Idag vaknade jag halv tolv och sen låg jag och läste ut internet och sen väckte jag Andreas som fick gå och köpa frukost och sen åt vi frukost och sen tänkte jag jobba lite men då funkade inte det så nu är klockan tjugo i två och jag sitter i pyjamas i soffan och har lite småångest för ungefär allt här i livet. Hatar småångest för den går sällan att få bort genom att göra en lista eftersom det inte är en specifik sak som är orsaken utan snarare allting från åh nej jag saknar min syster till varför är jag inte ute i det fina vädret jag är väldens sämsta människa till jag vet inte om jag vill duscha eller inte. Plus har mens och mår därför lite so-so i övrigt också. Lite illamående, lite ont i huvudet, lite kryp i kroppen, lite ont i ryggen, lite ont i livmodern. Jag brukar inte tänka det här speciellt ofta men det är verkligen så himla orättvist att det bara är hälften av jordens befolkning som behöver må så här en gång i månaden. Urk.

Source to the madness

Jaha, men jag ska ha mens strax. Ska vi gissa att min ilska är pmsrelaterad? Igår toppade jag allting med att fräsa åt Andreas när vi var ute och gick att han skulle gå härifrån, gå hem, bara GÅ! så hans mysiga promenad istället blev svart och sur. Gud jag är ett sånt CHARMTROLL. Och ja, jag är förmodligen lika vidrig att leva med som ni tror att jag är. Jag hade bara skillsen att hitta en partner som av magisk anledning förstår mig (inte ens jag förstår mig so god knows how that happened) och som har tålamod som en sköldpadda. Plus: män godtar vadsomhelst om man skyller på pms. Den enda bonusen som hell week har fört med sig och jag skäms inte ens för att utnyttja det. För att citera mig själv igårkväll när vi var sams igen: om du blir nere och tycker att det är jobbigt, HUR FAN TROR DU ATT DET KÄNNS FÖR MIG DÅ? För på rikt, visst det kan vara jobbigt för omgivningen men det är fan så mycket jobbigare för den som måste uppleva Det Totala Mörkret som fräter upp allt solsken och gullegull och lämnar kvar en pyrande hög av vansinnighet, både i ilskebemärkelse och totalt koko-bemärkelse. Lex Jag skrek åt min kille igår för att han gick långsamt bredvid mig när jag hade ont i benhinnorna för att det kändes som att han var ute och vallade sitt husdjur när all he really did var att vilja hänga med sin flickvän, nej fel, tjej, nej fel, fru.

Helt partiska bröllopstips II (bröllop, är inte det bara en massa måsten?)

Jaha, jag kanske skulle ha börjat med det här men det är lite mer färgat av mitt tyckande än det förra bröllopstipset som ju mest handlade om vigsel och konstiga papper så well, det kanske är rätt ändå.

Vi måste prata om måsten nämligen. Det är få gånger i livet (graviditet undantaget) då folk tycker att dom har allmän tyckrätt som vid bröllop, framförallt personer som känner sig delaktiga av olika anledningar (mammor pappor släkt). Det finns dessutom etikett-"regler" att förhålla sig till och jag skriver "regler" och inte regler för att jag tycker att vi lever på tvåtusentalet och lite kan välja hur vi vill förhålla oss till överklassregler från sekelskiftet. Givetvis är vissa (många?) av dessa tips och regler både välkomna och lite sköna att stötta sig mot men, och här är min poäng, DET ÄR NI SOM VÄLJER VILKA. Det är ert bröllop, era regler, er dag, era minnen och förmodligen iallafall i rätt stor del era pengar och ni har all rätt i världen att känna efter med era maggropar vad som känns bra och sen får folk rätta sig. I motsats till vad vissa tycker är det nämligen inte en mänsklig rättighet att bli bjuden/få gå/få allt man vill ha på nån annans bröllop. Det tror jag till och med att Magdalena Ribbing ställer sig bakom.

Försök att ha det i tankarna när nån gäst (händer alla, ni kommer inte vara undantaget) vill ha egenskjutet kött, när svärmor vill bjuda sina närmsta vänner, när nån inte vill sitta bredvid nån annan än sin partner eller vägrar följa dresscoden eller andra anvisningar i inbjudan. Eller vad ni nu kommer råka ut för, nåt kommer det nämligen att vara. Det är ert bröllop och era regler, vad andra tycker är faktiskt irrelevant även fast det känns jobbigt att stå på sig.

Det är också ni som väljer hur hårt etikettreglerna ska hållas. Vill ni följa standarden så kan ni gå till bröllopsguiden.se och läsa där hur man "ska" göra, annars kan ni stanna kvar och höra hur vi gjorde/tänkte.

Tips nummer ett: Var tydliga i er kommunikation och öppna inte för frågor/tyck från andra än dom personer ni själva vill ha tips från.

Tips nummer två: Vad vill ni? Hur många vill ni bjuda? Vill ni ha med släkten? Har ni en plats in mind så kanske ni ska kolla med dom rätt så snart vad deras maxkapacitet är så får ni ett tak på antal gäster. Tycker ni att det är okej att det är barn med eller vill ni ha ett barnfritt bröllop? Även här vill jag understryka att eftersom det är ert bröllop så kan ni ha med era egna barn eller barn från nära släkt men ändå säga att ni vill ha ett barnfritt bröllop. Det enda som är lite svårt är väl att vara inkonsekvent inom samma "grupp", alltså syskon eller kompiskretsen. Det är lite som att öppna pandoras box tror jag.

