Om ord som används fel

Just nu är jag argare än vad jag har varit på mycket mycket länge. Jag har läst en krönika som i mina ögon aldrig skulle ha blivit publicerad, iallafall inte i den formen. Den är nedvärderande och bygger helt på skribentens dåliga självkänsla och hävdelsebehov på ett sätt som om jag inte vore så jävla irriterad hade varit skrattretande. Ni vet när vi pratade om det här med missunnsamhet? Det här är ett typexempel. För vet ni? Om man är lycklig, såsom det hävdas i det här fallet, finns det inget behov av att racka ned på andra. Det är det bara fega jävlar som gör.

Bonuskänsla: hjärtklappning av ilsk.