söndag, maj 1

Betongbarn

Känner mig säker bland betobg och gatsten. Skog skrämmer mig. Vidder skrämmer mig. Mörker skrämmer mig. Gatlyktor, väggar, trapphus inte.

4 kommentarer:

egoistiska egon sa...

Haha. Förlåt?

Linn sa...

Ser det som nyttig övning. Hehe.

Matilda sa...

Samma här, innan jag flyttade hit alltså. Jag har aldrig varit mörkrädd men när jag flyttade hit, där det inte fanns gatlampor och hus, var jag livrädd. I början i alla fall.
För min del tror jag att det är trygghet i betongen. OM något skulle hända finns det människor runt omkring som skulle kunna höra mig om jag ropade på hjälp. Hoppar en våldtäktsman fram bakom en buske här ute har man ingen chans. Oddsen för att det ska hända är dock jävligt höga. Men rädsla är inte så logiskt.

Linn sa...

Jag älskar min kompis stuga i närheten av där du bor, men på nätterna är jag LIVRÄDD. Sist jag var där vaknade jag mitt i natten och det var knäpptyst och helt kolsvart och jag var helt övertygad om att han hade lämnat stugan och åkt in till stan (orimligt av så många anledningar)och då trodde jag att jag skulle dö av skräck. Helt ologiskt. I städer i närheten av parker/skogsdungar finns det ju iallafall en viss orsak att vara lite rädd.