Tips nummer tre: Vilken stämning vill ni ha? Formellt eller avslappnat? Hur kan ni kommunicera det till era gäster? Jag fick ett skitbra råd inför vårt bröllop om att säga till alla jag pratade med (som skulle komma) att jag verkligen såg fram emot ett mysigt, avslappnat och glatt bröllop (eftersom det var så vi ville ha det). Är ni mer av den formella modellen så kanske ni istället kan säga att ni ser fram emot att se alla finklädda och att dela er dag med dom?

Eftersom det är jag som skriver och tycker så kommer här en liten så här gjorde vi:

Vi var från början väldigt inne på att vi ville ha ett mysigt, varmt och fint bröllop med en lite högtidlig vigsel. Vi har ju inte barn själva, vilket säkert påverkar, men vi kände att vi var rätt osugna på att lyssna på barnskrik, se föräldrar jaga små pinnande ben och i största allmänhet ta uppmärksamhet från övriga gäster. Det är inte så himla roligt att sitta i närheten av barn på en middag då vanliga samtal tenderar att bli rätt så haltande och eftersom vi hade makten så bad vi om ett barnfritt bröllop. Andreas har syskonbarn som är från åtta och upp till 18 och dom ville komma och det var viktigt för Andreas att dom var där så dom fyra var undantagna regeln. Med tanke på vad jag precis skrev om barn och konversationer så gjorde vi ett släktbord där barnen och deras föräldrar satt. Självklart var små pyttebebisar välkomna, riktigt så inhumana är inte ens vi.

När det gäller antal gäster så skrev vi ner alla vi ville bjuda och räknade hur många det blev. Här kommer en snabb räkneövning/sak som förvånade mig först:

Säg att ni vill ha 60 gäster ungefär, ett rätt så stort bröllop ändå. Tänk att ni har ett syskon var, 4 föräldersyskon varav nån är frånskild med ny partner och säg två från mormor-generationen, sen finns det kanske 5 kusiner som ändå har bjudit er osv. Ponera också att samtliga har en partner. Det är ungefär 20 gäster det. Kvar är alltså 40 personer som ni delar lika mellan er och är ni som vi i trettioårsåldern så har nästan alla en partner. Hur många är det då kvar för er att bjuda var? 10 personer. TIO PERSONER. Nu kanske ni fattar varför det inte alls är så jävla självklart att alla som vill bli bjudna blir bjudna?

I vårt fall handlade det om tre syskon, två föräldrar, en farmor och totalt 12 mostrar/morbröder/fastrar/farbröder exklusive partners. Jag har 12 kusiner och Andreas har kanske 20, igen exklusive partners. Om vi skulle bjuda släkt skulle vi allså börja med 70 gäster och go on from there. För oss kändes det faktiskt rätt så orimligt, inte för att inte inte ville ha dom närvarande, men för att det hade blivit Världens Dyraste Bröllop (vi pratar om budget en annan dag) och eftersom vi inte är gjorda av pengar och inte heller ville köra på du får komma men inte du, hon men inte han-grejen utan hellre vara konsekventa så bjöd vi direkt familj dvs pappor + syskon + farmor och förklarade för resten att vi hemskt gärna hade bjudit dom, men på grund av mängden släkt på bägge sidor så hade vi inte möjlighet. Här var vi rätt lyckligt lottade på föräldrafronten för jag hade både mamma och pappas blessing och Andreas hade sin pappas, men vi hade gjort det ändå.

Okej, det var väldigt mycket dravel om väldigt lite information och nu är det oläsbart långt så vi slutar här för idag.

Disclaimer: ingen som läser här är berörd av min ilska, inte heller någon som har nåt med mitt arbete att göra. Ilskan är högst generell.

Jag är så himla arg just nu. Så himla himla himla himla arg för att vissa människor är såna jävla idioter. Och jag kan inte agera på det för att 1) jag är vuxen och 2) det skulle inte vara speciellt produktivt. Och så längtar jag sönder mig efter min syster för hon förstår mig. Hon kan ta mig och hon kan också bli så himla jävla vansinnig och det är så skönt ibland att prata med nån som fattar. Andreas har tusen fördelar, men att förstå ilska eller agera på ilska är inte en av dom. Det är ju bra för mig för det allra mesta eftersom jag blir en bättre person av det, men just nu vill jag att han ska förståååååå mig och ragea lite med mig och inte sitta med sina hundvalpsögon och sitt lugn och ba vill du ha en kram?/jag vill inte prata mer med dig nu om du ska vara så här. Jag vill absolut inte ha en jävla kram. Jag vill slå nån, det är vad jag vill, eller iallafall skrika på nån och säga väldigt elaka saker som kanske är offpoint men som hade känts härliga att få säga iallafall. Men det gör jag inte för att jag är fucking vuxen. Jag hatar att vara vuxen.

Titanernas kamp

Ni kommer ihåg att jag signade upp mig för att vara med i styrelsen i vpr bostadsrättsförening? Den kvällen när jag hade feber och klänningen ut och in? Jallefall så var nu boss lady (både styrelseordförande och självutnämnd diktator) här för att jag skulle skriva på nåt papper och då passade jag på att fråga lite grejer som jag har upplevt har varit lite so-so med i redovisningen. Det stod ju väldigt klart att sjuttioåriga damer må vara bra på att tycka saker, men bokföring kanske inte är deras starkaste gren. Tyvärr för boss lady är det ju en av mina och eftersom jag ska sätta mitt namn på beslut vi fattar så vill jag ju gärna veta vad dom grundas på och while jag kan släppa hennes kommentarer kring hur stora krukor vi bör ha till våra blommor på uteplatsen så känner jag inte alls samma lust att backa i ekonomifrågor. Jag vill alltså se underlagen för förra årets bokslut samt årets budget och hon är sur och vill inte visa. Som styrelsemedlem har jag rätt att se och hon måste visa sina kort vilket innebar att hon precis stormade ut ur vår lägenhet. Det kommer inte bli en bekväm ride det här, det kommer det inte.

