hänga med inte längre finns. Man spelar spelet och hör av sig efter tre dagar och säger inte som det är och man håller tonen glättig och man gör fan allting rätt, bara det att rätt egentligen gör att man får straight jacket:a sig själv. Och så lurar man sig själv att den andra personen bara gör samma sak när hen inte hör av sig. 

Fuck det. Det är 2013 nu. Vi har kommit längre än så, världen. (Ja, Veckorevyn I'm talking to you).

För om man gillar nån och den personen gillar en tillbaka så finns det väldigt få fina grejer som blir fel. Varå, så man vill ses? Well, det vill väl förhoppningsvis den andra personen också. Så man vill säga snälla saker som jag tycker om dig. Seriöst, jag tycker om dig? Igen, det är väl bara jobbigt om man på andra sidan inte känner samma sak. Om man är en sån som känner samma sak så blir ju bröstkorgen ett jävla inferno av fyrverkerier och fjärilar och boom boom boom. Och helt ärligt, om det går åt helvete så är det väl ändå skönare att känna att man iallafall fick sagt det där man kände än att sedan behöva gå i flera år och whatif:a? I'd say it is iallafall.

Eh ja alltså, jag skämtade lite. Jag är inte dumihuvet. Jag förväntar mig inte att vi ska höras idag faktiskt. Det var lite mer en symbol för att säga att jag nog faktiskt tycker om honom också.

Okej, jag kanske överdriver lite för storyns skull men...

Vi har inte hörts sen han gick imorse. Är därför övertygad om att han har glömt mig/hittat tillbaka till nåt ex/funnit kärleken på t-banan på väg till jobbet/tröttnat och ångrat sig. Närå, men alltså det här med uppenbarelsen att det finns en fin dude gör ju att man (jag) även känner att det finns nåt(-n) att lite förlora. Hur kan HAN vilja ha MIG osv?

Okej, okej. Man ska inte gnälla, man ska vara kon-struk-tiv.

Förslag till nästa gång (vi söker nämligen efter en ny telefonlösning):

- Hej, det är Linn.
- Hej jag ringer från blablabla-telecom. Jag förstår att jag kanske stör, men vi har en väldigt enkel telefonlösning för det fasta nätet. Får jag låna två minuter av din tid?
- Okej, hejhej. Ja, well. Du får två minuter.
- *insert presentation på MAX 1.30 med minst 3 saker som befintliga kunder uppskattar (dom kan man ju hitta på lite om man vill)*
- Okej, tack. Vad kostar er nya smarta lösning?
- *insert pris*
- Tack! Nu måste jag jobba men om du ringer på torsdag eftermiddag så ska jag kolla upp om vi är intresserade.
-  Okej. Hejdå, ha en bra dag!

Summering:
Be om ursäkt för att du stör/fråga om det passar
Presentera din produkt/ditt företag med tio ord
Ge mig tre bra anledningar till att tjänsten/varan är bra
Ge mig ett pris
OCH LYSSNA PÅ VAD JAG SÄGER

Varsågoda.

För att du stör mig, that's why

- Hej, det är Linn.
- Hej jag ringer från blablabla-telecom angående det fasta nätet.
- Okej, hejhej. Är vi kunder hos er idag?
- Jag ringer från blablabla-telecom angående det fasta nätet.
- Ja, jo. Jag hörde det, men är vi kunder hos er idag?
- Vi är en fristående lösning för fast telefoni. Har ni växel?
- Men förlåt, ÄR vi kunder hos er idag , ja eller nej?
- Varför är du så otrevlig?

För att du inte kan svara på raka frågor, stör mig i mitt arbete och inte har vettet att ens fråga om jag har tid eller skulle kunna tänka mig prata eller presenterar vad du vill din jävla idiot.

Tur att det finns jobb att sysselsätta sig med

Jag sov inte så bra inatt och sen drömde jag jättejättejättekonstiga saker och var väl allmänt lite könstig så nu är jag helt HAN VILL INTE HA MIG NU KOMMER VI INTE SES IGEN THAT WAS IT. Fast jag vet ju att det inte är så, men herregud dessa känslosvängningar.

