Från att barn är små är dom söta fina gulliga snygga. Om ett barn får på sig en ny tröja eller nya skor och kommer och visar upp sig är jag fan den första att säga Men vad snygg du blev nu! Och det är ju lätt att se att ungen växer där han/hon står. Åmar sig lite, kanske till och med springer till pappa och ba Pappa! Ja ä hnygg i tjöja. Varpå alla skrattar, för det är ju jävligt gulligt. Vi lägger ett positivt värde i att se bra ut. Sen växer ungen upp och tänker hur sitter byxorna? Bredrandig gör att jag ser tjock ut, eller hur var det nu igen? För man vill ju vara bra och snygg är bra. Någons mamma är färganalystant och säger att du borde ha blått och rosa för att framhäva dig själv, som att utseendet är det viktigaste att framhäva. Sen blir ungen vuxen och kroppen förändras och herregud, jag ser ju inte ut som när jag var 15 år längre. Tänk om jag hade haft vett att uppskatta det jag hade då?! Eller vad skönt det hade varit att kunna fokusera på att jag var skitbra på matte istället för att jag hade en finne på näsan.
Och då tänker jag: men vems fel är det då? Är det inte lite mitt fel för att jag prompt skulle tala om för ungen hur snygg han var? Är det inte lite skevt att det vi pratar allra mest om inte handlar om hur man är, utan om lite gener och självbehärskning? Jag är redan fucked up. I min verklighet pratas det om kropp och träna och banta, nej jag menar lägga om kosten, och beach 2011. I min verklighet kommenteras det hur svullen man känner sig och gud vad jag frossade i helgen. Och jävlar vad fult det är att vara vinterblek. Är inte det ett ganska sjukt beteende?
Varje dag jag tittar mig i spegeln hittar jag saker jag inte är nöjd med. Jag skulle kunna vara smalare, ta bort den pyttelilla gluggen mellan framtänderna, gå på ansiktsbehandling. Jag skulle kunna vara snyggare. Men skulle jag bli Linn 2.0 om jag blev snyggare? Blir jag värd mer då? Ja, förmodligen i vissas ögon. Jag jobbar på att inte låta det vara i mina egna.
Jag hatar det beteendet.
Snälla söta rara gulliga ni, kan vi inte försöka sluta med det här jävla tramset? Vår generation må vara förlorad, men de nya små knyttena? Jag lovar att nästa gång min kompis unge får ett par nya gummistövlar så ska jag istället säga men gud vad du kan leka bra i dom!
Inlägg
Always a good idea
1 vecka sedan
14 kommentarer:
Har också tänkt på det här, fast framförallt i bemärkelsen när man strösslar ungarna med "ooooh, nu var du duuuuuuktig".
Fast duktig är väl bättre än snygg? Jag tänker att de väl iallafall gör nån form av motprestation för det. Eller hur tänker du?
Du är så himla bra, alltså.
Jaja, absolut! Menade inte att det var samma (förkylningshjärna, orkar inte tänka/skriva så långt), utan mer såhär: Skitbra skrivet. Utöver det här funderar jag ibland på vilken effekt man har på kidsen, t ex även vid såna saker som att allt de gör är "duktigt". Säger inte att det är fel att säga just det, absolut inte, bara att jag även funderat på det. Utan att ha ett bra svar. Framförallt inte när jag är sjuk.
Underlandet: Åh, tack!
Ja, men det var det jag tänkte att du sa. Och jag tycker att du har helt rätt också. Min tankebana kring det: gnm att säga att ALLT ungarna gör är duktigt skapar man (i den mån omgivningen istf gener styr människan) ett litet monster som förväntar sig uppmuntran och hurrarop för saker som egentligen borde vara självklara. Ex. plocka bort från bordet. Klart man ska säga att man är duktig när dom håller på att lära sig, men sen. Tänker också att det beteendet hör till curlingföräldern vilket jag tror mynnar ut i ungar som inte fattar att man ibland måste jobba lite hårt utan beröm för att komma dit man vill. Äh, nu är jag rörig. Men jag fattade vad du menade. Ville ba dubbelkolla.
Så klok! Jag skriver under på det du skrev och länkar så alla kan läsa så himla klok du är och hoppas att fler håller med!
Ja, precis så. Och jag funderar även på om det kan vara med och skapa t ex Duktiga flickor.
Blomman: nämen vad gullig du är!
egon: säkert. Till viss del iallafall. Ska fundera lite på den.
Jag håller helt med dig! Men undrar om det kanske inte kopplas ihop om man säger: vilken fin tröja, vilka fina stövlar? Att grejen är fin men inte nödvänsigtvis "vad fin du blev". Å andra sidan, är de trygga i övrigt ger det kanske bara en positiv känsla? Jag brukar försöka säga: "vilken fin klänning, den passar ju dig jättebra eftersom du är så himla gullig!" eller liknande. Men OJ vad svårt det är och OJ vad jag funderar på sånt här.
Ang. "duktig" tycker jag det är ett otyg, det känns som att det får barnen att komma på/lära sig att de måste vara duktiga. Typ är man inte duktig är man inget värd, och "jaha, skulle man vara duktig också?". Även där är det väl bra att förstärka med en känsla "vad duktiga ni var på fotbollen idag, var det roligt att spela?" eller "vad bra du kan hjälpa mig med disken, nu gör du mig glad". Men ibland tror jag bara vi tänker för jävla mycket på detta och borde vara lugna så länge barnen får sjukt mycket kramar och vi älskar dem så mycket vi kan.
Enkelt detta? Not so much...
Nej det är ju skitsvårt såklart. Och då brottas jag ju inte direkt med det här dagligen pga har inte barn. Men man kan ju tänka på det iallafall.
Klart det är bra för barnen att höra att de är fina och snygga också. Men det är ju just det där med också. Balans. Lära ungarna att de är värda utan att utseendet kommer först.
Sen tror jag vi behöver bli bättre på att skilja på tävlingsduktig och att göra något bra/dvs vara duktig. Klart alla ungar är duktiga. Bara på olika saker. Det är väl när man sätter det duktiga i ett tävlingssammanhang det blir knas, tänker jag.
Och även om jag tror att kramar och kärlek kommer långt, så tror jag faktiskt att det är rätt viktigt att fundera kring vad vi som vuxna har för inverkan på de små gnm beteende/ord.
Absolut, det är jätteviktigt att fundera på det. Och diskutera det. Medvetenhet ftw!
Du verkar vara en klok kvinna du!
Det är så himla bra att bli påmind om sånt här. Med en skrutt hemma går det 180 konstant och sånt här försvinner lätt ur tankarna och jag faller in i att säga såna saker. När han får på sig en ny tröja, tittar ner på sin mage och stryker med båda händerna över tröjan, då trillar jag dit direkt. Ska bli bättre på det!
Heja dig!
Bolls: gulle dig!
Sofia: tack också. Men klart ungen ska få känna sig fin i en ny tröja. Samtidigt som jag önskar ett framtida samhälle med mindre snygghetshets så vill man ju att ungen ska känna sig fin liksom. Sjukt svårt det här va.
Skicka en kommentar