Helt partiska bröllopstips I (hjälp vi ska gifta oss hur fan gör man?)

Min nyfunna energi räckte till 16.08 alltså. Vi säger att det är ganska bra jobbat efter tio dagars frånvaro och säkert en månads halvjobbande va? Visst gör vi? Ja, det gör vi. Jag väntar fortfarande (mycket exalterat) på bilderna så något subjektivt beskrivande av vårt bröllop blir det inte idag, men den som väntar på något gott osv.

Idag tänkte jag istället erbjuda första avsnittet i Bröllopshjälpen - hur fan gör man? Det är alltså en helt partisk tipsgrej från mig till er där jag tänkte prata lite om vad jag tycker är viktigt, vad som faktiskt måste göras och var och hur man kan tänka sig hitta grejer man vill ha. Vi kan väl börja med att säga att vi gifte oss borgligt och på lokal i Stockholm och tipsen kommer ju såklart vara lite färgade av det. Eh, ja och av att vi är icke-troende samt svennesvenska. För bröllop inom annan religion än ingen/kristendom får ni tyvärr kanske leta på annat ställe. Okej? Ahmen då kör vi med själva vigseln idag.

Eh, hen friade och vi är jätteglada och nu vill vi nog gifta oss också?

Ahmen vad kul! Grattis till er! Här kommer mitt första tips: försök njuta lite av det stora i att ni ska FREAKING GIFTA ER WOOP WOOP EEEEK! Jag tror att det var Lfthmn som kommenterade när jag announcade vår förlovning och sa typ så här att vara förlovad/gift är precis som innan fast ungefär 30% bättre. Och det är förutom rätt så himla fint också rätt så himla sant. Så försök vara glada ihop åt det och gulla så där äckligt åh baby nu är det du och jag forever and ever and ever och mmmmgullegullegull visst är vi bättre än alla andra?. När ni har hittat den känslan så kan ni börja prata om bröllop. 

Borgligt eller kyrkligt? 

Det tråkiga med att prata om bröllop är att man kanske inte riktigt är hundra procent överens i startfasen. I vårt fall ville Andreas gifta sig i kyrkan och det ville APPSELUT inte jag. Alltså jag kunde verkligen inte tänka mig att stå framför en präst och lova grejer på nåt jag inte tror finns. Så är det inte för alla och om man gillar kyrkan av whatever reason så har ni ju en sak som plötsligt är rätt enkelt. Ni behöver bara hitta ett ställe ni gillar och sen bokar ni det och så kommer det en präst och en vigselordning och en lokal och musikmöjligheter på köpet. Grattis till er. Men tillbaka till oss som känner oss maskiga inombords när vi tänker på kyrkan. När vi hade pratat lite om vad det var Andreas egentligen ville åt så kom vi fram till att det ju var en mysig vigsel han ville ha, inte nödvändigtvis gudsbudskapet och så lovade jag på heder och samvete att vi skulle kunna få det borgligt också och lyssna här nu: det går att få en mysig, högtidlig och borglig vigsel. 

Borglig vigselceremoni säger du? Berätta lite mer.

Ja, det finns ju flera sätt. Ett sätt är att googla din stad+borglig vigsel så kommer du med ganska stor sannolikhet få träff på kommunhus eller stadshuset eller annat ställe där din kommun viger människor. Vid en sån vigsel finns det två ceremonier, en kort och en lång version (som också är kort). Exempel på hur det går till kan ni läsa här. Kanske känner ni att jamen det låter bra! Och då bokar ni det. Kanske känner ni som vi gjorde att det måste ju finnas nåt annat? Något lite mer fluffigt och fint? Och det gör det. Hela fiffigheten med en borglig vigsel är nämligen att man får göra lite hur fan man vill. Det enda man behöver göra är att boka en vigselförrättare och dubbelkolla så att hen kan det tänkta datumet samt om hen är villig att resa till vigselplatsen. Resten är lite upp till en själv. Vi googlade sjukt mycket och fattade typ ingenting, men till slut hittade jag den här ateistiska vigselordningen. Den utgick vi sen ifrån när vi träffade vigselförrättaren första gången, när vi planerade vigseln och när vi lade upp själva ceremonin. Nu hade vi en HELT FANTASTISK VIGSELFÖRRÄTTARE (ja, värd versaler) så hon freestylade lite, men om hon inte är ett alternativ så finns det ändå en grund för förrättaren att prata från. Bra att veta är att det är helt okej att ha en vigselförrättare som inte är från ens hemkommun eller kommunen bröllopet är i. Vi hade turen att få Monica Englund och hon är tillsatt av Tyresö kommun och vi gifte oss ju i Stockholms kommun. Det enda som hände var att Tyresös kommun tog ut en avgift på 900 kronor för hanteringen av alla handlingar eftersom vi inte betalar kommunskatt där. 

Det låter ändå lite krångligare än kyrklig vigsel?

Ja. Det är krångligare för att ni får bestämma helt själva och det är skitjobbigt att bestämma själv. Resultatet kan dock bli helt jävla magiskt och när ni väl har bokat en förrättare så är det inte så himla mycket jobb som inte också finns i en kyrklig vigsel (välja musik) kvar förutom lite pappersarbete som jag antar även kommer om man väljer gudvägen till löftena. 

Pappersarbete? Räcker det inte bara med att säga ja?