Kom! Vill du se en sak? sa han och väntade på att jag skulle komma ut i hallen. Sen tog han fram en nyköpt tandborste ur jackfickan.

Är lite lite lite knäpp också

Är enligt en mycket kär vän "som klistertonåringar" men eh vahettere såatt han är på väg hit. Igen.

Kollar på polisskolan 2

Jag vill inte vara den som är den som är sån, men det är förjävla svårt att blogga om nåt annat när man bara tänker på en sak (ehum person) hela tiden. Idag har jag varit ute på promenad i två timmar, runt söder och gamla stan, och sen har jag druckit sjukt mycket kaffe och pratat om livet och nu är jag hungrig men osugen på mat så jag får ingen feeling och kan således inte laga mat. Imorgon är det jobb på riktigt och jag vet inte riktigt hur min hjärna ska klara av det.

Du är så himla snygg, sa han.

Han har sovit här tre av fyra nätter sen vi träffades nu. Igår sa han jag gillar dig. Allvarligt, jag gillar dig och jag DÖR av hur nära honom jag vill vara hela tiden. Och jag dör av hur jävla skönt det är att veta att när han går, när han har kysst mig hejdå, så är det inte sista gången vi ses.

Besvikelsen

Jag tog mig ur bubblan i huvudet, skärpte mig och gick till urban deli och käkade pulled pork och drack kaffe. För att ha velat äta pulled pork i cirka ett år måste jag säga att jag är sjukt besviken. Det smakade rökessens och nåt annat sött liksom ämne. Mat ska smaka mat, basta.

Erdnüssen verboten, bitte sehr

Innan han gick lade han händerna om mitt ansikte med fingertopparna i hårfästet i nacken och kysste mig en gång två gång tre. Jag stod på tå på den sista för att den kanske jag mer snodde än fick. Jag har ingen aning om nånting mer än att tiden bara försvann igår och att det kändes i vänstra sidan bröstkorgen när vi hånglade imorse.

YES! Behövde ej höra av mig på grund av FICK PRECIS SMS! Vi ska ses ikväll. (Yey!)

Jag jinxar det här nu va?

Jag vill ses ikväll egentligen. Lite för att jag är en smida medan järnet är varmt-person och mest för att jag ska ha middag med Maria och Björn imorgon och det liksom gör att det inte finns så himla många andra kvällar kvar den här helgen när man potentiellt skulle kunna dricka typ vin och sitta uppe till mittinatten. Men vi styr upp nåt i helgen! lämnar liksom kvällen lite såattsäga fri eftersom jag nu inte tänker vara den som hör av mig först för nån jävla måtta får det faktiskt vara även utan spel. Det är en sak att säga att man är intresserad och en annan sak att jaga. Vi behöver ju inte skrämma bort kraken på en gång, menar jag, nu när han ändå verkar lite intresserad.

Ja, jag har spårat ur so shoot me

En sak jag tycker är fint är hur han är så himla inkluderande när han pratar. Säger allas namn. Förklarar hur alla känner varandra och hur dom träffades och liksom ser, lyssnar med ögonen, om jag kommer ihåg när dom dyker upp senare. Så att det känns som om jag känner dom också. Som att han liksom vill att jag ska veta.

Nu låter det ju som att jag är helt upp över öronen och så är det inte. Det är bara att efter ett gäng dudes som mest bara vill ligga och säger att jag är snygg och sexig och sånt så är det jävligt skönt att se att det även finns såna killar som jag tror/vet finns. Som ser inuti, inte bara ett par bröst eller en rumpa eller ett par läppar. En sån som säger och handlar efter liksom hur det är på riktigt, inte efter hur stor sannolikheten för ett ligg är.

För nånstans är sexigheten tillfällig, flyktig, temporär. Det är ju det andra som gör det som är jag. Det är ju det andra som jag vill bli uppskattad för.

Ahmen eftersom det här är lite nya såpan så here goes

Jag har ju inget tålamod (som ni vet). Och jag har absolut inte tålamod till att sitta och vänta och well, spela spel sucks så...jag skickade ev-en-tu-ellt iväg ett litet hejhejvilldusesigen-sms (well, slightly better put men) och satt och ville gömma telefonen under en kudde i soffan efteråt eftersom jag givetvis fick instant remorse och ba nu är jag jobbig nu är jag klängig gud jag är så dumihuvet. Bara det att han ba Såklart att jag vill!