Först tycker man det och sen tycker man FÖR HELVETE SKA VÄRLDEN LÅTA MIG BESTÄMMA DET HÄR SJÄLV SKA JAG INTE SKRIVA PÅ NÅT GE ETT FINGERAVTRYCK RISTA NÅT I BLOD?! Men ja, det är vad det är. Här är vad ni behöver göra för att officiellt bli gifta:

Hindersprövning (giltig 4 månader, skicka inte in för tidigt (!) )

Eventuell namnbytesblankett (om nya efternamn ska gälla i samband med vigseln). Det jävla krånglet kan ni läsa mer om här, här och här (sista länken är mest relevant).

Sen skickar man intyget man får från skatteverket till kommunen där man ska gifta sig eller så tar man med det till vigseln (kolla med vigselförrättaren vad som gäller för just er).

Okej, nu är min arbetstid snart slut så nu måste jag jobba lite. Vi tar resten en annan dag.

Jag sa ju det för ett tag sen också men känslan av att jag är på väg upp framåt tillbaka är så himla tydlig nu. Jag är glad, liksom inifrån magen-glad. Jag känner mig social, jag vill umgås och jag är framförallt intresserad av andra människor. Mitt förhållande undantaget så har det varit två jävligt mörka år med för mycket jobb, en massa nytt och en massa oro och sen sorgen. Den mörka klibbiga smygande jävla svarta dimman som är sorg. Jag pratar inte om saknaden nu, den bär jag gärna med mig, men mörkret som kommer med förlusten som först inte märks för alla tårar och sen sakta smyger sig på så att man inte märker skillnaden. Lite som att gå upp/ner i vikt eller åldras. Plötsligt bara är det helt normalt att inte orka nåt annat än att bara vara hemma för det måste ju vara så att den som var kul förut helt enkelt inte är det i den nya verkligheten. Och nu, som en jävla vårvind, svepte den gamla personen in och ba WOOP WOOP EEEEK! HÄR ÄR JAG! och så blev det ljust igen. Vi har haft middag hemma ikväll och det var så jävla jävla jävla roligt. JAG var rolig, något jag har varit helt övertygad om aldrig skulle hända igen. Jag vill ringa folk och träffa folk och dricka öl och vara social och leva. Jag vill leva leva leva leva leva igen. Det kanske låter konstigt att vara glad för, men har man nån gång känt den vidrigaste av känslor där ingenting är värt nåt och inget spelar nån roll så är det kanske det finaste känslan nånsin.

Das Stue

Jag skulle kunna vänja mig vid ett liv i lyx alltså. Nu kommer ju det aldrig hända eftersom ingen i hushållet känner för att jobba häcken av oss och vi har tyvärr inte heller någon rik, avlägsen släkting med ett speciellt gott öga till just oss. Men en kan ju drömma liksom. Det här hotellet vi bor på är magiskt. All personal, och det är en stabilt stor styrka, är jätteglada, jättetrevliga och pratar med så tysta mjuka röster att vi funderar på om dom har ett panik room i källaren dit dom får gå och skrika av sig lite ibland. Alla detaljer sitter. Det är inga skrapmärken efter fötter eller väskor på väggarna, inga avskavda möbeltyger, ingenting som skramlar eller låter. Det luktar gott överallt och maten är fantastisk. Det kostar lite, obviously, men för väldigt speciella tillfällen så finns det nog inget annat hotell jag rekommenderar högre.

Dom har ställt in en flaska champagne IGEN nu

Idag har jag varit utomhus! Hurra för mig! Vi gick en liten sväng på stan, mest på KaDeWe och kollade på dyra grejer och köpte en burk risottoris för en femtiolapp för burken var så snygg. Sen tog vi u-bahn till Kreuzberg och käkade lunch på ett franskt litet kafé och sen åkte vi till hotellet igen, där vi är nu. Jag tänker läsa en stund och Andreas snarkar så jag gissar att han tänker sova lite. Ikväll ska vi käka på Katz Orange efter ett tips hos Berlin-Johanna. Förut såg jag en Emu jaga nån form av illerdjur och sen höll strutshanen på med nån parningsritual. Det var också roligt.

How to spend a day

Nej, jag gick inte ut mer idag och en club sandwich är väldigt mättande så jag åt inget mer heller och nu är klockan strax innan ett och jag är hungrig. Vi har kollat på tredje Hobbitfilmen, jag har kollat på djuren IGEN (antilopen retades med en av strutsarna så strutsen jagade den och sen gjorde dom om det flera gånger, dog av skratt) och sen har jag haft ett litet breakdown och grinat en snutt. Det är askul att gifta sig, men man kan inte ha så mycket fina fluffiga känslor utan att det svarta pyser ut lite också så då fick det göra det idag. Sen blev vi sams igen, men då blev jag pigg så ja, nu är jag pigg och det är mitt i natten. Haha, just det. Hotellet har ringt på två gånger och ba här är champagnen och vi har varit helt ??? varje gång för dom är så jävla otydliga och ba here is champagne from the front desk. Vi ba okej? och så kommer dom in och vi ba eh vem är det från? Och dom har svarat att det ska chargeas till rummet och då har det blivit lite tryckt stämning när vi ba eh fast vi har inte beställt och vill inte ha så atteh om du går då kanske? Lite sneaky måste jag säga.

Vi har landat och åkt till hotellet och...inget mer. Det här hotellet har allt. Alltså ALLT. Bibliotek, bar, två restauranger, innergård, megatrevlug personal och från vad vi provade när vi åt lunch/middag för en stund sen svingod mat. Och så luktar det gott. Och vi blev uppgraderade och har golv till tak-fönster med utsikt över Berlins zoo och parken med strutsar, antiloper, nån form av gnuer och nåt annat djur som ser ut som lite större getter men som Andreas ba dom ser ut som kor!. Vilket dom ju gör om lamm ser ut som älgar. Alltså inte alls.

Jag vill vänta in bilderna från vår fotograf innan jag skriver nåt om bröllopet för jag tror för en gångs skull att just det inlägget är värt att visas även i bild. Det var en helt fantastisk dag hur som helst. Fantastisk och ganska overklig men samtidigt verklig. Känslan nu är typ att jag inte kan säga min man på allvar för jag tror att nån ska hoppa fram och ba HA! Trodde du ja! Du är inte vuxen nog att fatta ett så stort beslut. Det hjälper kanske inte heller att den officiella delen av vigseln, själva jaet liksom var över på en sekund och kändes mest overklig. Ska det där lilla jaet liksom diktera resten av mitt liv nu? Ska ingen skriva under nåt eller liksom fixa nåt eller så? En annan sak är att vi lite var så fokuserade på bröllopet så vi glömde dagen efter och det faktum att vi var tvungna att hämta alla grejer på Fåfängan, vilket innebar att vi bar och släpade och diskade och städade och tvättade igår. Ingen nygiftsbubbla där inte. Låt oss hoppas att den kommer nu istället.

Jag är gift nu. Vi sitter och väntar på Att få boarda på Arlanda för nu tar jag min man (!!!) i handen och drar till Berlin. Kanske kommer det ett lite längre bröllopsinlägg när jag har landat lite, i både bokstavlig och metaforisk betydelse.

Vad hunger gör med människan (mig)

Jag tar tillbaka allting. Jag vill bara ligga i en hög och gråta och aldrig mer göra nån form av förberedelse. Jag hatar allt.

Jag inser också att jag är sinnessjukt bortskämt ety min snart man lade mig i soffan (alltså jag gick själv), gav mig telefonen och sa vila blogga surfa likea, jag fixar maten och gör alla grejer ikväll så kan du ligga på soffan och sen kan vi göra en tidsplan över morgondagen. Han känner mig bättre än vad jag känner mig. Och är sjukt snäll, jag vet. *I put a ring on it*

Dagens bröllopstips: LISTOR!

Som Andreas sa imorse Jag är stressad på jobbet och sen kommer jag hem och måste byta stress till bröllopet. Exakt så. Och då ska ni veta att det som är kvar på vår to do-lista för dagen är typ är fixa lite med spotifylistan, rita upp bordsplaceringen, skriva namnlappar och uhm just det, lämna små vaser till floristen och handla drinkmix till fördrinken och ställa in ljushållarna i diskmaskinen. Och imorgon ska jag gå på pedikyr och sen köra grejer till Fåfängan och träffa vår fotograf där och well, ja det var det. Det är alltså bara smågrejer och pill kvar att göra och jag kommer inte ihåg ett skit utan min to do-lista.

Om jag var tvungen att ge enbart ett tips till folk som planerar bröllop: skriv listor. Sammanställ listorna. Dela upp listorna i tid. Uppdatera med nödvändigt tidintervall och flytta över ogjorda grejer till nya listor. Och för guds skull, gör listorna tillsammans med den ni ska gifta er med för att slippa ha en person med koll och en ahmen det löser sig-person. Man behöver ju inte ha allting klart för sig dag ett. Det går inte ens att ha allt klart för sig dag ett för A beror på B som beror på C som beror på.. ja ni fattar. Men att skriva ner önskemål i listform när ni sitter och spånar och sen renskriva/sortera den efter vad ni kan göra nu och vad som kan vänta är sjukt bra. Tidsramarna ändras ju såklart från att vara det här kvartalet kan vi ta tag i det här till den här månaden ska vi göra det här till dom kommande veckorna behöver vi ta tag i det här till sista veckornas grej per dag. Allting tar lite längre tid än vad man tror och för att slippa vara jättestressad och se tiden rinna ifrån en, men framförallt för att saker ska kännas kul och pepp och mysiga att göra tillsammans istället för MEN DIN JÄVLA IDIOT JAG SA JU MEN DU SA JU DET VAR JU DU SOM SKULLE NEJ DET VAR DU-bråka om högen av prokrastinerade saker att ta tag i så är listorna på det sättet bra. Vi har på riktigt bråkat om bröllopet kanske två gånger? Och nu är det (EEEEEEK!) två dagar kvar och vi är askära och pluttiga och så jävla pepp. Jag tackar listorna för ungefär 120% av det.

Är du nervös?

Vi gifter oss på lördag. Om fem små dagar har jag ett till namn före mitt efternamn. Om fem små dagar har jag en ring till på fingret. Om fem små dagar är allting som är jag också han. Jag är så sjukt pepp! Alla håller på och frågar hur det känns och om jag är nervös och så och det enda jag känner är DET SKA BLI SÅ ROLIGT IIIIIIIIH. Jag är så glad över vår planering och över att allting som behövde göras har blivit roliga saker att göra ihop och alldeles lagoma små utflykter och att det enda som är kvar är att göra manikyr och färga håret imorgon och hämta våra ringar och att köpa jävligt mycket parmesanost, provdricka fördrinken och lämna vaser till floristen. Det är ju nästan ingenting. Jag ska skriva ett väldigt långt inlägg efter bröllopet med hur vi gjorde, vad saker och ting kan kosta och andra tips vi har fått eller upptäckt. Jag vet ju att åtminstone två till som läser här är i giftastagen och med tanke på hur oerhört dålig info det finns på internet om man liksom jag är rädd för bröllopstorgsfolket så känner jag att jag lite owe it to society. Nu ska jag fortsätta jobba. Puss!

Ibland tänker jag att jag ska skriva nåt fint om mitt liv liksom som motsats till allt det där gnället jag vanligtvis håller på med men så tänker jag att ni ju kan läsa mellan raderna och gull är ju rätt tråkigt att läsa om och ja, så struntar jag i det. Men nu tänker jag inte strunta i det. Jag tänker gulla skiten ur det här inlägget för han jag tänker gulla om är fkn värd det, och så mycket mer.