Alltså...!

Det är nu jag måste våga osv

Jag sa inte att jag kanske skrattade ungefär 95% av tiden igår. Iallafall, jag skrattade 95% av tiden igår. På det där sättet när man nästan måste vika sig dubbelt för att det bara inte går att sitta upp ordentligt. Och jag kände mig rolig och smart och trevlig och snygg och jag tror helt ärligt inte att folk fattade att det var vår förstadejt ens en gång. Ha! Kom på nu att det kom fram en man precis innan vi skulle gå och ba öh, hörru. Kan inte du ha kurs i hur man gör för att få tjejer som hon att gilla en? och nickade (o)diskret åt mitt håll. Iallafall. Den här har potential på riktigt och det är lika delar spännande som skrämmande. Och jag vill helst träffa honom IDAG, typ NU, vilket vi väl också får se lite som ett tecken?

*Googlar yr i huvet*

Så jag hade en dejt igår. Jag var SKITNERVÖS när jag gick dit. Alltså sådär nervös så att jag hade hjärtklappning och var tvungen att ringa en livlina på vägen dit. Sen var jag såklart för tidig och fick gå ett varv runt kvarteret först. Han var också lite tidig och vi kramades och vi gick till en perfekt bar och drack öl och han köpte jordnötter och jag tänkte där försvann hångelmöjligheterna för man kan faktiskt inte säga till nån man precis har träffat att du, äter du dom där så får inte kyssa mig sen. Sen tog ölen slut och så köpte vi en till. Och en till. Och en till. Och sen var det bara jag och han och tre australiensare kvar och då stängde baren och vi ba okej, men... Vi gick hem till mig. Nånstans emellan ölen kanske jag berättade om jordnötsallergin och han ba så då kan jag inte kyssa dig sen om jag vill? och jag blev nervös och tappade en ring på golvet och när jag tog upp den skämtade han om att jag skulle fria.

Idag är jag yr i huvudet och kan inte sitta upprätt mer än fem minuter utan att få svindel så jag är hemma i soffan och ba känner mest omg, han sa att han gillade mig igår. Han sa att han gillade mig igår. Han sa att han gillade mig. Vet du, jag gillar dig. Sa han. Sen sa han det igen.

Och vi har inte ens hånglat än.

Karma, jag tar det som att resten blir fine and dandy from here

Ahmen 2013, really? Jag värmde gårdagens rester i ugnen. Ni vet, helstekt entrecôte, potatisgratäng, tomater, sparris, rödvinsås. Det luktade fruktansvärt gott och precis när jag höll på att lägga upp SÅ TAPPADE JAG UGNSFORMEN I GOLVET SÅ DEN GICK I TUSEN BITAR. Ingen mat, trasig form. Sen brände jag mig när jag försökte plocka upp det, så jag tog fram dammsugaren för att städa undan OCH DÅ FUNKADE INTE DAMMSUGAREN.

So far idag har jag kollat på Emma, Quantum of Solace och nu nån naturfilm med David Attenborough. Jag har ångest över att behöva jobba imorgon. Vill bara vara ledig. Älskar att vara ledig.

2013, I salute thee

Vi kom, vi åt, vi segrade. Vi drack så jävla mycket alkohol och dansade i vardagsrummet i tre timmar. Dom här människorna, som jag älskar dom.

Nästa eh i år ska jag:
- våga mera (motto: det är okej om det gör ont)
- låta jobbet ta mindre plats
- träna minst två, max fyra pass i veckan
- försöka göra mig iordning till jobbet och köpa fina kläder och inte bara slänga på mig första bästa
- byta lampa på toaletten
- enbart köpa ekologiskt kött och fortsätta med ekomejerierna
- äta och dricka sprit utan dåligt samvete
- ligga mera
- göra iordning sovrummet
- ha stor trettioårsfest i sommar
- försöka vara en bra person
- vara en bra chef

That was all. Gott nytt år på er!