Ibland tänker jag att jag lever i en dröm. Att ingen annan någonsin kan ha det så bra som jag har det. Att ingen annan kan ha haft sån tur att dom har prickat in just den personen som på något sätt är den perfekta mixen av precis likadan och precis tvärtemot som jag har. Det kan vara små grejer, som att gilla lika starkt kaffe eller känna att det nog är dags för en öl snart i samma sekund på semestern eller att kunna sova lika länge på helgmornar. Eller stora saker som att ha precis rätt nyans tålamod för att orka med mina känslosvep eller ha en vilja att allt ska vara så bra det bara kan vara som är större än viljan att få som man vill. Eller mittemellan saker som att ha ett tempo som drar ner mitt hetsande och få mig att göra smartare val.

Jag pratade med Lotta på min möhippa och sa att skämt åsido så finns det ingen som gör mig till en bättre person än Andreas och hon sa att det märks så himla väl. Och hon har rätt. Ingen får mig så lugn så trygg så glad så mjuk som han.

Ingenting får mig lika lycklig som det faktum att han ler när jag ler.

Min älskade finaste vackraste människa på jorden, ingenting får mig lika lycklig som att få ynnesten att dela min vardag med dig.

Följde upp inlägget igår med att dricka sprit och käka pizza och idag har jag visserligen sprungit runt hela dagen, men jag har också precis käkat en påse polly och vi köpte chips och dipp förut som ligger och väntar i köket. Hashtag beach2015.

Jag har också köpt en kuvertväska och nagellack och läppstift idag. Jag kommer vara så himla stylish på mitt bröllop va. Oh, och jag fick två komplimanger av olika personer på ytlighetens högborg Östermalm förut och alla vet ju att östermalmsfolk bara gillar smala sura dyra personer, none of which I am. Du är fantastiskt snygg och den där scarfen är väldigt vacker och jag blir glad av att se dig;. Folk alltså hjärtemoji.

Andra saker jag funderar på

Vad som ska bli min nya besatthet efter bröllopet? All pinteresttid jag har lagt på att titta på bilder på bröllop, bilder på festdekorationer, bilder på hår, bilder på naglar, bilder på smink, bilder på eyeliners på flugor på blommor på ögonfransar på hårgrejer på smycken på ringar. VAD SKA JAG GÖRA MED DEN TIDEN? Kanske att jag ska träna. Eller, det är är ju det jag borde göra, men kanske ska jag skaffa mig en stil? Jag rensade garderoben igår och om det inte vore så hemskt så skulle det vara jätteroligt. Min arbetsfria sommar 2013 var verkligen tiden med Ingen Smak TM. Hittade bland annat en plisserad baby-dollklänning i beige strumpbyxtyg. Till mitt försvar hade den lappen kvar (okej, inget försvar, jag är en ekonomisk oreda och hatar naturen osv) så jag har ju uppenbarligen aldrig använt den men jag har ju likväl fucking köpt den. Hittade även en muskort kjol i nån genomskinlig gul och en stickad svart kjol. Nej, det är inte fint fast det låter okej. Jag modellade för Andreas och han ba har du haft på dig...det där? och jag ba japp, när vi var nykära baby. Tur för mig att han tydligen var förblindad av nykärhet den sommaren eftersom jag såg ut som en korsning mellan en tolvåring som försöker se vuxen ut och Miss Piggy. Håhå jaja, det är tur att man blir äldre och får köpa nya kläder. Åh just det, en del kläder jag lade i återvinningshögen har jag bara växt ur. Jag är helt enkelt tjockare nu än vad jag var sommaren 2013. För mig är det inga konstigheter. För det första så gör det inte mig till en dålig person. För det andra så tycker jag att jag är snygg och min snart man tycker att jag är snygg och då är det ju perfekt. För det tredje så är det fakta. Om man väljer chips och teveserier och att vara hemma och lata sig och låter bli att träna så blir man tjock.

Tjock tjock tjock tjock tjock. Tjock.

När jag sa det till Andreas igår så blev han helt störd av det och ba men du är så himla vacker och alla ser olika ut och sånt och alltså HJÄRTEMOJI på honom för att han känner att han vill skydda mig och peppa mig, men jag behöver inte bli skyddad. Jag behöver att han slutar känna att tjock och vacker är motsatsförhållanden. Jag behöver att han inte känner att han ska lägga till ändå. Jag behöver att tjock bara är ett ord som alla andra. Rödhårig. Blond. Tjock. Mörk. Ljus. Blåögd. Brunett. Smal. Alltså jag är medveten om samhällsstrukturen och att det inte alls är så att utseendeord är oladdade, men jag tänker att dom ju inte kommer börja bli det genom att vi undviker att säga dom heller? Alltså jag tycker att vi ska sluta utseendekommentera i största allmänhet, men i den mån vi säger ord så gör ju omskrivningen hon är lite kurvig eller han är rätt stor ju bara att det blir ännu mer stigmatiserat. Åh gud för att inte tala om alla som shamear sig själva och berättar om hur dåligt dom mår för dom känner sig så tjocka blablabla. Alltså please sluta. För er egen skull, men också för samhällets skull. Om vi slutar shamea oss själva så slutar det ju vara något fult och blir istället nåt som bara är. Jeansen går inte att knäppa = använd inte dom på ett tag då. Tröjan bullar sig på magen. Låt den eller använd såna där fantastiska hålla in-underkläder. Sluta hata på en kropp som ändå inte kan förändras på sekunden.

Och ja, det finns en hälsoaspekt. Men det är liksom inte upp till oss andra att döma andras hälsa efter utseendet. Man se smal ut och vara ohälsosam. Man kan se tjock ut och vara jättevältränad. Man kan ha en sjukdom som inte syns utanpå. Man kan ha en sjukdom som syns utanpå men som inte fortfarande inte är upp till mig att döma. Ens hälsa är ändå var och ens ensak och dessutom ingenting som per automatik går att utläsa av varken vikt eller utseende.

Okej? Okej.

Jag berättade för min chef om min nyfunna livsglädje idag. Det här med att öppet erkänna sina brister och ta ansvar för dom kan jag verkligen rekommendera. Klart det inte är jättekul att sitta face to face och erkänna att jag vet att jag kanske aldrig har presterat så här dåligt på nåt jobb, nånsin men eftersom jag 1) har uppmärksammat det och 2) känner att jag vill bli bättre samt 3) är pepp så gjorde det inte så mycket. Och ja också 4) jag förstår varför och jag vet att dom förstår varför. Det finns många orsaker till att jag verkligen gillar min chef, men en av dom måste vara att hans reaktion var det här är verkligen jättekul att höra Linn! Såklart att du känner dig taggad på jobbet, men främst för att du känner att du privat börjar må bättre. Hans prio är alltså att jag 1) ska må bra privat och 2) att jag ska prestera på jobbet. Tänk om alla chefer kunde resonera så?

Nu ska jag fortsätta städa mitt skrivbord och jobba och gno på och sen ska jag ha datenight med Andypants. Vi kanske ska gå och kolla på bandet som ska spela under vigseln. Iiiih.

'Cause you are the one I could see havin´ fun with

Den här fick jag inte ha på vårt bröllop på grund av oerhört oklar orsak, men den gör mig så himla glad. Åh, kom på orsaken! Den är från ett perspektiv, tjejperspektivet. Det är första raden som hindrar mig. Men om ni är slightly mindre fussed än mig, välj den här!



You are the one I could never be done with
I want you tonight and for the rest of my life

Jämställdheten, en uppdatering

Jag fick ju bryt på Andreas för nån månad sen för att jag kände mig så jävla mycket som Projekledaren och så himla lite som den Roliga flickvännen och jag var trött på att ha huvudet på högvarv hela tiden, ni vet det känns som att man är ensam om att tänka längre än till dagens ända, försöker låta bli att styra -> blir stressad -> blir sur -> känner sig ensammast i hela uni-hi-hi-versum. Så jag sa det och vi bråkade lite (vad är det med Alla Killar (TM) och deras oförmåga att se skillnad på kritik av beteende och kritik av person?) men när vi hade bråkat klart så fattade alla berörda parter och Andreas föreslog veckomöten som jag sa ja till med brasklappen att han isåfall ska ansvara för 1) att dom sker och 2) att vi har nån form av agenda. Och lo and behold! Vi har haft möten varje vecka och jag har inte tagit initiativ till ett enda och vi har gjort todo-listor och bockat av och känt oss som värsta high five-teamet. Andreas slipper få skäll, närå, men han känner sig delaktig i livet och jag slipper känna mig som hans morsa. Det kanske är lite tidigt att ropa hej forevah än, men so far ger jag lösningen 10 kaffekoppar av 10 möjliga.

Dagens tips!

Jag köpte ju ett ritblock i helgen. Ett ritblock för vuxna som har en inledningstext som pratar om att det är bra att vara i nuet och att det är kreativt att måla saker och min kille Art Directorn skrattade så sjukt mycket och lutade sig över mig och kollar hur det går bara lite och skrattade lite till flera gånger. Jag tror att han är avundsjuk för det är fanimig den bästa nya hobbyn ever. Jag längtar hem till mitt ritblock som jag förut har längtat hem till min bok eller min teveserie och av nån anledning så känns det ändå lite bättre att sitta och kladda i ett block än att titta på teve. Så well, gå och köp ett ritblock peeps.

Jag är tillbaka på jobbet idag och det känns SÅ JÄVLA GÖTT. Jag pratade ju med vår VD förra veckan om att jag har så dåligt samvete för min undermåliga arbetsprestation, men nu tog jag upp det med min kollega/andra chef också och även fast det i sig inte löser det faktum att jag har en miljard saker som jag borde ha gjort för flera veckor sen så gör grejen att jag har fått erkänna att jag är lite dålig så jävla mycket för min motivation. Nu jävlar! typ. Har bestämt mig för att jag ska skärpa mig på jobbet och börja prestera som vore det ett större företag och hade jag allt ansvar själv och inte bara skjuta på allting hela tiden. Sen ska jag försöka göra kreativa grejer på fritiden medan jag funderar på vad jag egentligen vill med mitt liv. (Just nu, flytta till Berlin pga verkar så jävla soft.) Jag tänker ta den här nyfunna energin till mig och försöka lyfta lite nu. Jag vill göra roliga grejer. Jag vill äta mer på restaurang. Jag vill hänga med Andreas på ställen som inte är vårt hem. Jag vill hänga med mina kompisar. Jag vill jag vill jag vill.

Berlin, vilken restaurang/bar får vi inte missa?

Ja, vi åker ju på en minimoon måndagen efter bröllopet, alltså om drygt två veckor (IIIH), till Berlin. Vi kommer bo precis vid Berlin Zoo, men eftersom Berlin är så inihelvete lätt att ta sig runt i så tänker vi att vi lätt kan flytta på oss. Det jag tigger efter är alltså superba ställen att hänga på. Jag käkar ju inte thai/indiskt pga allergier men i övrigt är vi game. Jag gillar ju mest mysiga ölhak och men det vore ju kul att gå ut och riktigt finkäka en kväll iallafall så om ni sitter inne på Tipset så hit me up! Alltså snälla, vore superschysst med socker på toppen.

Gick på årsstämma i föreningen igår trots sjukdom och det faktum att jag identitetskrisgrät tio minuter innan (förmodligen trötthet blandat med sjuk blandat med en pyrande energi). Slängde på mig en klänning, sa emot bosslady rätt många gånger, tappade tålamodet ett par och när vi kom hem påpekade Andreas att jag hade klänningen ut och in. Sen blev jag jättejättejättetät igen och låg och flämtade på soffan och funderade på om jag skulle åka till sjukhuset eller inte. Jag valde inte, tvingade Andreas att gå och lägga sig med mig vid halv elva och sov i typ två timmar innan medicindosen gjorde mig klarvaken och höll mig vaken till Amdreas klocka ringde kvart över sex imorse. Då somnade jag och sov till kvart över nio. Sen dess har jag legat i soffan och kraftansamlat mig till en helrenovering av kroppen. Ni vet duschat, rakat det som behövdes, hårinpackat, ansiktsmaskat, filat fötterna och petat ner nagelbanden och målat naglarna. Jag må må som en påse skridskor, men jag är iallafall ren.

Kan hända att jag är grön framåt sommarn men

Annan sak jag har ägnat mig åt denna påsk samt sjukdagarna: juica grejer. JUICA! GREJER! Mamma fick en råsaftscentrifug av mig i julklapp för ett par år sen och pappa har använt den noll gånger och jag använder den varje gång jag är det (pga JUICA! GREJER!) så nu fick den följa med mig hem istället. Det har inneburit att våra soppåsar är mycket tyngre än vanligt, att vårt grönsakskonto (nej, vi har inget sånt, så organiserad är jag inte) har gått rak kurva uppåt och att vårt kylskåp ekar lite tomt. Jag juicar enligt devisen finns det går det så hittills har jag förutom de vanliga, lite mer beprövade äpple - apelsin - morot - ingefära eller äpple - citron - melon kört med vitkål, gurka, kiwi, en väldigt sladdrig blekselleri, en mjuk rödbeta och en palsternacka. Låt oss säga att det kanske var tur att jag inte kunde känna smak när de sistnämnda åkte i. Jag jobbar för att komma utanför min safety zone, men alltså helt ärligt så finns det ju en anledning till att klassikerna är just klassiker. *smuttar på äpple/honungsmelon/kiwi* *ser nöjd ut*

Idag vaknade jag med nästan ingen feber alls! WEHO! Känner vi lifvet sakta strömma tillbaka i kroppen? Är detta helgen när jag och Andreas kan umgås upprätt som vanliga människor och kanske beta av lite grejer inför bröllopet? Typ beställa blommor, lämna in ringarna för gravering och kanske till och med köpa dom sista dekorationsgrejerna. Låt om oss hoppas!

Tills dess: jag jobbar hemifrån. Får faktiskt saker gjorda och min ångest i bröstkorgen minskar lite för varje andetag.

Åh, och just det. Ikväll är det årsmöte i vår bostadsrättsförening och jag kommer väljas in i styrelsen och gud vad jag inte vill, men känner att jag lite måste dra det vuxenlasset nåt år. Egentligen mest för att jag inte vill att bosslady ska få allt hon vill och för att jag tycker att dom väl kan bli lite bättre på att planera, så det kan också bli Titanernas Kamp, en följetång med oändligt många episoder.

Jag vaknade med feber imorse igen. Jag hatar verkligen att vara förkyld och jag har så jävla jävla jävla mycket att göra på jobbet så jag kan liksom inte vara hemma och bara vila heller för jag får ångest över allting som jag inte gör. Det är ganska kontraproduktivt. Alltså jag är hemma såklart. Det absolut värsta jag vet är folk som går till jobbet när dom inte är friska. På riktigt finns det få saker som gör mig så jävla förbannad som idioter som inte kan stanna hemma för dom har så mycket att göra. Det har liksom alla människor och ingen är på något sätt viktigare än kollektivet. En dag hemma extra för en person med ett par missade deadlines som följd är bättre än 15 sjukdagar för kollektivet som åker dit på förkylningen på grund av smittan. NGH. Nu blev jag arg också. Iallafall, jag ringde till min chef nu och gjorde upp en kort lista på grejer som jag kan ta tag i STAT och fixa hemma och fick ett det viktigaste är att du blir frisk-okej till att sova mig genom dagen. Nivån på ångesten är därmed lite hanterbar. Jag har sagt att jag verkligen gillar mina chefer va?

Jaha, här ligger jag klarvaken 02.05 med en man cold som jag skrattade åt Andreas för att han sa att han hade precis när vi skulle åka till Lidköping över påsk. Tji fick jag. Jag sov fyra timmar mitt på dagen förut och nu kan jag inte slappna av för huvudet gör kaos med tankarna och jag gör mitt bästa för att parera bort allt som kan göra att jag fastnar i en tankebana och/eller framkallar ångest vid en tidpunkt bär jag kan göra noll åtgärder. Vilket är i princip allting: bröllopet, köksrenovering, extra sovrum, eventuella framtida barn, mamma, jobbet, pappa, min syster, Andreas, vårt badrum, vore det ändå inte rätt gött att bo i hus?, det kittlar i näsan, jag är varm, är jag varm?, väggfärg i sovrummet och så vidare. Jag försöker därför mota allt vad tankar heter genom att försöka följa hjärndöda kändislänkar på internet. Den här gången Jessica Simpson-Ashlee Simpson-Evan Ross-Nick Lachey-Nicole Richie-Joel Madden-Benji Madden. Förra gången tror jag att det var K-Kardashians som var mitt sömnpiller. Nu är jag iallafall lite trött så nu ska jag försöka sova igen.